Måste bara fråga....

Det kan inte vara så att detta är din killes sätt att försöka säga vad han egentligen vill?

Jag tror att min kille tex, gärna vill att hans familj är delaktig och att hans mamma får hjälpa till med mat o så. Och det är ju inte bara för att göra dem glada och nöjda, utan för att han antagligen skulle tycka att det kändes lite tomt annars eftersom de betyder mycket för både honom och mig.

Det kanske iallafall skulle vara en bra idé om ni båda kunde ta ett ärligt och ordentligt samtal om vad ni vill ha ut av er dag? Om din kille nu vill ha det på ett annat sätt så måste du ju acceptera det och kompromissa lite, men då måste han ju vara rak och berätta vad han vill också.

Jag tycker inte du ska gifta dig i kyrkan om du känner som du gör. Jag skulle själv aldrig ens överväga det, men då tror jag chansen skulle vara väldigt liten att jag skulle träffa någon troende då jag är väldigt starkt ateist. 
Att stå och lova något inför en gud jag inte tror på skulle inte bara kännas fel, det skulle kännas falskt. Vad har jag i deras heliga lokal att göra när jag bara vill himla med ögonen åt varje ord? Så av respekt håller jag mig därifrån, jag vill inte förlöjliga något som är så viktigt för många. Blir jag ditbjuden (var på dop nyligen) så kommer jag gärna, för att de som bjudit dit mig vill ha mig med på deras stora dag, men en bön skulle jag aldrig delta i.

Sen finns det många som tycker att det är varken från eller till om man lovar inför gud trots att man inte tror på honom, men det tycker jag är lite fult mot kyrkan.  

Passionsblomman skrev väldigt fint och bra tycker jag. Beaktningsvärt inlägg.

jag undrar bara.... är du säker på att din sambo vill samma som du? Han kanske säger att hans mamma skulle bli besviken men egentligen är det uttryck för att han själv vill nåt annat men inte säger det rakt ut? OBS !jag bara spekulerar utifrån din text, jag känner ju inte er och vet därför ingenting, bara en fråga som poppade upp utifrån formuleringarna.

Jag förstår känslan av att bli lite snuvad på konfekten när man inte vet att det är ett bröllop man ska till. Och just det med tal och känslomässig förberedelse. Kan bli en chock... sen kanske alla gäster man bjuder inte anstränger sig för att få möjlighet att komma i samma usträckning som om de vore bjudna till bröllop.  Födelsedagskalas eller inflyttningsfest är helt enkelt inte lika stort och viktigt, folk kanske inte tar ledigt och tänker att "jag droppar förbi med en blomma när jag är ledig istället"....

Men allt är upp till er. Vill ni ha överraskningsbröllop så kör på det, men då måste ni nog ta i beräkningen att vissa kanske blir lite besvikna och att vissa av gästerna inte kommer.

Om det är stressen som är det värsta så är det ju inte så att alla är stressade och hysteriska inför bröllop, jag känner mig lugn och känner ingen anledning att stressa upp mig, tror att den där "perfekt-hetsen" gör att vissa stressar upp sig i onödan, det gäller att ha en sansad inställning till det hela tror jag.

Sen måste man ju inte gifta sig i kyrkan bara för att det är ett bröllop som gästerna vet om innan, man kan ju gifta sig borgerligt på nån vacker plats.

Du har fått många bra råd, och jag vill bara instämma i att jag tror att du och din sambo ska ta ett varv till med varandra om hur NI vill ha det, ganska öppet och förutsättningslöst och utan att låsa er för "antingen-eller". Du vill inte ha bröllopsstress, han antyder saker som går att tolka som att han kanske vill ha ett ganska traditionellt bröllop ändå. Jag och min man hade väldigt olika bilder från början av vilket bröllop vi skulle ha, men genom att diskutera länge och väl, fundera på vilka inslag som var viktiga och vad vi ville satsa på och hur vi kunde kombinera våra olika förväntningar och önskemål så blev vi båda väldigt delaktiga och väldigt nöjda. Kanske måste ni båda ta ett kliv tillbaka från den överenskommelse ni hittill sgjort och fundera på hur mycket ni äger den visionen ihop.

Sen 2 saker, som antytts tidigare - det är väldigt synd om ett bröllop behöver betyda att man krånglar till relationer till personer i sin närhet som man vill ha i sitt liv framöver. Och, överraskningsmomentet av ett bröllop är nog viktigare för brudparet än för nån annan närvarande - men priset kan bli att folk ni vill ha där tackar nej för att de inte förstår hur viktigt det är för er, t ex. 

Många bra svar här, inte minst från passionsblomman. Jag svarade kanske lite för snabbt, men jag reagerade på att han hintar om vad hans MAMMA skulle tycka - vad tycker han själv, undrar man ju.

Om det verkligen är så att hans mamma skulle bli förkrossad av ett överraskningsbröllop som inte är i kyrkan (och det inte bara är sambon som TROR att hon skulle bli det) får ni förstås väga in hur viktiga hennes känslor är att ta hänsyn till. Man kan såklart inte behaga alla som tycker att det ska vara si eller så, särskilt inte om det inte alls är vad man själv vill, men visst kan man försöka gå viktiga personer till mötes om det inte är en för stor uppoffring för en själv.

Jag tycker det är rätt att respektera kyrkan genom att inte gifta sig där om man verkligen inte tror på det som sägs. Det är en fråga om personlig övertygelse och inget någon annan ska försöka pressa en till, tycker jag!

Kan ni inte ta upp någon gång när ni sitter och pratar att ni har börjat fundera lite löst på bröllop, men att du tycker det är jobbigt med allt hallabaloo. Då kan du ju pejla lite hur viktigt det verkligen är för henne, och samtidigt förvarna lite om att det kan komma att bli en annan sorts bröllop. så behöver det inte komma som en chock. Å andra sidan, om du verkligen inte vill att hon heller ska veta om det i förväg så finns det ju en risk att hon fattar vad som är i görningen om ni sen bjuder in till en stor fest bara för att.  Men som flera har varit inne på, om ni litar på henne kanske hon kan få vara införstådd i planerna?

Vi ska överraskningsgifta oss, men har berättat för några, av olika skäl. Bland annat min mamma, som också sa att hon blivit ledsen om hon inte fått veta innan. det är ju inte kul att överraska om folk blir ledsna :) Hans mamma har själv uttryckt att hon inte är så mycket för bröllop, så henne tror jag inte vi behöver oroa oss för. Men som många redan sagt, prata ordentligt med din sambo, och fundera över vilka människor du har omkring dig och hur de skulle ta det.

Enligt mig så är det skisamma vad andra vill eller önskar. För just den dagen är er och bara er!
Så prata med din sambo och kolla vad HAN vill och berätta dina egna önskemål, och hitta nåt som passar er båda.
Det är det enda som är viktigt. Just då iaf, och jag tror att omgivningen förstår.
Jag pratade tidigare om att åka iväg och gifta mig utomlands och fick då också höra på skämt att svärmor aldrig skulle förlåta oss. Nu blir det inte så, bröllopet blir i Sverige och svärmor kommer att få närvara.
Men det berodde på andra omständigheter... ;)
Men summa kardemumma - DET ÄR ER DAG!

Självklart ska man fira som man själv vill, men det kan ju vara så att man själv inte vill att andra ska bli ledsen och besvikna, och isf bör man ta med andras känslor i beräkningen. Jag har en kompis som kommer bli besviken, men det kan det vara värt. Hade mamma blivit det hade det därmot varit jättetråkigt och förstört grejen för mig.

Jag förstår att du känner dig lite villrådig.

Jag tänker lite så här: Jag förstår verkligen att mammor och pappor och övrig familj vill vara med och att man måste ha förståelse  för att det är en stor dag för många andra. Men jag tänker också att förståelsen måste gå åt båda håll. Alltså att nära och kära får lov att försöka förstå att man själv kanske inte vill göra lika stor grej av det som de känner att det är. Kanske för att man inte orkar stressen runt omkring med allt som ska väljas och fixas, kanske för att man inte vill stå i centrum o.s.v. Och som jag har förstått det så känner du dig osäker på om du vill/känner lust inför allt ståhej. Och det skulle ju förmodligen bli jobbigt att gå in i något som inte alls är du eller som du inte känner någon lust inför.

Ja, det jag tänker är väl helt enkelt att det är ett givande och tagande och förståelse åt båda håll.

Jag tror som många andra sagt att det bästa är att prata med både din blivande och din svärmor. Särskilt då du ju beskriver att ni har en fin relation. Var ärlig med hur du känner inför bröllop och allt det där och lyssna också på vad de känner. Går det kanske att hitta en kompromiss där de närmaste är med men att ni har en enklare liten vigsel eller så?

Hoppas ni finner en lösning som känns bra för er!

Hej. Tack för all hjälp och fina svar. Det krävs en hel del funderande och jag är väl mer osäker på att om jag berättar något att de accepterar den sortens bröllop som jag vill ha... Vill inte köra på trerätters osv...
Men det är ett tag till tills det är dags för den stora dagen. :) Det kan vara rätt så skönt att ha de närmaste att bolla ideer med oxå så jag är rätt så villrådig. Men att berätta för den närmaste familjen är ju en ide och att låta vänner och släkt vara ovetandes istället!
Tack så mycket åter igen för all hjälp!
Så får vi hålla tummarna för att de vi berättar för kan hålla en hemlighet! :P

Jag är faktiskt inte helt med dig i ditt resonemang. För mig är det inte skitsamma vad mina nära tänker om saker, inte i vanliga fall, och inte när det gäller vårt bröllop. SJÄLVKLART gör vi inget som vi inte själva vill, men för oss båda är familjen väldigt viktig och vi vill inkludera dom i vår planering.
Det kommer att vara saker som jag vet att dom inte tycker är optimalt, att det blir borgerligt till exempel är inte jättepoppis i min släkt, men dom respekterar vårt val. Det är ju också en fråga som är lite svår att kompromissa med.
Men annat däremot går ju bättre, som musikvalen senare under kvällen. Min sambo är tex väldigt inne på elektronisk dansmusik, men det vet vi att långt ifrån alla gästerna är, så vi har letat upp annan musik som vi tror kan passa de flesta, men som också är musik vi själva tycker om.

I slutändan väljer man såklart själv hur man vill ha det, men åtminstone för oss är det viktigt att även väga in åsikter från våra familjer i den mån det går. 

Jag kan berätta hur jag upplevde det när jag i mars blev bjuden till mitt barnbarns dop.....kommer dit och sätter mig och då spelas bröllopsmusik och in kommer min dotter med sin kille i värsta bröllopsklänning och allt......jag hatar överasknings bröllop och det hade jag sagt till min dotter 3 veckor innan...... satt nu mitt uppe i ett......jag fick panik och reste mig och gick ut därifrån och åkte sen hem igen 35 mil.

 

För det första så avskyr jag överasknings bröllop....behöver inte gå in på varför.

Sen känner jag mig så överkörd...fast det är inte rätt ord.....jag och min dotter har alltid kunnat prata om allt och vi pratade nästan varje dag i telefon.....så det kom verkligen som en chock att jag inget fått veta.

Jag hade viljat vara mer delaktig och hade viljat glädjas med min dotter i hennes planering.

Jag tycker att om man vill ha med sin familj eller vänner när man gifter sig så kan man vara så pass rak att man skriver i inbjudan att man ska gifta sig.....annars kan man lika gärna gifta sig och sen ringa och säga till folk att dom kan komma och äta lite för att man gift sig.

 

 

...Öh.. nu känner jag mig lite dum här.. Men är inte det här bara spekulationer om vad en andrapreson hintat om vad en tredje person nog skulle vilja - dvs  Ingenting är skrivet i sten och ristat i blod att TS blivande mans mamma kommer att gråta sig själv fördärvad om hon inte får som hon vill?

Både mina föräldrar OCH min blivandes föräldrar hade helst sett ett kyrkobröllop och de vill vara med och planera så mycket de bara får - men det visade sig att det mest innebar att de vill att vi bollar idéer och berättar allt för dom så att de känner sig delaktiga.
Vi har utformat allt precis som vi vill och våra föräldrar verkar tycka att det är jättekul.
Att TS svärmor vill 'hjälpa till' är väl att föredra mot, vad jag tyvärr läst i många trådar, de svärföräldrar som nästintill gjort sina barn arvslösa och sabbat hela bröllopet?

Prata, prata, prata. Lösningen på det mesta istället för att spekulera i vad folk kanske tycker och kanske tror. Ska man överanalysera så kan det t.o.m. vara så att det är sonen som övertolkat mammans kommentarer? Eller att svärmor uppfattat att TS inte vill bli uppstressad bridezilla och att det är därför hon vill 'hjälpa till'?

*haha* Jag älskar det här forumet.

Lycka till Mysan82. Hoppas du får en fantastisk dag. Varje dag :)

Gomen gomen!

Såg nu att TS skrivit att hon inte ville berätta för någon utan att allt skulle vara en överraskning.
DET om något tycker jag verkar behöva mycket planering som man dessutom inte kan få hjälp med.. snacka om bröllopsstress ;)

Haha ja det kan man säkert tycka men då jag har jobbat som bröllopsplanerare i x antal år så har jag både kontakterna och erfarenheten för att planera bröllop snabbt o smidigt! :) Så stress över det e nog det sista jag kommer att ha... dock vill jag ju inte ha ett standard bröllop vilket jag tror att kommer motsättas från "hans" sida.

Jag tror att kommunikation är viktigt här, främst mellan dig och din sambo så att ni tillsammans kan komma fram till något som känns rätt. För oss så har turerna vart många, vi har tidigare inte lyckats enas om hur och vart vi ska gifta oss. Nu verkar vi dock kommit fram till någon kompromiss som passar oss båda. När det gäller familjens önskemål så har jag känt stor stress över att alla ska känna sig nöjda, speciellt min mamma som uttryckt vissa"önskemål". Det resulterade i att jag kände sådan ångest över allt att jag helt tappade glädjen över tankar på bröllop. Tillslut tog jag tjuren i hornen och sa till min mor hur jag kände (fast på ett snällt och noga genomtänkt sätt) och förberedda mig på att hon skulle bli ledsen och ta det på fel sätt. Till min stora förvåning så sa hon att huvudsaken att jag och min blivande fick den dag vi önskade och att viktigaste var att vi kände oss lycklig. Såklart hade ju hon hoppats att få delta men hon förstod om vi bara ville gifta oss själva, bara vi var lyckliga och gjorde det som kändes rätt för oss! Det jag ville säga med detta är att ibland överaskar andra en. Det är lätt att gå och måla upp en bild innan hur man tror att någon ska reagera. Ibland kan det vara värt att våga chansa...

Jag skulle vilja veta vad ett standardbröllop är i Sverige. Jag tycker att vartenda ett jag varit på har sett olika ut. Det enda som enat dem alla är att vigseln varit först och sen någon slags mat eller dessert efteråt. Jag har sett folk gifta sig borgerligt i skärgården utanför Göteborg, vanlig vigsel i kyrkan, vigsel utomhus och på flygplatsen, En av mina närmsta vänner gifte sig i rådhuset och gick sen med sin man och son och tog en fika. Festerna har också varierat, trädgården ska vi själva välja och jag har varit på fester på båtklubb, kyrkans fikarum, hotell. Maten har bestått av vanlig buffè, tre råtters och chockladbuffé och snart ska jag på knytkalas. Vi själva ska bara ha plockmat och bar.

Så standardbröllop vet jag liksom inte vad det är...

Ja så ser de flesta bröllop ut ju. Vigsel först o sen mat. Men vad jag menar är att när man arbetat med så många bröllop som jag har gjort så ser de faktiskt rätt så lika ut. Och att jag inte skulle ha några störra svårigheter med att planera mitt eget. Just eftersom jag har arbetat på så många tillställningar så har jag hittat många bra alternativ till mat, ställe att vara på, klänning, ringar musik osv... Och jag vill sätta min personliga touch på det precis som du beskriver, att de bröllop som du har varit på har gjort.
Därför så kommer jag o min tilltänkta inte ha några problem med att planera ett bröllop eftersom att han har lång erfarenhet av att arbeta som kock och sedan köksmästare.