Kalla fötter inför "svärfamiljen"
p { margin-bottom: 0.08in; }
Jag och min sambo har varit tillsammans nu i snart 8år. Vi ska gifta oss i sommar. Jag ser framemot bröllopet massor och gör det sista klart med planeringen och allt som skall fixas. Älskar min blivande jätte massor!
Men nu börjar jag känna att jag får kalla fötter. Inte mot honom utan mot hans familj. Vet inte hur jag ska stå ut med att dras med hans familj resten av livet. Vi bor i samma lilla håla, är dit flera gånger i veckan för hans mamma sköter vår lilla då jag jobbar + att sambon håller på och donar där med en sak på kvällarna.
Har kännt så här flera gånger men nu när det är ett äktenskap "på spel" så blir de så mycket tydligare. Till saken är den att hans familj inte "ser mig". När vi är med dem och vi t.ex. sitter runt matbordet och diskuterar så direkt jag säger något så får jag bara ett "jaha" tilbaka eller nått annat kort svar. Ingen direkt åsikt eller att saken diskuteras vidare. Som det blir då någon annan i "storfamiljen" säger nått. Blir dessutom dumförklarad rätt ofta. Så för min del blir det mestadels att sitta tyst och se på då de pratar om sitt.
Nu då vi planerar bröllop bryr de sig inte direkt heller. Frågar aldig hur det går ens. Direkt jag tar upp vårt bröllop så avleds det fort från att bli ett samtalsämne. Har fått höra flera gånger "måste de bli så invecklat?", "men är det inte bara att..?". Då de gifte sig så hade de en liten middag för de närmaste och inget metra med det. När min svägerska gifta sig för nån månad sedan så var vi ca. 7 vittnen vid vigseln och senare en helg en fest för vännerna. Så nu tycker de att vi också bara ska ha ett litet bröllop för de närmsta. Att ha en fest för 80per är att bränna upp pengar osv.
Min familj däremot så diskuterar bröllopet hela tiden och är med på nästan allt. Frågra hur det går osv. Dessutom bor de nästan 10mil bort. Men ändå ärd e mera med på vårt bröllop känns det som än min "svärfamilj" som bor 10 minuter bort.
Min "svärfamilj" är rätt asocial av sig och är sällan ute bland massor folk. De sitter ofta hemma eller är på sommarstugan. Träffar de folk så är de om de bjuder hem ett annat par eller är bortbjudna. Svärmor har varit hemmafru de senaste 30åren. Hon har medgett att hon är asocial. Men de vet alldra mest iaf. När det kommer till olika saker. Har någon annan en annan åsikt än dem så har man "fel", man blir dumförklarad och lite nertryckt.
När jag var och hälsade på mina föräldar sist (bara jag och lillan var dit) så tog mina föäldara upp detta. Om de beter sig lika mot mig och är lika kort i ton mot mig. Så det är inte bara jag som märker det. Sa åt min mamma att jag lärt mig att inte lyssna (på det lilla som sägs åt mig direkt) och orka bry mig. Att det är så de är och kommer att fortsätta vara.
Som min pappa sa. Det brukar vara de som vet minst som tror sig veta mest (och pratar mest om det dom ”vet”).
”Tomma tunnor skramlar mest?”
Och då har jag inte skrivit upp hur svägerskan i sig beter sig... (blir så långt då..)
Blev långt detta nu och säkert har jag glömt att skriva nått iaf. Hoppas ni orkar läsa och att det inte är alltför råddigt..
Vet inte vad jag ville med detta inlägg sådär egentligen. Mest skriva av mig iaf...