Bjuda barn

Nej det tycker jag inte, för då gör man skillnad på folk och folk. Antingen har man barnfritt eller så är det okej med barn. Om det inte gäller ens egna då förstås.

Min åsikt är att den enda skillnaden man kan göra är att ha barnfritt och ha SITT eller SINA egna barn med någon timme. Men man kan inte bjuda bara vissa barn. Som Mattiasfästmö skriver. Alla eller inga.

Det som ni ska tänka på är vilken sorts fest ni vill ha, jag tycker personligen att bröllop utan barn är roligare och man hör alla tal, alla vuxna är närvarande fest och dans på ett annat sätt än med barn, och det blir inget barnkalas över det hela det, så tänk bara på hur ni vill att er fest ska vara sen väljer ni barn eller inte.

Och jag tycker verkligen man kan skilja på barnen i den nära familjen och barn till kompisar... åtminstone om det inte handlar om några mängder. Klart att jag skulle vilja ha mina systrars barn med om de haft några, dem har jag ju en relation med! Kompisens ungar har man ju ofta inte samma relation till, och man är inte släkt.

Varför ska jag som gäst bli sur om värdparet valt att ha med en del barn och inte andra? Du är bjuden utan barn, kan/vill du inte komma är det upp till dig. Världen cirkulerar inte kring dina barn, så om de inte är önskvärda vid alla tillställningar och du har problem med det, ja... då kanske du ska ta en titt omkring och inse att andras världar cirkulerar kring andra saker.

Det kan ju ha med ekonomi att göra att de inte är bjudna, eller att de verkligen vill ha med dessa barn för att de är familj men vill inte ha ett barnkalas. Vännernas barn kanske är ouppfostrade och skrikiga och man väljer då att utesluta alla vänners barn. Det är högst frivilligt att gå på ett bröllop, och det finns antagligen en anledning till att ha en del barn där och inte andra.

 

Jag tycker man kan ha med nära familjemedlemmars barn och inte kompisars. Själva kommer vi bjuda vissa kompisars ungdomar. Vi ser det som att vi har en egen relation med de ungdommarna. Vi har umgåtts tätt sedan de föddes och våra ungdomar får en roligare fest. Ingen kommer att vara under 17 år.

 

Ja det tycker jag. 
På inbjudningskorten kommer vi skriva "familjen Eriksson" när hela familjen är bjuden och "Anna och Erik Eriksson" när det gäller dom vuxna.

Vi tänkte också "bara" bjuda släktingsbarnen. Men det är mina kusiner och sysslingar, och de vill vi ju såklart bjuda. Men därför behöver ju inte våra kompisars barn komma.

Nu fick jag en massa svar med olika åsikter
Ser det som självklart att våra barn och mina systrars barn ska vara med, så barnfritt kommer det inte att bli.
Som Dejli skriver "Kompisens ungar har man ju ofta inte samma relation till"
Arbetskamraternas barn känner man ju oftast inte alls.
Hade funderat på att skriva inbjudningskorten så som Semlorna också ska göra. Hela familjer och enskilda namn. Tack för hjälpen, nu vet jag att flera tycker att det är OK att skilja på folk och folk och att endel inte tycker det, får fundera lite till på om alla barn blir medbjudna.

 

Tjaa.. Barnfritt jaa.. Men hur gör släkten då med sian barn då alla barnvakter också ska på bröllopet?!

Helst skulle vi ha barnfritt men vi kommer bjuda släktens barn eftersom dom inte kommer kunna få tag i en barnvakt (såvida dom inte plötsligt ska ha nån helt ny..) medan vi anser att våra vänner har många som kan ta hand om deras barn så dom får lämna hemma :)

Precis!

Självklart kan du bjuda dina vuxna vänner enbart! Bröllop är inte GRATIS, och oftast finns det en begränsning i antalet gäster som får plats. Små barn tar upp ett kuvert de också, men kommer troligen inte att minnas någonting av bröllopet. Jag tror att både barn och vuxna får det trevligare på det sättet. Eventuell barnpassning är inte er sak att styra upp, den saken får de inbjudna gästerna lösa själva, anser jag. Däremot kan ju den allra närmaste familjen, vuxna och barn, bjudas. 

Jag undrar lite samma sak. Jag ser helst att vi har ett barnfritt bröllop men då några av min fästmans släktingar har barn och dessutom kommer resa långt för att komma, känns det konstigt att inte bjuda dem. Troligen kan de inte komma då, vilket skulle vara väöldigt trist då vi gärna vill ha dem här. Kan inte gärna be att hans 96 åriga farmor ta hand om sex barn...

Fast då tycker jag att det är samma sak med pojkvänner. Då är det okej att bjuda de pojkvänner eller män man har en relation med, alla andras respektive är det helt okej att strunta i att bjuda då? Tycker det är samma princip

Mina fd pojkvänner har aldrig behövt barnvakt ;) Är du säker på att det var mig du skulle citera?

Haha, jag citerade nog dig för att du hade citerat mig, men sen hade ett annat inlägg i tankarna. ibland blir det inte helt rätt :P skyller på ett bröllopsfullt huvud ^^

Jag tycker inte alls att man behöver bunta ihop männiksor i "barn" och så ska de vara "alla eller inga". Barn är människor. Individer. personer som jag har en relation till precis som till övrig mänskligheten. Jag har ingen sådan gräns för "gamla" eller "tonåringar" eller "30-åringar" och vill inte ha det när det kommer till just barn heller.

Det finns barn i vår tillvaro som står oss oerhört nära och som är helt självklara på ett eventuellt bröllop.
Det finns barn till kompisar och släktingar som vi aldrig sett öht. Likaväl finns det släkt vi umgås med och släkt vi knappt vet om.
Det finns gamla jobbarkompisar vi gäärna skulle bjuda, och sådana vi är glada om vi slipper se mer. 
Klart man gör skillnad på folk och folk. Det är ju det som är problemet med att få ihop sin gästlista.
Och jag tycker definitivt inte att det är samma självklarhet att man ska gå på fest med asina barn som att ens partner också bör bli bjuden.

 

mattiasFästmö skrev 2010-09-20 09:28:48 följande:

 

Det sa jag inte heller. Jag menade inte att det är lika självklart att ta med sig sin treåring som sin man på ett bröllop. Det jag menade var att jag tycker att om man får välja, som någon här längre upp skrev, att bara bjuda dom barn man har en relation till på bröllopet, så tycker jag att det är lika illa som att bara bjuda de respektive man har en relation till på bröllopet. Alltså känner inte jag min barndomskompis Annas barn så behöver jag inte bjuda dom även fast jag bjuder min kusins barn, så är det lika illa som att inte bjuda min barndomskompis Annas man för att jag inte känner honom, men bjuder min kusins man.

Det tycker inte jag. Barn och respektive är inte samma sak, det säger väl sig självt. Vad har vännernas barn där att göra? De kommer med största sannolikhet inte uppskatta en fest med en massa människor de antagligen aldrig träffat förut. Skillnad med släktingars barn där de säkert känner varandra, sina föräldrar, kusiner, mostrar och fastrar och kan roa sig själva på ett annat sätt. Vännernas barn känner bara sina föräldrar och kommer garanterat att klänga på dem en hel del och göra att varken barn eller föräldrar har det roligt. Alla gillar inte ens barn, varför ska man då bjuda in de som man inte har någon relation till?

En respektive bjuder man oavsett om man träffat honom eller inte (om det är ett seriöst förhållande dvs). Det är vanligt hyfs anser jag. Jag skulle bli sur om jag blev bjuden på en väns bröllop utan min sambo. Möjligen undantaget om vi var bjudna ett gäng från jobbet, klassen eller hobbygruppen där alla var bjudna som grupp utan sambo. Det är dessutom ganska liten risk att de respektive springer omkring och skriker så att ingen hör tal, gnäller högt och vill åka hem, behöver hjälp med maten, tar till handgemäng mot bordsgrannen etc som man kan råka ut med i barns närvaro.

Förväntar sig folk alltid att deras barn är välkomna på varenda tillställning? Tycker det verkar konstigt... är det inte spädbarn eller ammande, då kan man gott ordna barnvakt eller låta den ena stanna hemma med ungen. Jag skulle tvärt om bli sur om någon antog att ungarna var inbjudna utan att fråga först.

Jag blev alldeles nervös över de inledande svaren i tråden - det verkade först som att ”alla” tyckte att man måste bjuda samtliga gästers barn om man bjuder några...

Så kan det rimligen inte vara, det vore absurt som många senare skrev. Så här planerar jag att föreslå att vi gör på vårt bröllop:

Våra respektive syskonbarn kommer.  De tre små (5-7 år) får bilda brudnäbb; de tre stora (10-20 år) får någon annan roll i kyrkan (bära släpet, läsa dikter, dela ut programmet eller något sådant).

Troligen gäller ovanstående även gudbarnen, som sammanlagt är fyra (i åldrarna 2 till 14 år).

Dessutom finns ett tvillingpar, 16 år, i den närmaste bekantskapskretsen - dem har jag känt nära sedan de låg på BB.

Tonåringarna får vara med på festen efteråt. De minsta får följa med på transporten dit och mingla med gästerna i sina fina kläder - sedan får de åka hem med sin mormor (min brors svärmor) som säkert vill ordna "eferfest" hemma hos sig bara för dem.

Allt detta innebär givetvis inte att alla släktingar, vänner och bekanta ska få ta med sig _sina_ telningar. Det skulle gissningsvis bli uppemot hundra extra gäster...och allt förvandlas till ett enormt barnkalas.

Däremot antar jag att de som ammar vill ta med sina spädbarn?

Ja nu har vi bestämt hur vi ska bjuda, det blir som vi tänk från början vi bjuder de barn/ungdomar som vi vill ha med. Får väl räkna med visst "svinn" från "besvikna" föräldrar. Det är VÅRT bröllop, inte DERAS

Tack ännu en gång för era åsikter!