Jobb, jobb och jobb!

Måste bara skriva av mig lite, för jag känner mig väldigt ledsen!
Min blivande man har precis bytt jobb. Jag vet att han älskar att jobba där och det är hans högsta önskan att få jobba med det han gör och för sen firman! Problemet är att han aldrig är ledig!!

Jag bor på annan ort, då jag pluggar, men har haft min praktik på hemmaplan nu i fem veckor. Under dem fem veckorna har han varit ledig en helg (men till och med då var han tvungen att åka iväg någon timme).
Han har inte jobbar där en månad ens och har redan många timmars övertid. Jag visste att han skulle jobba lite mer nu när han bytte jobb, men han ska jobba Mån-Fre 07.00-16.00 vilket verkligen inte stämmer.
Istället jobbar han nästan varje dag, dessutom på annan ort så att han inte ens kommer hem på kvällen. Helgerna har också varit uppbokade med jobb...

Nu börjar sommaren närma sig och jag ska sommarjobba! Vi pratade ihop oss och bestämde att vi skulle se till att få en vecka tillsammans, eftersom vi träffats så sällan nu när jag varit hemma. Han föreslog att vi skulle ta vardagar, då helgerna är uppbokade med jobb. Jag rådfrågade honom och la in semester en vecka mitt i sommaren. Nu visar det sig att just den veckan kan han inte ta ledigt, så det blir ingen semester för oss...

Känner mig bort prioriterad! Försöker få honom att förstå att det inte är nyttigt att jobba så mycket. Och jag vet dessutom att han inte orkar/klarar av att jobba så mycket. Han har gjort det förut och då blev han sjukskriven pga utbrändhet. Visst, övertiden leder ju till mer pengar som kan vara bra nu när vi planerar bröllop, men till vilket pris? Det känns som att allt hans jobbande kan leda till att han antingen blir utbränd (han blir dessutom väldigt tråkig och arg när han är trött) eller att förhållandet tar stryk för att vi aldrig får tid till varandra.
Den tid vi får tillsammans är när han ligger och halvsover i sängen efter en dags arbete och jag sitter och kollar på tv eller pluggar!

Nu har jag i alla fall lättat på hjärtat lite! Någon mer som är tillsammans/gift med någon som jobbar mycket?

Syrinx

Äldre 26 May 13:23

#1

Jag lider med dig, TS! Det är svårt när det i långa perioder är väldigt mycket jobb, framför allt om det bara är hos den ena parten.

Både min fästman och jag är musiker, vilket innebär väldigt mycket jobb på "onormala" arbetstider, alltså även kvällar och helger. Inför viktiga konserter (som inför min examenskonsert för tre veckor sedan) eller viktiga provspelningar (som fästmannen har nu på måndag) blir vi båda väldigt tunnelseende och går in i en egen bubbla. Man har inte vare sig intresse eller ro att ta tid för andra saker, man tänker bara på musiken och övningen, man vaknar mitt i natten av att samma två takter går runt i huvudet, man glömmer bort att det finns vardagssysslor som matlagning och städning, osv. I de situationerna är varken jag eller han särskilt goda partners Men eftersom vi båda förstår varandras situationer och vi dessutom kommunicerar mycket och inte är rädda att ta upp om man känner sig åsidosatt under en lång tid, går det väldigt bra ändå. Det är helt enkelt så som vår arbetssituation ser ut.

Nu är det ju svårt att veta exakt hur det är för er, men jag vill råda dig att lugnt sätta dig ner och prata med din blivande. Kanske säga något i stil med "Jag förstår att du har extra mycket jobb såhär i början och att det är viktigt för dig att visa dig arbetsvillig på ditt nya jobb, men jag har känt mig lite åsidosatt på sistone, och framför allt när vi inte ens kunde få ihop en semestervecka tllsammans." Jag tycker också du kan säga att du är orolig för att han ska gå in i väggen igen, och föreslå att ni "bokar in" tider där ni ska träffas och ha kvalitetstid bara ni två. Det behöver inte vara något avancerat - laga någon god mat ihop, ta en promenad i skogen eller ta en fika på stan. Och dessutom, komma överens om att x antal kvällar i veckan är dator och tv bannlysta! Då kan ni få tid att småprata, läsa varsin bok, lösa ett korsord ihop eller spela kort - sällskapsspel är verkligen inte att underskatta!

Hoppas att det löser sig! Som sagt, var tydlig med vad du känner fast på ett icke-anklagane sätt! Lycka till! ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (ledsen brud)

Äldre 26 May 13:37

#2

Syrinx skrev 2011-05-26 13:23:15 följande:

Jag lider med dig, TS! Det är svårt när det i långa perioder är väldigt mycket jobb, framför allt om det bara är hos den ena parten.

Både min fästman och jag är musiker, vilket innebär väldigt mycket jobb på "onormala" arbetstider, alltså även kvällar och helger. Inför viktiga konserter (som inför min examenskonsert för tre veckor sedan) eller viktiga provspelningar (som fästmannen har nu på måndag) blir vi båda väldigt tunnelseende och går in i en egen bubbla. Man har inte vare sig intresse eller ro att ta tid för andra saker, man tänker bara på musiken och övningen, man vaknar mitt i natten av att samma två takter går runt i huvudet, man glömmer bort att det finns vardagssysslor som matlagning och städning, osv. I de situationerna är varken jag eller han särskilt goda partners

Men eftersom vi båda förstår varandras situationer och vi dessutom kommunicerar mycket och inte är rädda att ta upp om man känner sig åsidosatt under en lång tid, går det väldigt bra ändå. Det är helt enkelt så som vår arbetssituation ser ut.

Nu är det ju svårt att veta exakt hur det är för er, men jag vill råda dig att lugnt sätta dig ner och prata med din blivande. Kanske säga något i stil med "Jag förstår att du har extra mycket jobb såhär i början och att det är viktigt för dig att visa dig arbetsvillig på ditt nya jobb, men jag har känt mig lite åsidosatt på sistone, och framför allt när vi inte ens kunde få ihop en semestervecka tllsammans." Jag tycker också du kan säga att du är orolig för att han ska gå in i väggen igen, och föreslå att ni "bokar in" tider där ni ska träffas och ha kvalitetstid bara ni två. Det behöver inte vara något avancerat - laga någon god mat ihop, ta en promenad i skogen eller ta en fika på stan. Och dessutom, komma överens om att x antal kvällar i veckan är dator och tv bannlysta! Då kan ni få tid att småprata, läsa varsin bok, lösa ett korsord ihop eller spela kort - sällskapsspel är verkligen inte att underskatta!

Hoppas att det löser sig! Som sagt, var tydlig med vad du känner fast på ett icke-anklagane sätt! Lycka till! ${#emotions_dlg.flower}$

Tack för alla tipsen! Snällt av dig att ta tid att skriva ner...
Förstår så klart hans situation, och det är mer jobbet som irriterar mig och inte just han personligen! Det är ju inte hans fel att de tvingar honom jobba den veckan då jag är ledig. Saken är den att jag tycker att de kör lite för mycket med honom. Han får alltid veta allting i sista minuten så att planera in någon kvalitetstid är inte speciellt enkelt då jag knappt vet om han kommer hem på kvällen eller inte. De kan berätta för honom två dagar innan han ska åka iväg till gbg och göra ett speciellt jobb...

Så när jag är hemma på dagarna så vet jag inte om han kommer hem vid 17.00 som han ska, eller om han får stanna över natt!

Anonym

Äldre 26 May 17:05

#3

Så när jag är hemma på dagarna så vet jag inte om han kommer hem vid 17.00 som han ska, eller om han får stanna över natt!

Så har vi precis här hemma!! Fästmannen har ett HEMSKT jobb. Han tjänar för det första jättelite, men tvingas göra 10 personers arbete. Han "borde" jobba 9-19, men jobbar övertid varje dag och får inte något betalt. Han får alltså inte ens ordinarie timlön för extra timmar och absolut inte OB. Helger och lediga dagar måste han ofta åka in i ett par timmar och om han kan stanna hemma så används han alltid som någon slags jour person. Det är inte ovanligt att folk ringer efter midnatt och ska ha hjälp.

Här om dagen var min fästman fruktansvärt sjuk och spydde konstant i sex sju timmar (sedan avtog det lite och han spydde bara en gång i timmen). Trots detta ringde hans jobb och ville att han skulle hjälpa dem över telefonen. Vilket han då fick göra samtidigt som han spydde. Och en kärring jävel tyckte han inte arbetade tillräckligt mycket den dagen! Han låg alltså på toalettgolvet, funderade på att ringa ambulansen eftersom han förlorade så mycket vätska, men "arbetade inte tillräckligt".

Dessutom tvingas han mer eller mindre "hjälpa" företagets toppar med deras privata grejer. Han kan alltså tvingas spendera en dag med något som inte har med företaget att göra utan med privatpersoner. Men säger han nej får han sparken.

Oj, nu blev det långt.... och längre hade det kunnat bli.

Men ville mest säga att jag förstår och känner med dig.

Anonym (ledsen brud)

Äldre 26 May 19:45

#4

Anonym skrev 2011-05-26 17:05:37 följande:

Så har vi precis här hemma!! Fästmannen har ett HEMSKT jobb. Han tjänar för det första jättelite, men tvingas göra 10 personers arbete. Han "borde" jobba 9-19, men jobbar övertid varje dag och får inte något betalt. Han får alltså inte ens ordinarie timlön för extra timmar och absolut inte OB. Helger och lediga dagar måste han ofta åka in i ett par timmar och om han kan stanna hemma så används han alltid som någon slags jour person. Det är inte ovanligt att folk ringer efter midnatt och ska ha hjälp.

Här om dagen var min fästman fruktansvärt sjuk och spydde konstant i sex sju timmar (sedan avtog det lite och han spydde bara en gång i timmen). Trots detta ringde hans jobb och ville att han skulle hjälpa dem över telefonen. Vilket han då fick göra samtidigt som han spydde. Och en kärring jävel tyckte han inte arbetade tillräckligt mycket den dagen! Han låg alltså på toalettgolvet, funderade på att ringa ambulansen eftersom han förlorade så mycket vätska, men "arbetade inte tillräckligt".

Dessutom tvingas han mer eller mindre "hjälpa" företagets toppar med deras privata grejer. Han kan alltså tvingas spendera en dag med något som inte har med företaget att göra utan med privatpersoner. Men säger han nej får han sparken.

Oj, nu blev det långt.... och längre hade det kunnat bli.

Men ville mest säga att jag förstår och känner med dig.

Usch, du har det värre än mig!
Förstår inte hur man som arbetsgivare kan gå med på något sånt... Min blivande har jobbat på det nya jobbet snart en månad och har kanske varit helt ledig 3 dagar! Alltid är det något som ska göras och de har för lite personal så att han får rycka in nästan varje helg.

Som tur är kommer det att visa sig på kontot, men frågan är om det är värt hans hälsa eller vårt förhållande?
Han får veta allt i sista minuten och de känns som att arbetsgivaren tror att han kan jobba hur mycket som helst! Visst, han är anställd som lite allt-i-allo, men han behöver ju också vara ledig!

Jobb, jobb och jobb!

INNEHÅLL