Så träffades vi - raggning och romantik

Han gick i min parallellklass i gymnasiet. I slutet på ettan så berättade min kompis att Tommy i hennes klass minsann hade fått MVG i alla kurser so far. Tävlingsinriktad som jag är så ville jag ju veta vem killen som fick bättre betyg än mig var (jag hade fått alla MVG utom ett, i Engelska A där det fattades ett poäng på ett läxförhör, så det blev ett VG). I tvåan började vi i samma inriktning, satt i varsin ända av klassrummet och blängde bittert på varandra. Ända fram till på vårterminen då vi började med ett webbdesignprojekt tillsammans. Till saken hör att jag under hela den här tiden hade pojkvän...

I början på trean började det hända saker på riktigt. Vi umgicks rätt intensivt, vi läste alla kurser tillsammans utom två (samhäll och religion som vi läste med våra vanliga klasser) och i fysiken arbetade vi tillsammans med ett projekt om åkattraktioner på liseberg.

Sen kom den stora dagen då det var dags att åka och testa åkattraktionerna på liseberg. Ingen av oss gillade egentligen de andra som läste fysik med oss så vi hängde mest för oss själva och ärligt talat: Det var en av de roligaste dagarna jag har haft någonsin! Vi skrattade åt helt samma saker, diskuterade vilken ända det är bästa att sitta i om tåget i Balder skulle falla bakåt i första uppförsbacken etc. När det var dags att gå hem kom jag på mig själv med att fundera på om jag skulle kyssa honom. (Jag hade fortfarande pojkvän, vi var förlovade sen ett år tillbaka..Här borde jag kanske ha insett att det inte var helt rätt...)

Vi fortsatte umgås under hösten och vintern, i januari fick jag och min pojkvän tillgång till vår gemensamma lägenhet (det var ett distansförhållande så jag skulle inte flytta in förrän till sommaren dock) - en vecka senare gjorde han slut med mig. Tommy fanns där hela tiden och tröstade mig, jag blev medsläpad på släkträffar (som visserligen innefattade bilar), vi tittade på F1 (som jag inte hade gjort på flera år för att exet inte lät mig göra det...) och umgicks nästan konstant.

Efter ett par månader satte vi oss ner och pratade om vad vi egentligen höll på med, våra vänner påpekade med jämna mellanrum att vi verkade jättekära och vi förstod inte varför - det hela slutade med att vi hånglade och sen dess så har vi mer eller mindre varit oskiljaktiga. Detta var i april 2010, i augusti flyttade vi ihop (vi skulle ändå flytta 25 mil från hemorten - två lägenheter kändes rätt meningslöst) och nu har vi bestämt oss för att förlova oss någon gång snart (det ska bli en överraskning tydligen ^^) och så blir det bröllop någon gång under 2012 :)

Det var sommaren 2004, jag var 15 år (dvs, för ung för att få ett sommarjobb).
En dag när jag och min kompis skulle cykla till stranden så, precis när vi svängde ut från garageuppfarten, kommer en kille på post-moppe (han sommarjobbade). Jag glor friskt på honom när vi cyklar förbi.. "Såg du vilken kille!" sa jag till min kompis, men hon hade inte lagt märke till honom. Den dagen på stranden kunde jag inte tänka på något annat än honom. Jag minns tydligt att jag till och med frågade min kompis "Kan man vara kär i någon man aldrig pratat med?!", hon trodde jag var galen.
Följande veckor ställde jag klockan så jag inte skulle missa när posten kom. Mamma undrade va det var för viktigt brev jag väntade! Lyckades med att vara utomhus vid väldigt strategiskt valda tidpunkter; tvätta mopeden, ropa in katten, hämta posten när han var på motsatt sida vägen... Kommer aldrig glömma första gången vi fick kontakt, han hade ett paket som var lite för stort för brevlådan, han hoppade av moppen från andra sidan vägen och kom fram till mig och lämnade paketet till mig i handen. Vet inte om jag sa något, blev nog lite ställd.
En dag addar en kille mig på Lunar och MSN, visar sig vara post-killen! Han har genom att titta på namnet på breven som kom till mig (gymnasie-antagningsbrev) hade han frågat sina vänner om någon visste vem jag var.
Vi bestämde att jag skulle komma ut till brevlådan nästa dag och vi pratade litegrann med varandra och bytte telefonnummer. Han skulle åka till Öland med sina vänner i två veckor och under dessa veckor gick mobilen verkligen het. Unrar hur han hann göra någonting på Öland över huvud taget. Dagen efter han kommit hem möttes vi hemma hos mig, vi satt uppe på ett berg och kysstes hela dagen och konstaterade efter tre dagar att vi älskade varandra, och resten är historia! Just nu planerar vi att förlova oss. I sommar har vi varit tillsammans i 7 år, vi har varit sambos i 4 år och en underbar hund på 3 år har vi. Idag är vi 23(snart) och 25 år gamla.

Min pappa skulle på konferens med sina säljare på Oslobåten. En av dem ställde in i sista stund och eftersom jag var arbetslös så föjde jag med på turen istället, det fanns ju ändå en betald plats.

Andra kvällen, på väg hem igen, äter vi i bufferestaurangen och vår servitör var väldigt söt tyckte jag men kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte han var snygg, om jag attraherades av honom. Kvällen löpte i alla fall på och han tittade på mig hela tiden. Jag kunde knappt äta för jag kände bara hur han stirrade på mig.
När vi skulle gå därifrån frågade han mig om vi skulle träffas ikväll eller vid ett annat tillfälle. Jag som inte förstod danska förstod bara ordet "ikväll" och svarade därför ikväll.
Vi pratade några timmar i hans hytt efter han slutat för kvällen.

Efter det hördes vi först av igen efter han gått av en vecka senare. Det gick ytterligare några dagar men så kom han upp och besökte mig och från den dagen är vi tillsammans. Han hade en flickvän som jag inte visste om och som han gjorde slut med innan han besökte mig.

Vi hade ett distansförhållande i ca 1½ år innan vi flyttade ihop och nu 7 år senare planerar vi förlovning och bröllop efter 8 år.
Danskan har jag också lärt mig

Jag var tillsammans med mitt ex när min systers man började prata om en kille på hans jobb som skulle vaar perfekt för mig. Ska nämnas att han inet alls gillade mitt ex, han tyckte som så många andar att jag förtjänade så mkt mer. Den här killen hade sett kort på mig o vart njyfiken på vem jag var... Men jag var inet intresserad eftersom jag var upptagen. Drygt 1 år senare så tog jag mig ur det förhållandet o min systers man nämnde snart igen att killen på jobbet fortfarande var singel :)
Min systers man har försökt få ihop mig med killar förut som jag inet alls tyckt varit intressanta så jag trodde inte attd enna skulle vara i min smak heller...

Några veckor efter att jag gjort slut med exet så får jag ett mail på en community som jag är med i....och det visar sig vara min systers mans jobbarkompis o herregud vilken snygging det var!!! jag kände direkt att han är för snygg för mig, varför skulle han vara intresserad av mig!? Men det var han :) Han har i efterhand berättat att han baar väntat på att jag skulle dumpa killen så att han kunde få en chans att lära känna mig. han ahde kollat in mig på facebook bla :)

Vi pratade på nätet o via sms i ca 1 månad innan syrran o hennes man ordnade en grillfest så att vi skulle ses under lite "lättare" omständigheter.....efter den dagen har vi varit oskiljaktiga!! Det var den 23 juli 2009, ett halvår senare flyttade han in hos mig. I sommar är det 2 underbara år tillsammans. Har aldrig mått så h'är bra o varit så här lycklig :)

Vi träffades på en krog sommaren 07. Jag var ute med mina kompisar. Hade precis blivit rejält sårad av en kille. Så vi festade till det rätt bra. Jag och min sambo träffades vid baren. Men hur vi började prata eller vad vi pratade om har vi ingen susning om, då vi båda var ganska laddade. Vi dansade lite och jag träffade hans kompisar. Sen när vi skulle gå hem, så ville han att jag skulle följa med honom hem. Vilket jag inte gjorde. Han blev lite sur för att alla hans polare hade fått ragg som skulle med hem. (vilket visade sig sen att det inte alls stämde.) så jag lämnade honom där och tänkte inte mer på det. Vi bytte nr någon gång under kvällen. Så efter några dagar kommer det ett sms där han skrev att han ville träffa mig. vi gick på bio. Och träffades ett par ggr. Han var jätte på och skrev jätte fina sms osv. Men jag ville inte ha honom. Så en kväll när mina och hans kompisar skulle träffas på en krog, så hade jag bestämt att jag skulle säga till honom att jag inte ville träffa honom mer. Haha passande att det var hans födelsedag också. NOT. haha
Men det gick som det gick. Han var jätte gullig och sa massa fina saker. Så det sket sig. Och nu sitter vi med hus, barn och planerar bröllop.

Jag var 16, och mina kompisar ville åka till stranden och bada, vilket jag egentligen inte ville eftersom jag egentligen inte tyckte om att umgås med dom.. (Det var strax innan jag sa upp kontakten med dem.) Men jag gav med mig och följde med ändå. När jag satt vid strandkanten och kompisarna försökte bada på något slags sexigt baywatch-vis så vände jag blicken och såg honom, lite längre bort. Han var också med två vänner. Det var som att allt runt omrking blev grått och han var den enda som var i färg, jag minns att jag glömde bort att andas. När dom började gå åt mitt håll så blev jag så nervös och visste inte vad jag skulle göra så jag gömde mig i en buske som var precis brevid platsen där jag satt (kom ihåg att jag var 16) och jag satt där och tittade på honom medan han gick förbi..

Sen är det så att anledningen till att jag inte tyckte om att umgås med mina kompisar var att dom alltid skulle förstöra minsta lilla anledning jag hade till att bli glad. Så den ena av kompisarna märkte att jag tittade på honom, så naturligtvis så störtade hon rakt fram och skulle "flirta brallorna av honom" som hon så vackert uttryckte det.. Jag vågade aldrig göra något så jag satt kvar i min buske och var ledsen istället. Men han ignorerade henne så mycket att jag skrattade för mig själv istället. Sen såg jag inte honom mer.

Förrän på stans festival som var ca 3 veckor efter. Jag såg honom och började följa efter honom tyst runt hela stan. Bland marknadsstånden, när han åt wok, när han åkte karusell, allt. Många tycker nog det är läskigt men jag kunde inte rå för det.. Senare ringde hans mamma (som jag vet nu i efterhand) och han gick ifrån sina vänner, gick mot mitt håll och mötte min blick och jag trodde att jag skulle dö. Jag var så himla förälskad i honom så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

När jag kom hem så letade jag upp honom via hans vänners vänners vänner etc etc.. Och hittade honom till slut. Och då skrev jag till honom att han är det vackraste jag någonsin har sett. Vi blev tillsammans den 17:e september 2006 när jag frågade honom rakt ut, ung och ny i kärlek som jag var.. "Kan jag få dig?"
Och det fick jag! Och nu i september 5 år efter så gifter vi oss!

Jag träffade min på krogen (faktiskt, det trodde jag knappt att man kunde!) Han vill gärna vara lite tuff, så när vi skulle byta nummer sa han "Men jag vill inte ha en massa jidder, jag ringer dig när jag får tid". Det visade sig att han fick tid redan senare samma kväll, och varje dag sedan dess ;) Men det tog någon månad innan det faktiskt hände något mer än långa samtal och kompisumgänge, och det var inte förrän jag varit på ett par dejter med någon annan som min blivande fattade att han var tvungen att visa vad han ville. Detta, såklart, på samma "romantsika" sätt och på samma krog. Han var svartis och jag blev sur, eftersom vi bara var vänner och han hade gjort klart att han inte var intresserad av något seriöst. När jag påpekade det slängde han plötsligt ur sig "Tänk om jag är det då?". Det gav mig en del att tänka på, men valet var enkelt. Om jag valt bort min blivande hade han  redan då lämnat ett tomrum i mitt liv som ingen annan hade kunnat fylla.

Vår historia: 
Vi lärde känna varandra som bångstyriga (fast ganska snälla) tonåringar; jag var 14 och han var 16. Ingen kärlek mellan oss men oj vad vi försökte lösa varandras kärleksproblem. Det gick väl så där...   Vi umgicks väldigt mycket och när vi inte var i samma stad så ringde vi varandra. Han bodde i en mindre stad och jag i Göteborg. På den tiden (mitten -90) så kostade det att ringa rikssamtal, vilket våra resp. föräldrar lite arg påpekade för oss. Han var den som låg bakom min första tequila-fylla.   Under flera år var vi väldigt bra vänner. Vi lovade varandra (när jag var 17 och han 19) att om vi var ensamma innan vi skulle fylla 30 så skulle vi gifta oss med varandra. Efter studenten förlorade vi kontakten och det gick några år utan att vi hördes av eller sågs. Sen 2006 sågs vi av en slump på det Systembolag som jag arbetade på då. Det var stor glädje att se varandra igen och vi började umgås igen. Och precis som tidigare så hjälpte vi varandra med våra resp. kärleksbekymmer. Sen under vintern 2008 började vi helt plötsligt se nåt annat hos varandra, något mer än den vänskap vi alltid haft. Så i februari/mars 2009 blev vi ett par och det var precis som att bli tillsammans med sin bästa vän - fast såååå mycket bättre!   Vi känner varandra utan och innan men det är fortfarande en underbar känsla att vakna upp bredvid min kärlek. Han är glädjen i mitt liv och jag är lyckligare än jag någonsin varit tidigare! 
Det roliga är att vårt löfte som vi gav varandra för ca 12 år har vi hållt: jag kommer att fylla 30 en månad efter vårt bröllop.   

Vart ska man börja?!  En lång historia på 3år innan det blev vi..

Jag (17år, 2007) följde motvilligt med min bästa tjejkompis på fest hos hennes nya kille. Jag hade bråkat med min dåvarande under dagen och hade mest lust att åka hem och dra täcket över huvudet. Men jag följde med.
När vi står i köket kommer det in en hel hög med jätte snygga killar och det arga inom mig blev lite varmare. En av killarna tittade mycket åt mitt håll men jag tyckte att Han verkade vara aningen divig (fick senare veta att Han tyckt att jag verkade stöddig). 
Träffade på den här killen ett antal tillfällen i samband med väninnans fester.

Hösten 2008 började jag någonstans inse att den där killen var jätte mysig men eftersom jag fortfarande hade sällskap så hände det ingenting. Tankarna på ett uppbrott fanns men på något konstigt vänster blev jag gravid och vi stannade ihop.
Nyårsafton 08/09 var jag nygravid (v.11) och firade med min tjejkompis och vännerna. HAN var där och var fast besluten om att få mig intresserad men när det framåt kvällen kröp fram att jag var gravid så försvann Han mystiskt (fick veta senare att Han i all ledsamhet hade åkt hem till sina föräldrar, aningen överförfriskad)

 I juni åkte Han till London med hela sin familj och Han avslöjade för sina systrar att Han insett att Han förlorat. Systrarna visste ingenting om mig sedan innan så de frågade mer och Han berättade att han varit smått förälskad i en "brud" en längre tid men att hon nu väntade barn med en annan kille. Så nu hade han gett upp hoppet och skulle försöka gå vidare..

I juli föddes min dotter och bara 6månader senare (januari) separerade jag och hennes pappa. 

Den här gången beslutade Han sig för att go "all in", jag skulle inte få försvinna igen. Han slog in en stöt på min födelsedagsfest (min första barnlediga kväll, dottern var 10mån). Jag tror att Han hade roligare än jag men Han gjorde sitt yttersta för att min kväll skulle bli bra! Och det blev den verkligen!
De där känslorna som jag hade haft liggande i många år bubblade upp igen och jag kom ihåg varför han hade fångat mitt intresse. Han var så naturlig, oerhört målmedveten och driven, romantisk och för snäll! I slutet av kvällen tog jag hans hand mjukt och frågade om allt var "okej". Han svarade att "nu är det fantastiskt okej!"

Han kom hem till mig på kvällarna när min dotter hade somnat och åkte innan hon hann vakna. Jag ville inte presentera honom för henne innan jag visste att det skulle bli vi. Men när han väl träffade henne så föll sig allting naturligt och han trivs jätte bra i föräldrarollen och hennes ögon tindrar när han äntligen kommer hem på helgerna, sedan är det bara han som gäller =)

Vi flyttade ihop efter 2 månader då han jobbar som militär på annan ort och bara är hemma helgerna. Nu har vi varit tillsammans i över ett år och han har nämnt att vi möjligtvis ska förlova oss inom en snar framtid. Lycka!!

Jag och en kompis var på förfest innan en gasque på högskolan. Vi hade med oss sprit i en pet-flaska (fjortisvarning!!) som vi inte drack upp på festen. På väg till kåren bestämde vi oss för att gömma flaskan längs med vägen för att hämta den efter festen om vi skulle känna för att eftershotta lite. Så vi valde en gata med knasigt namn för att vi lättare skulle minnas och stack ner flaskan i komposten på gatnummer 6.

Efter gasquen stängde baren i en halvtimma för inventering innan den skulle öppna igen i kårens regi. En kille som vi pratat lite med tidigare kom fram till oss för att övertala oss att följa med honom och hans kompisar hem på mellanfest. Det kände vi inte alls för så vi var allmänt ovilliga. Som svepskäl nämde vi att vi inte hade någon sprit. Sedan fnissade vill lite och sa att den hade vi slängt i en kompost på XXXgatan 6! Då utbrister han att det är ju där han bor, vi har gömt spriten i hans kompost. 

 Det var ju ett lustigt sammansträffande men vi var forfarande osäkra och sa att det är ju ren sprit, vi har inget att blanda drinkar med. Då kommer det fram en söt och småknasig kille och erbjuder sig att rusa till ICA och handla juice till oss. Klockan var 22.58 och ICA stängde 23, men han sa att om vi följde med på mellanfest skulle han springa allt han hade. Den söta killen hann till ICA, köpte juice, vi följde med på mellanfest och åtta år sedare planerar vi vårt bröllop

En kompis till mig hade svårt att träffa killar, hon var inte världens fagraste tyvärr. Så hon ringde 020-nummer och träffade killar. En gång talade hon med en kille som hade en kompis, han hade ju hört att hon hade mig där. Så han drog med sig sin kompis 80 mil upp till Norrland, till Folkhögskolan där vi gick.

När killen hon talat med kom in först så hälsade vi artigt och tog i hand. När hans kompis kom in och sa: -"Jocke" och sträckte fram handen tog jag den, sa mitt namn och blev som gelé i benen. Jag blev helt såld direkt!!!

Sen gick alla ut på krogen på kvällen, utom jag och Jocke som bara satt i soffan och gullade. Vi sov tillsammans på natten, men gjorde inget fuffens.

Dagen efter skulle de hem igen. Vi gick till mitt rum för att häma Absolute Love skivan han glömt och när han skulle gå ut från rummet så vänder han sig plötsligt, ser mig i  ögonen, böjer sig ner och kysser mig.

När skolan var slut flyttade jag de 80 milen ner till honom direkt!

Detta var 13 år sedan drygt och kärleken brinner som en våreld ännu...

En kompis var ute på krogen och träffar en utländsk kille och de börjar snacka om "typiska svenska tjejer" och fördomar o sånt. Han skojar då o säger att han vill ha en "typisk svensk bitch". En tjej som klär sig som hon vill, säger vad hon vill och gör som hon vill. Han vill inte ha något förhållande, bara lite "skoj" ( ) Direkt ringer min kompis upp mig o frågar om jag vill träffa honom ^^ Jag hade precis dumpat min kille o var fly förbannad på honom o ville absolut inte ha någon pojkvän, utan bara ut o "leka av mig" så jag tackade ja till att träffa denna kille.
Kvällen efter går vi ut på krogen, men vi lyckas inte riktigt presentera oss för varandra då en av mina väninnor raggar järnet på honom hela kvällen, så jag håller mig i bakgrunden.
Nästa kväll är vi på privatfest men då är det tvärtom, hans vänner är på mig och vi får aldrig chans att riktigt träffas. Men senare på kvällen lyckas han på något vis få mig ensam o då hettar det till...jag följer med honom hem...några dagar senare upprepas detta...och igen...och igen... till slut praktiskt taget bor jag där och han börjar ifrågasätta vart jag ska gå och vad jag ska göra och vilka jag ska träffa...börjar fråga mina vänner om jag träffar någon annan o.s.v....så då fattade jag ju att hans "skoj" gått över till något annat och insåg att det gjort det även för mig...jag ville ju bara vara med honom precis hela tiden. Vi låg o pratade hela nätterna igenom o hela dagarna längtade vi efter varandra. Så då blev vi tillsammans "på riktigt". Och 7 år senare har vi två barn och gifter oss nästa lördag!

Denna historia kommer ju dock inte berättas på bröllopet Vi kör den korta versionen och säger att vi träffades genom en blinddate Ingen lögn, det är ju sant, vi bara undanhåller lite annat av sanningen

Vi träffades på Facebook för tre år sen, nu har vi 2 kärleksbarn och gifter oss 16 juli

Vi träffades ute på krogen flera gånger pga. gemensamma kompisar men då hade jag pojkvän. Han visade intresse och jag tyckte han var charmig och uppskattade uppmärksamheten även fast jag kanske inte visade det. En kväll sa min kompis " Hon har faktiskt pojkvän!" men gången efter det vi sågs så hade jag gjort slut med honom. Då kommer m2b fram och säger "Jag vet att hon har sagt att jag är kär i dig men det är jag inte!" och sen gick han. Jaha, tänkte jag. Dejtade en annan kille lite grann efter det och träffar då m2b igen på en utomhusfest (sommar), vi snackar och flörtar lite och han trodde att nu äntligen... Men sen kom min "nya kille" eller vad man ska kalla honom, dit. M2b blev irriterad. Den här killen var för mig bara en kort grej och det dröjde inte länge innan jag var singel igen. Det blir höst och vi ses ute igen, Den här gången är jag singel och nu jävlar tänker jag, haha. Jag raggar helt plötsligt och han undrar vad jag håller på med. Jag skrämde bort honom såklart. Sen så ses vi efter någon helg igen och nu är det tvärtom, hahaha. Vi är på en fest och står och snackar när hans polare kommer och säger att dem vill dra. Då säger han att han måste ge sin drömtjej en puss först och sen pussar han mig på kinden!!! Sen smidde jag planer på att förföra honom tills vi sågs igen och den kvällen lyckades jag håva in honom och dra med mig honom hem, I början handlade det bara om attraktion med vi blev snabbt förälskade i varandra. 14 januari sa vi att vi älskasde varandra första gången och 14 januari 2012, tre år senare, gifter vi oss!

Vi träffades på en synthklubb. Han var synthare, dock inte jag, hade bara vänner som var det (mitt ex och hans vänner). 
Han la märke till mig, men det var inte precis ömsesidigt. När jag skulle gå därifrån kom han fram och presenterade sig vilket jag knappt minns :P
Han kom ihåg dock och letade upp mitt ganska ovanliga namn på ett community någon dag efteråt. Pratade lite där och via msn, jag var fortfarande måttligt intresserad. Han träffade en annan tjej och dom var tillsammans i drygt ett år. Då hade vi inte mycket kontakt alls, men så tog det slut mellan dom, och han började skriva till mig igen. Vi bytte sedan telefonnummer, och det började bli prat om att han skulle hälsa på i min stad för en fika (bode 20 mil ifrån varandra). Det blev dock aldrig av, utan i slutändan blev det så att jag tog med ett par killkompisar till hans stad en valborg, vi skulle gå ut på klubb och sedan skulle vi alla få sova hos honom.  
Och under kvällen bestämde jag mig, men då var spelade han svårfångad istället. Men har jag bestämt mig så har jag ;)
I bussen på väg hem till honom ( dit kompisarna inte följde med i slutändan ändå) kysste vi varandra för första gången.
Vi var tillsammans i ett halvår ungefär innan han gjorde slut, inte mogen för ett allvarligt förhållande. Sen blev vi tillsammans igen, och han gjorde slut snabbt IGEN. Sen fick han panik när han kom på vad han hade gjort och ville ha en chans till, då var jag dock inte lika lätt att övertyga men till sist fick han en sista chans och den har han förvaltat väl :)
Nu har vi varit tillsammans i 5 år och om lite mer än två veckor gifter vi oss! 

När jag gick på gymnasiet läste jag räddningstjänst och akutsjukvård. Under en dag ute på vårt övningsfält fick min blivande syn på mig och blev förtjust. Dock visste jag inget om det förrän han efter ett tag kontaktade mig på facebook med ett långt meddelande. Jag själv skulle aldrig skaffa mig en brandman med tanke på att jag själv hade det yrket som min stora dröm. Men tänk så fel man har ibland. 
Efter några månaders mailande bjöd han över mig till "sin" brandstation. Jag hade själv inställningen att jag inte ville mer än vara vän med han, men när han svängde in med sin bil och jag för första gången såg han tänkte jag bara "Han vill jag leva mitt liv med!" Varför vet jag inte, men jag försökte förtränga dom tankarna under hela vår "date". 2 dagar efter vår träff bröt han foten så allvarligt att han blev akut opererad och sjukvskriven i 2 månader. Fast jag inte ville mer än att vara vän med han smög sig känslorna på hela tiden. Så det enda som gällde för mig var att sluta svara på hans SMS och när han ringde, ignorerade han totalt på facebook. Stackarn blev helt hjärtekrossad...Efter bara några veckor insåg jag att jag satt och grät över att han inte svarade på ett SMS jag skickat och att jag nog ska träffa han. Så vi bestämde en träff hemma hos han och jag kommer så väl ihåg hur det pirrade i magen och känslorna bara snurrade runt i skallen när han öppnade dörren. Efter den dagen har det bara vara han och jag. Inser ganska ofta att jag kunde ha sumpat världens snällaste kille och det gör mig bara så lycklig att veta att han är min och jag är hans och att ödet nog gjorde så att han bröt foten och att han var sjukskriven i 2 månader så jag kunde vara med han när jag ville och därmed kunde få svar på att det ÄR han jag älskar.  Det är allafall vår historia om hur vi träffades.

Vi har träffats i mogen ålder och för att göra en lång historia kort så var det så här.

Vi fann varann på internet, upptäckte att vi bodde på samma gata två hus ifrån varann och hade en massa annat gemensamt. Detta tyckte vi var så dråpligt så vi bestämde oss för att gå ut och käka två dagar senare, bara för kul.
Den kvällen pratade vi oavbrutet i fyra timmar och var båda helt överens om att vi aldrig skulle gifta oss igen. Det är drygt sex år sen nu och nästa lördag blir vi äkta makar. Vi skyller på att vi är så gamla och senila så vi har glömt bort det där vi sa om att aldrig gifta sig!