Läste om gåvor

Jomen tänk på detta,  de glaset kommer  att samla damm och gömmas i skåp av merparten av gästernas  och inte alla kommer ta med det hem och då står du där med en drös glas som du inte kan göra något med.

Visst det låter som en skoj idé men  Svenskar är inte lika förtjusta i prytlar som inte har en använding och dessutom har vi inte en kultur där man visar upp på vilka bröllop man har varit på.

Och sen måste det ju bli fasligt dyrt? Eller ja det beror väl på hurmånga gäster man har då. men jag tror som kattpoet att det kommer stå och samla damm bara. Har svårt att tro att dom som är bjudna men som är lite längre bort, typ vänners partners, kommer ha det framme direkt. Kanske mamma och de närmsta, men jag tror det kommer samla damm tills det går sönder i någon flytt eller nåt.

Jag skulle aldrig använda ett sådant glas... när skulle man ha nytta av det? Det är "udda" och passar inte in med de andra glasen man dukar med, och jag skulle tycka det kändes jättefånigt att duka med glas där det bara står namn på ett. Ännu värre om det stod något annat än det egna namnet...

Nej, ett sådant glas skulle utan tvivel bli kvarlämnat. Särskilt om man inte tar sig från festplatsen i egen bil, och kanske bor kvar någonstans. Då ska man försöka få med sig glaset hem i packningen utan att ha sönder det.

Tanken är god, och det ser helt klart lyxigt ut att duka på det sättet, och praktiskt då det är lätt att hålla ordning på sitt glas... men då föredrar jag nog små "prislappar" på glaset med gästens namn på. Världen kretsar ju som bekant inte kring brudparet ;) Och särskilt inte efter själva bröllopsdagen...

Det kändes som många negativa tankar om detta. Jag tycker också att det låter jättefint som dukning, men precis som övriga så tror jag att det blir svårt att frakta hem. Glas är ju trots allt väldigt skört. Nästa fråga är, vilket glas ska ni ha namnet på? Vin- eller ölglas eller något annat?

Ler...jag vet inte om jag själv skulle vilja ha ett sådant glas utan jag kom bara med tipset som jag läste om.

Jag äger min gammel farmors bröllopservis, den var en gåva till henne, alla gäster köpte ett kuvert  av detta, dvs  bestik, tallrikar och allt och gav som en gåva till henne och hennes man till deras nya hem.

Och som tack för att de kom fick de kakor att ta med sig hem, vilket kvinnorna i byn hade bakat.

Tänk hur mycke det har förändrat sig på 120 år när det gäller bröllop.