Idag brakade det ihop...
Mina föräldrar skildes när jag var 8 år, vi bodde då utomlands, och mamma och jag flyttade då hem. (pappa bodde kvar utomlands)
Träffade väl pappa ca en gång/månad, ibland åkte jag dit och ibland kom han till Sverige.
jag har sen jag var liten (kanske 10-12 år) "vetat om" att pappa inte ska ha betalat underhåll för mig (detta enl mamma), han har dock betalat för semestrara , kläder, ridning mm.. (detta vet jag)
Jag har även med jämna mellanrum fått höra av mamma att pappa varit, full, otrogen, elak, mm... (minns direkt inget själv)
Min mamma är en person som gärna gömmer huvudet i sanden och sopar problem under mattan. jag har vid ett flertal tillfällen haft disskutioner med henne om min styvpappa (som inte alltid varit så snäll) o0ch div annat, men kommer ingen vart, hon gör aldrig fel, enl henne själv. Jag får ofta hör att jag är jobbig, har ADHD mm (enl henne, har ingen diagnos)
Nu i helgen brakade det loss ordentilg då min styvpappa fångade in min M2B och frågade vad han tyckte om min pappa, och gick vidare med att säga att han tyckete att det varit så jävla dåligt att han (pappa) inte betalat något underhåll. Min M2B blev väl först lite fundersam, och sen ganska sur, han tyckte väl att det var dåligt att häånga ut pappa inför honom.
När jag fick höra detta ringde jag pappa och frågade vad som eg hände med betalningarna. Fick till svar att han betalat, man inte då han var arbetslös. jag vet ju att han inte har skulder för det då han äger hus i Sverige.
Idag tog jag upp detta med mamma, och då brann det!! Mkt gammalt skit kom upp till ytan och det blev väl ingen direkt konstruktiv dialog...
Problemet är: (enl mig) att hon vid ett flertal tillfällen sagt ganska taskiga saker, tex att jag ljuger om saker. Det förnekar hon nu! (min sambo hörde de3t, och blev irriterad då han själv hört henne säga att jag ljuger! (det som det handlar om är att hon vill sälja sitt och mormors ladställe, vilket mormor sagt till mig att hon abslout inte vill, jag talade då om för mamma att mormor var ledsen och inte ville, då säger mamma att jag ljuger)
Hon vänder alla diskutioner (bråk) mot mig och säger att jag är överkänslig, dramatisk, har förföljelsemani, mm mm.... Visst, det är aldrig ens fel att 2 träter, men det vore ju kul om man nån gång kunde få höra henne säga att hon kanske misstagit sig??
Nånstans känns det ju som att hon bara trycker ner mig då hon säger sånt här och att jag ska ändra mig, be om ursäkt etc.
jag vill inte bråka, men idag kändes det som att nu får det vara nog, jag häåvdade att hon visst sagt de saker (som jag klart och tydligt hört) och hon blir skitarg och förnekar allt! "jag kommer att hålla fast vid min version tills jag dör" säger hon!
Det extra tråkiga är att vi gifter oss om en månad och har planerat in att ha gäster hos dem och själva bo där innan vigseln...Känns ju sådär just nu...
Blev nog rätt rörigt nu, och historien är kraftigt förkortad!
Tack iaf för att ni orkade läsa!!