Anonym (Funderar) skrev 2011-05-25 12:43:58 följande:
Jag tycker det här låter som en typisk ungdomsförälskelse... man blir upp över öronen förälskad, det finns bara den här killen och ingen kan mäta sig med honom. Det brukar ju tyvärr försvinna när det blir vardag igen, och då ser man alla fel och brister den andra har (och det har alla). Det är då man får fråga sig om det positiva väger upp för det negativa. Det är lite förbjudet eftersom det är din nuvarande dejts bror, och han löper stor risk att bli utkastad ur landet - det är en relativt liten "risk" för att det blir något seriöst i längden där allr riskerar att bli grå vardag.
Vad är det för typ av asyl han söker, och vilket land/världsdel rör det sig om? Jag tänker, om du har så starka känslor för honom så kanske du ska överväga att flytta till hans hemland? Det är klart att du ska följa ditt hjärta, men lämna inte hjärnan instängd i ett kassavalv någonstans. Det är många som i efterhand tänker "tänk om jag lyssnat lite på förnuftet och inte bara på känslorna". Man behöver inte utsätta sig för allt bara för att känslorna spelar dig ett spel.
Min erfarenhet är att man ska ha starka känslor och passion för varandra, men när passionen är det enda man känner och märker av, då är risken så stor att det blir platt fall när dessa känslor någon gång svalnar av lite. För det är inte naturligt, enligt mig och undersökningar, att känna den där passionen fullt ut mer än några månader. Självklart är det inte så att den dör sedan, men verkligheten kommer ikapp.
Oavsett vilket så är du inte ärlig med din dejt, så om du vill behålla respekten från honom om du går in med något med hans bror så bör du ju avsluta det så snart och snyggt du kan. Tycker iaf jag.
Självklart är det ju så att vi får lära känna varandra betydligt mer för att veta om det kan bli nåt seriöst och långvarigt. Jag har enormt starka känslor, och sådana känslor kan man faktiskt få oavsett ålder. Men jag inser ju naturligtvis att de inte räcker. Utan vi behöver lära känna varandra, prata, umgås. Och så får vi se vad det kan leda till.
Jag tycker väldigt mkt om den här killen, även om jag känner honom väldigt lite. Jag tyckte om honom direkt när jag såg honom, och sedan har det bara växt. Han är speciell, man möter inte såna personer som han ofta. Och det märks på hans utstrålning, den säger mer än ord. Han är en person man inte glömmer. En person som gör mig knäsvag, och talar direkt till mig. Jag har en känsla av att jag behöver hjälpa honom.
Jag förstår att det inte är mitt ansvar att hjälpa honom. Eller så. Men det står mkt på spel här. Vill inte säga för mkt, men han kommer ifrån ett krigshärjat land i Mellanöstern. Och om han utvisas kommer han bli fängslad, av ogrundad anledning. Jag vill inte att det ska hända honom. Tro mig, det räcker med att se på honom för att förstå att han minst av de flesta i denna värld förtjänar ett sånt straff. Men om det blir så att min kärlek mognar, och jag ser att det inte finns annan utväg så kommer jag hjälpa honom. Jag tvekar starkt inför att åka till hans hemland. Men det kan finnas andra möjligheter.
Jag kommer att vara ärlig mot min dejt, och säga hur det är. Relationen mellan oss är också viktig för mig, det är bla därför detta blir så svårt!
