Vad kul att läsa om hur det går för alla! Min kille har fortfarande inte friat, ekonomin har inte varit på topp sedan han flyttade hit och vi har haft många motgångar med banker, byråkrati och jobbsökande. Även SFI har varit en pärs då han hamnade i en grupp som var helt fel för honom och det överlag verkar som att många går dit och slappar sig igenom kurserna vilket drar ner kvaliteten på undervisningen. Så fokus för oss har varit att ta oss igenom detta med förnuftet i behåll!
LL 2010: Kul att din blivande man också fått uppehållstillstånd och personnummer! Jag känner precis igen det där med pappersarbete och byråkrati. Min kille har bott här sedan i augusti och fick personnummer för 1-2 månader sen, efter många besök på migrations-/skatteverket samt ifyllda blanketter och telefonsamtal/email. Nåväl, nu är det fixat =)
Det är så himla roligt att läsa om alla era planer, och kul att tråden har växt på sistone!
Undrar lite om det är så att det är vanligare att förlova sig "tidigt" i förhållandet i typ Storbritannien/USA/Kanada än i Sverige? Här finns det ju folk som är förlovade i tio år innan de gifter sig, och som även förlovar sig rätt sent. Min kille har haft två förhållanden innan mig, på ca tre år vardera, och hans farfar var bägge gångerna väldigt besviken över det aldrig blev något giftermål. Vet dock inte vad övriga familjen tyckte och tänkte. Vi har nu varit ett par i drygt ett år och jag tror många svenska vänner, och min familj, skulle tycka att det är rätt tidigt att förlova sig redan nu medan den engelska sidan kanske skulle vara mindre överraskad. Vad har ni för erfarenheter?