Särbosnyft.

Gah, skrev ett långt inlägg som försvann...

Jag förstår dig precis. Har gjort praktik i min hemstad i tre månader och sommarjobbar nu där till mitten på augusti, medan sambon är kvar i Sthlm. Under de 2½ år vi bott ihop har vi aldrig varit borta från varandra mer än 2 nätter i sträck, och då väldigt sällan, så det var skitjobbigt att vänja sig. I början blev vi ofta osams för att vi kände oss lite bortglömda tror jag, annars så får vi så mkt bekräftelse av varandra i vardagen... småsaker som en hand på ryggen eller vad som helst, fysiska saker som är svåra att ersätta över telefon.

Men nu har vi blivit bättre på att prata i telefon, och så ses vi på helgerna såklart... ett litet sms under dagen betyder så mkt... Men det är ju tidsbegränsat till slutet på sommaren, så det är ju skönt iaf. Annars hade jag nog blivit knäpp... jag behöver mycket närhet, och det blir aldrig samma sak över telefon.

Hörde en bra sak på tv idag... "Frånvaro från sin älskade är som vind för elden. Om elden är liten så slocknar den av vinden, men om den är stark så får vinden den att tillta". Så har man ett starkt förhållande så är nog lite frånvaro nyttigt. Inte för mkt förstås, då stänger man liksom av för att man inte orkar längta, men en begränsad period så är det nog bra för att uppskatta varandra lite extra.

JAg förstårdig tyvärr. Varit särbo i ett år (vílket fick oss att bestämma datum för vigsel).. och nu jobbar jag internationelt (dvs. reser och bor borta mest hela tiden). Himla trist, men det fungerar. Fokusera på allt kul ni ska göra när ni ses nästa gång och ta vara på tiden tillsammans är mitt tips.

Förstår också precis hur du känner. Min sambo jobbar tillfälligt i Finland nu över sommaren och jag är kvar här i Stockholm. När man bott ihop i över 4år och helt plötsligt sitter man ensam om kvällarna känns riktigt konstigt. Vi har inte heller varit utan varandra i någon längre period tidigare.

Men det fungerar iaf, tack vare skype :). Att vi kunnat se varandra och pratat via skype har gjort det lättare att vara ifrån varandra.

Vi ser det som en erfarenhet i vårt förhållande. Vi kommer vara stolta över oss själva att vi klarade av det sen! :) Även om vi saknar varandra stundvis, så tror vi att det är en positiv erfarenhet för oss båda då ingen av oss bott ensam tidigare.

och vi har ju ett bröllop att planera till nästa sommar! ;D

Så mitt tips är att använda skype! Det har underlättat väldigt för oss i vardagen när vi vill prata med varandra, särskillt då vi befinner oss i olika länder :)

/Alexandra

Förstår precis. Min sambo var i Dubai i 8 månader förra året - det var inte lätt. Vi hade varit ihop i ca 8 år när han fick jobbet och ja - klart man tvingar honom att ta jobbet. Dubai - hur häftigt är inte det? Vi sågs 2 ggr (!!) på dessa 8 månader - en vecka var jag hos honom och så kom han hem och överraskade han mig till midsommar. Det var när jag var hos honom i Dubai som han friade..=)
Om 1½ månad är vi man och fru och jag måste säga - upplevelsen som särbo har stärkt oss otroligt mkt.
Så håll ut - klarar ni detta klarar ni allt..=)

Vi har varit "sammanboende" särbos under större delen av vårt 3½-åriga förhållande då vi båda har och har haft arbeten på annan ort. Först var det jag som veckopendlade under två års tid mellan Malmö-Södertälje. Nu när jag fått jobb i Malmö, så är det min mans (o)tur att pendla mellan Malmö-Linköping. Vi träffas bara på helgerna

Det funkar faktiskt ganska bra, men ibland är man sjuk av längtan också. Men iom att vi haft det såhär sedan vi började träffas, så har det blivit normen. Det är fest varje torsdag kväll när han kommer hem och vi ser till att umgås så mycket som möjligt. Att det funkar så bra beror också på att vi värdesätter våra karriärer väldigt högt och prioriterar att båda två skall få göra den karriär man vill och får chansen till att göra.

Men, med telefon och Skype kommer man väldigt långt och de sällsynta pussarna smakar alltid lite godare

Tack för alla uppmuntrande ord!

Jo, det är ju tidsbegränsat, förhoppningsvis bara till slutet på sommaren, annars blir det troligen ett helt år. Men vi var särbo de första fyra åren vi var ihop, då bodde vi aldrig närmre varann än 20min bilfärd. Nu har vi bott ihop i 4 år, och man vande sig fort vid vardagsmyset.

Jag har tänkt mycket som Dejli skrev om elden, fast jag har hört uttrycket "kärlek växer med avstånd". Det tror jag på, speciellt nu, när vi är som nykära på nytt när vi ses på helgerna. Efter 8½ års förhållande!

Skype-tipset låter bra, ska kolla upp var jag har min gamla webkamera .

vi är särbos och ses tio dagar med två veckors mellanrum, de funkar bra men när det blir avbrott i den rutinen och vi av olika anledningar setts mindre, då märker man att man inte får ladda upp batterierna med varandra och det blir jobbigt med saknaden. innan har vi varit sambos i fyra och ett halvt år. men när vi väl ses nu, ja då slår det gnistor :)