Blir så ledsen på mamma

Jag kan faktiskt förstå om man vill vara gäst på sin dotters bröllop och inte jobba då, även om många tycker det är ok att hjälpa till för att hjälpa barnen att få ner kostnaden. Däremot är det förstås tråkigt om hon inte behandlar er barn lika! Kan du prata med henne om att det känns tråkigt att hon inte är lika engagerad, och att det inte handlar om att ni vill ha pengar? Om hon vill leja bort matlagningen är väl däremot helt ok, då bidrar hon ju på det sätt som hon själv föredrar.

Ja, men det kan hon ju göra....men är det rätt att inte få någon bröllopspresent då?
Hon har ju faktiskt sagt JA till att hjälpa till.

Oj, den biten missade jag! Nej, det är det såklart inte! Vilken trist attityd. Har man lovat att fixa något så gör man det, om man sen gör det själv eller hyr in nån annan är ens eget problem. Då skulle hon ha sagt från början att hon inte ville hjälpa till så kunde ni möjligen ha diskuterat varför...

Min mamma frågar nästan ingenting. Tycker bara att jag har valt fel dag och att allt bara är besvärligt.
Så jag kan förstå din känsla. Den är inte rolig! Man vill ju ha en mamma som är lite glad för ens skull på ens stora dag.
Kram på dig och lycka till i din planering.

Klart att hon inte vill stå i köket på sin dotters bröllopsdag! Du skrev ju själv att hon gick med på det först efter att du tjatat dig till det.
 Sen, så klart är det tråkigt att du iinte upplever samma engagemang som din syster fick, men hon kanske kände att hon tog på sig för mycket förra gången, och vill inte göra samma miss igen?

Alltså, min mamma sa som en lös idé att hon kanske kunde laga maten men det var om vi skulle ha det med bara föräldrar o syskon hemma liksom... Stackars kvinna att behöva laga all maten. Klart att hon vill göra sig fin till sin dotters bröllop :) 

Ja, kanske överreagerar jag, tror att det är ren skär avundsjuka för att min syster ALLTID prioriteras.

Nu känns det iaf bättre....klart att hon inte ska behöva fixa med maten.

Tack för att ni öppna ögona på mig lite.

Är nog ofta så. I mitt fall är det så för att min syster är oansvarig och inte så bra på att ta ansvar och fixa saker medan jag klarar mig själv utmärkt. Så egentligen är det ju en fördel för mig, så kan du tänka om det är så för dig också :) Din mamma prioriterar antagligen inte henne för att hon älskar henne mer än dig :) 

Vilken hemsk människa det låter som att hon är, stackars dig =(

Jag skulle inte vilja be mina föräldrar eller liknande hjälpa till på vårt bröllop (bortsett från att jag kommer att be mamma göra mig sällskap till frisören) för jag vill att de enbart ska vara gäster och kunna njuta av dagen, men skulle jag ändå be dem så är jag helt säker på att de skulle ställa upp utan att bråka.

Har du en bättre pappa eller syster eller annat som ställer upp mer?

Skönt att höra att det finns fler som har föräldrar som inte bryr sig speciellt mkt. Trodde jag var typ ensam om det... Vi klarar oss iofs själva, men jag brukar tänka att det är synd om dem för helt plötsligt är vi gifta och då får de aldrig mer chansen att egegera sig i sitt barns största dag.. När min dotter en dag ska gifta sig ska jag finnas vid hennes sida om hon så önskar.

Lycka till med din bröllopsdag!

Mamma har alltid brytt sig mer om min syster, jag har pratat med henne, gråtit, skrikit genom åren men hon bryr sig inte.
Hon ringer aldrig, hälsar aldrig på..det är för långt (5 km) dessutom jobbar hon i samma stasdel som jag bor i.
Bryr sig bara om min systers barn och inte mina. Glömmer mina barns födelsedagar om jag inte påminner henne osv

När jag fick en blödning i 8 mån med mitt tredje barn och var tvungen åka akut in, så vägrade hon ställa upp som barnvakt för hon hade haft en jobbig dag på jobbet (fick be min granne)osv osv.
Hon såg mig bli misshandlad av min fd man men försökte inte hjälpa mig. Efter jag separerade från min ex man och han fick besöksförbud, som han bröt. Det var rättegångar på rättegångar, kvinnojourer, polis, socialtjänst, advokater osv osv. Både jag och mina barn mådde jättedåligt. Tillslut bad jag henne om hjälp att ta barnen en kväll, jag höll på att bryta i hop och ville inte att mina barn skulle se mig i det skicket...men NEJ det gjorde hon inte.
Listan kan göras hur låååång som helst.

Jag har mått jättedåligt över detta ända fram tills jag var ca 32 år och bestämde mig för att acceptera henne som hon är.
Hade försökt bryta med henne många gånger, men klarade inte av det.

Idag hörs vi då och då och har fått en ganska hyfsad relation...när jag insett att jag inte fått den mamma/mormor jag velat ha.

Men ibland som nu så blir man lite avundsjuk.

Min syster har varit jättetajt med mamma under alla år fram tills nu, när hon blivit brädad av facebook och farmville. Nu vill hon bara hålla på med det, så Nu förstår min syster mig.

Jaja, man kan inte få allt i världen och som en klok kvinna sa en gång till mig.
Man väljer inte sin släkt..ta/lär det goda av dem och resten slänger du bort

Vill bara skriva att HON ÄLSKAR MIG men på sitt konstiga vis...det är därför jag inte klarat bryta, för jag tror inte riktigt hon fattar

Oj, stackare... Hon kanske har någon psykisk åkomma?