Jag blir så trött ibland

Tycker att du gör helt rätt!

Så har vi också valt att göra - det är vår dag och då ska man väl få göra som man vill - utan några som helst skuldkänslor. Vi bjuder allra närmaste släkten och det kompispar som vi umgås mest med - det känns bra för oss...

Hoppas att du inte går och grubblar för mycket över det här, så att det förstör glädjen med ert bröllop!

Grubbla inte på detta TS! När ni bestämde bröllop visste ni ju inte att det skulle utvecklas så här, eller hur? Kanske kan ni berätta för era andra vänner att ni ska gifta er men att det bara blir de allra närmsta? Om nu någon skulle ta illa vid sig och tänka " Jaha, tillhör inte VI också också de allra närmsta?!"  så kanske dom tar sig en funderare och det verkar ju som att behöver det! Om dom säger nåt så ska du säga: "Jag upplever att det bara är jag som tar initiativ till att ses och då blev jag inte speciellt sugen på att bjuda er. Vi ville ha folk som verkligen BRYR sig om oss på vårt bröllop och så har vi inte upplevt det med er." Om dom blir sura eller inte vill träffas mer, då är de kanske lika bra? Du har väl hellre ett fåtal nära vänner som verkligen vill träffa dig än "vänner" som inte bryr sig på riktigt, eller?

TS: jag har ett annat vänskapsproblem fast det är lite lika ändå...det är just det där med att bjuda in de allra närmsta och undra om någon annan (som kanske anser sig vara bland de allra närmsta) kommer ta illa upp.
Jag har en barndomsvän som jag inte vet hur hon kommer reagera på nyheten att vi har gift oss (vi är inte gifta än, men jag menar hur hon kommer ta det efteråt...ja, du fattar va?

Jag har efter mycket om och men insett följande om den här tjejen och vår vänskap:
 Vi hade sporadiskt kontakt under hennes äktenskap, jag var inte så intressant som kompis för jag var singel då...dom umgicks bara med andra par...Men när dom skildes då gick det bra att kontakta mig (jag var singel då och hon ville ut på äventyr = gå ut på krogen) Sen när jag träffade m2b så var det inte lika intressant att träffa mig längre. Och jag lovar att jag tjatade INTE om hur kär jag var, jag tryckte INTE upp mitt kärleksliv i ansiktet på henne när hon gick igenom en skilsmässa, det gjorde jag inte....Snarare tvärtom, jag tog mycket hänsyn och hejjade på henne så hon skulle stå upp för sig själv och sonen och ta skit från ex-mannen och hans nya tjej......Men när jag inte var singel längre så var jag inte intressant som vän...... När hon ville låna min lägenhet med ett par timmars varsel för att hon skulle ut och festa (hör o häpna att jag ville vara hemma i mitt eget hem - jag ville bli utkörd från mitt eget hem!)...Då insåg jag hur egoistisk hon är......Hon kan helt enkelt inte umgås med någon som inte har exakt det livet hon har...om hon är singel då måste hennes vänner också vara det, om hon är i ett förhållande då måste vännerna vara det...annars kan hon inte relatera till ens liv...
Det blir så jobbigt att försöka tänka utanför sin egen "box" antar jag!

Den här tjejen är INTE bjuden på vårt bröllop. Hon har aldrig ens försökt att intressera sig för m2b...Vi var bjudna till henne på en fest i början av vårt förhållande och hon hälsade bara på honom, inget mer, hon var helt ointresserad....Visst hennes skilsmässa var ganska ny då....men nog kunde hon ha varit mer intresserad av att se vad det var för en kille som jag träffat?! Hon har helt enkelt inte intresserat sig för MITT liv på flera år.....Och näe, hon har inte blivit en bitter singel som inte klarar av att jag är lycklig...Hon har en ny man och ett barn till, hon träffade en ny kille ett år efter skilsmässan och flyttade ihop med honom,förlovade sig och fick barn...så om hon hade svårt att "hantera" att jag hittade kärleken samtidigt som hon själv gick igenom en skilsmässa så bord edet ju ha gått över när hon träffade sin nuvarande kille och då hade hon kunnat ta upp kontakten...men näe,hon är inte intresserad helt enkelt.
MEN: om jag känner henne rätt (och efter mer än 30! år så 'känner' jag henne rätt..) så kommer hon helt klart att  tänka: " Va?! Varför fick inte JAG komma?!"
Men jag är beredd: jag tänker säga att " It takes two to tango!" Jag ställer inte upp på att vi bara ska höras när HON behöver nåt. HON måste intressera sig för mig också. Det går inte tro att vi ska vara vänner om vi bara hörs var femte år för att HON behöver nåt.

tack för ditt inlägg!
Jag kan relatera till det du skrev.
 Man kommer till en punkt i livet då man tänker; NEJ jag behöver inte ta mer "skit"! Jag tror i grund och botten att hon är avundsjuk på mig och mitt trygga förhållande. Det är mer än jag kan säga om hennes förhållande, hon är i ett förhållande fast hon lever som singel, med det menar jag att dom i princip bara sover i hop och gör aktiviteter på varsitt håll .  Hon tycker att "killar kommer och går, men vänskapen består" , mmm, ellerhur?!

Den här tjejen hör bara av sig när det är fest, säger man då att man inte kan blir hon sur och tror att jag inte "får" min m2b. Det ska tilläggas att jag jobbar varannan helg, så mina lediga helger är heliga, det är då man kan passa på att göra saker. (och inte vara bakfull på söndagarna). Det som fick bägaren att rinna över var nu nyligen när en kompis till henne fyllde 30år (har träffat honom ca 3 ggr) och hon undrade om jag ville vara med på present och åka dit en helg och fira honom, jag sade att eftersom jag själv inte vill bli firad när jag fyller 30år, så kändes det fel att fira honom och få honom att känna sig tvingad att fira mig. Det känns fel att åka till en annan stad och sova hos en annan kille, visserligen skulle jag inte sova där själv, men ändå. Jag skulle aldrig låta min m2b sova med ett gäng killkompisar hos en annan tjej! Svaret jag fick när jag sa att jag inte kände mig bekväm med att förja med var: "Ja, man gör ju som man vill. Alla andra ska ju vara med".
Vi har även "försökt" träffas några gånger, det slutar med att vi kommer överens vi sms om en dag och att vi ska höras, när man väl ringer så svarar hon inte. Några timmar senare får man ett nytt sms om att hon har somnat på soffan och så vidare...Man känner sig inte uppskattad då.
Jag kan skriva hur mycket som helst, men jag blir bara arg när jag tänker på det!

Jag har faktiskt "gjort slut" med en sån "kompis" - som bestämmer att man ska ses, för att sen ALLTID avboka pga att bilen inte startar (en klassiker) hantverkare ska komma hem just då eller nån annan skitanledning.

Hon var med inom parentes på vår gästlista från början, innan någon alls visste om bröllopet, men till slut blev jag så trött på att hon behnadlade mig så respektlöst att jag fick nog!

Jag vill inte ha folk med på VÅR stora dag, som suger energi från mig, och som ständigt gör mig besviken och irriterad!

Tycker du gör helt rätt TS!

Glömde säga att jag tror att hon nu vet om våra planer - det är inte så långt kvar - och numera kommenterar hon inget på min Facebook, precis efter att jag sagt mitt om hennes beteende så "gillade" och kommenterade hon det mesta jag skrev..

Men jag bryr mig faktiskt inte! Så skönt!
Hon har själv grävt den gropen - inte jag!!!!! Hon fick chans på chans i 7 år, och till slut satte jag ner foten.
Nån gång måste man göra det, och varför inte nu?