E jag gammaldags..

Nej, du är korrekt.  

nej, så är det för mig med..

fattar inte vad de andra gör som varit förlovade i tio år och sen ska mannen plötsligt fria igen.. lite knas ;)

är man förlovad så är man :)

Samma för mig. Frieri den 17/7, efter det började vi titta på förlovningsringar, men skrev 17/7 som vi ansåg vara vårt förlovningsdatum när vi fått dem 6 veckor senare. Gifter oss nästa sommar.

Jag friade, men vi bestämde förlovningsdatum gemensamt. Det var mer eller mindre så att vi diskuterat saken innan jag friade.

Vi kommer dock vänta med giftermål pga ekonomin. Känns inte som att det är någon brådska.

Och eftersom det kommer ta tid av olika anledningar så kommer jag att, på ett sätt, fria igen. Jag har planerat att köpa vigselringarna vi valt tillsammans utan att säga något och bjuda henne på en weekend och fria igen. Det kommer jag göra när jag vet att vi har råd att gifta oss och att i kommer få det bröllopet vi drömmer om.

Så nog anser jag mig ha friat och allt är bestämt. Men med tanke på hur fattigt vi hade det när jag friade första gången vill jag göra om det. Göra det mer romantiskt :)

Kalla det hollywood om ni vill, men jag är en romantiker ;)

Så tyckte jag också men vår dag för den stora frågan var i aug. Men då hade vi ju inga ringar eftersom vi skulle välja ut dem ihop. Först skulle vi skriva det första datument och ha det som officiellt förlovning. Men det gick ganska lång  tid tills ringarna blev bekräftade och färdiga så vi bestämde ett datum för ringväxling, det datumet står även i ringarna. Vilket är om några dagar!!!!! Sambon har planerat allt... Och det är då vi ska berätta för alla, ringa våra föräldrar samt sätta in annonser. Man gör nog som man vill eftersom många friar utan ring och väljer ringar närmaste dagarna.
Om man väljer frieridagen eller ringväxlingsdager är nog en smaksak, de är ju tätt inpå varann.
Tycker däremot det är lite konstigt att växla ringar/förlova sig först och SEN få frågan ska vi gifta oss/vill du gifta dig? Att förlova sig för mig innebär att man gifter sig/har bestämt att gifta sig...

Man gör ju såklart som man vill:)

Men jag kan tycka det är lite sisådär..

hehe..

jag har blivit friad till och vi sätter förlovningsdatumet den 1 december eftersom vi träffades då ungefär. Vi har inte gjort färdigt ringarna ännu heller så vi hoppas kunna fixa det i tid:)
Sen gifter vi oss i juni.

Tycker precis som du. Min mamma blev helt paff när jag ringde och sa att vi hade förlovat oss, hon trodde att vi hade planerat det länge... Men det var ett infall från hans sida och jag hängde på, hur kan man planera att lova att gifta sig med varandra? I det ögonblicket man börjar planera har man ju lovat ändå...

Hur man kan planera att lova att gifta sig dvs förlova sig? Mkt enkelt när man har en sambo som inte gör nåt överilat! Man har inget val. Min andra halva skulle aldrig i livet göra en sån sak impulsivt. Alla är olika. En del vill planera ett sånt löfte, säkert om man är osäker på vilka seder som är brukligt, vad som väntas osv.

planerat ska det vara! vi bestämde gemensamt ett datum först, och lite senare överraskade han mig med ett lite mindre frieri,.. inget överrilat, men fint :)

Min sambo har tänkt i 4 år nu... Så snabb är han! Jag friade själv till slut, men ringväxlingsceremonin i helgen ska han stå för. Jag vet inte vad vi ska göra, var vi ska vara osv. Så får han göra "sin grej", tror han behöver det... Ringarna och datumet har vi förstås bestämt ihop.

Min sambo har med grunnat länge som tusan.. flera årmed tanke på att han aldrig skulle gifta sig med någon.. han hatade verkligen hela den här bröllopsgrejen..

men nu, nu är han nästan mer ivrig att gifta sig än jag :) konstigt vad tiden kan ändra på saker och ting :)

Hm, menade visserligen datumet för förlovningen, inte för vigsel. Men vi (dvs jag, han måste ju fundera lite först.. ) har siktet inställt på bröllop 2012, exakt datum ej bestämt men gärna vår.

Och förlovningen blir 2.10.2010 - dvs på lör!!!! Ringarna ligger i asken och bara väntar! Får hålla mig i styr för att inte ta fram dem och fingra på dem, särskild min "Tindra" med små diamanter. Har aldrig haft en ring på mig i hela mitt liv, har alltid avskytt dem.. Halsband kan jag ha ibland vid festliga tillfällen men aldrig ringar. Och nu vill jag bära den mer än nåt annat!

Ja kan hålla med, men ändå inte... Vi förlovade oss på mitt förslag, men båda ville såklart. I det läget var min gubbe så gammeldags att han redan då gjorde klart att vi ska gifta oss senare, men han ska "fria" på gammeldagsvis... Och så blev det när jag minst anade det och nu planerar vi bröllop... Visst visste jag att vi någon gång skulle gifta oss, vi var ju förlovade, men frieriet var hans. Rätt eller fel? Bara paret känner lika är det väl bra

1700tal skrev

Och förlovningen blir 2.10.2010 - dvs på lör!!!! Ringarna ligger i asken och bara väntar! Får hålla mig i styr för att inte ta fram dem och fingra på dem, särskild min "Tindra" med små diamanter. Har aldrig haft en ring på mig i hela mitt liv, har alltid avskytt dem.. Halsband kan jag ha ibland vid festliga tillfällen men aldrig ringar. Och nu vill jag bära den mer än nåt annat!

Jag har heller använt ringar. Speciellt inte eftersom jag alltid skämts så kolossalt för mina eksemhänder.

Och nu när jag går runt med min stora tre år gamla förlovningsring så fingrar jag fortfarande på den hela tiden och känner mig lycklig. Det ÄR verkligen något speciellt att få visa för folk att man HÖR iHOP med någon. Alldeles på riktigt!
TROTS mina eksemhänder!
Vill han gifta sig med mig ändå, trots dem, så kanske jag inte skall skämmas så mycket längre!

Vi var luspanka och endå lyckades jag få det mest romantiska förlovningen, den stunden i hans vardagsrum, nära  elementet , när det var bara oss det gällde var i min mening de romantiska stunden på jorden.

Vi har varit ihop i 5 år, och det har sedan start känts jättebra för oss båda! Vi har pratat om bröllop från början, frågat varandra var vi står, om vi vill gifta oss etc. Men så detta året började jag tröttna på att vänta. Ville gifta mig innan jag blev för gammal, så jag tog upp det med honom. Frågade hur han ser på framtiden, om han vill gifta sig (sånt kan ju ändras) etc och sa att jag inte ville vänta alltför många år. Efter lite betänktetid sa han att ja, han var redo att förlova sig (han vågade inte säga "gifta sig", men jag fyllde i det lite fint ). Så vi gick runt och kollade på ringar. Ang datumet så kollade vi ut ett datum när ringarna säkert skulle vara klara, och graverade in det. På det datumet har vi tänkt göra något extra romantiskt. Nej, han kommer inte falla ner på knä och fria då som de gör i filmerna, men vi kommer växla ringar då, och den dagen blir för oss dagen då vi berättar och visar hela världen att vi är förlovade. Att vi ska gifta oss har jag känt till sen dag 1, typ. Eftersom det inte blev något uberromantiskt frieri så har vi valt att uppmärksamma ringbytet lite mer istället för att bara ta på oss dem hos guldsmeden.