Vad räknas som frieri?

Jag skulle nog anta att förlovningsfrågan var ett frieri och alltså inte förvänta mig att killen skulle fria en gång till. Antar att frågan "ska vi förlova oss?" kommer för att ni vill vänta lite med bröllopet men ändå ta ett steg framåt? Så skulle jag resonera i alla fall.

Det är ett frieri! Grattis! (Man kan bara fria en gång)

Eftersom han gick ner på knä så går det (i mitt huvud) inte att få till något annat än att det var ett frieri. Det behöver ju inte betyda att ni ska gifta er inom ett år, om ni inte vill förstås.

Grattis!

Jag resonerar nog som ni och skulle aldrig förvänta mig ett "riktigt" frieri. För mig känns det som att det var ett frieri. Vi har ju som sagt inte förlovat oss "för skojs skull". Dessutom tog han ner mig till Venedig för att gå ner på knä vid en parkbänk. =) 

Ställer frågan igen. Vad är alltså skillnaden på att fråga: Vill du gifta dig med mig? och Vill du förlova dig med mig/ ska vi förlova oss?

För mig går det hand i hand men många verkar skilja på det...

Att förlova sig är inte ett mål, det är en konsekvens. (Detta begrepp verkar förvirra många.) 

Så det är samma sak, med skillnaden att det egentligen inte finns någon logisk fråga som heter "vill du förlova dig med mig?". 

Att fråga om den andre vill gifta sig eller att tillsammans bestämma sig för det resulterar lika mycket i en förlovning. 

Sedan är det naturligtvis olika med hur länge man är förlovad och om man ens gifter sig till slut, men det är personliga preferenser som bryter mot det klassiska. Det är nog att det nu blivit så vanligt med väldigt långa förlovningar som rör till begreppen.

Och GRATTIS! förresten! Det låter som en fantastisk händelse i Venedig!

Lite OT, apropå Venedig...

Vi har redan bestämt att vi ska gifta oss men sambon (känns fortfarande konstigt att säga blivande man :) ) tyckte att jag skulle få ett "riktigt" frieri och vi ska till Venedig i sommar så vem vet,  jag får kanske också ett frieri vid en parkbänk i Venedig :)

Kan du rek. någon särskild parbänk? :)

Sms å fotboll:

Vi bodde på Hilton och efter en sen middag tog vi en promenad till "grannön". Den till höger från "fastlandet" sett. Där fanns lite hus och en liten park. På en av dem bänkarna satte vi oss ner och småpratade lite och njöt av vågorna. Han frågade om jag tyckte vi hade det bra och jag svarade lite osäkert: ja, det tycker jag väl. (Tillsaken hör att han hade varit disträ hela dagen och inte alls så kärleksfull som han brukar vara så jag tänkte bara: Shit han kommer dumpa mig! Han berättade senare att han varit disträ för han var så nervös... ) Hur som helst, han svarade med: Bra, för jag skulle vilja fråga en sak... och så gick han ner på knä och plockade fram ringarna. =) Kunde inte fått ett bättre frieri! Han är en riktig 10 poängare min karl! =)

Fråga honom Eller börja prata om vilket datum ni ska gifta er på

Grattis! det är klart ni är förlovade nu!!

skillnaden är väl att man lämnar dörren lite öppen om personen man friar till inte vill gifta sig av princip. lite märkligt formulerat om man vet att båda vill gifta sig.

ett annat alternativ är ju att man inte vill "skrämma iväg" sin partner med något så stort som ett giftemål. förlovning är kanske mer lättsmält.

Grattis!

Jösses vad gulligt!! Blev tårögd här hemma när jag läste om det :) Jag är nöjd med mitt frieri oxå, bortsett från att jag tillslut fick sätta på mig ringen själv (vi båda blev nog lite upp i varv och skrattade och grät om vartannat...). Han gick ner på knä, på min surprise-30årsfest inför alla nära och kära och jag anade verkligen INGENTING! Vi har varit tillsammans i snart 12 år och har 4 barn ihop.. så jag hade liksom gett upp tankarna på att bli gift! Men den som väntar på något gott... ;)

Personligen så tycker jag precis som någon ovan skrev, att förlovning är resultatet av ett frieri. Då har man lovat varandra att man ska gifta sig. Sen har ju många vridit på det där, så att man frågar "ska vi förlova oss?". Vissa diskuterar ju det hela hemma i soffan oxå, utan en konkret fråga!

För mig känns det lite tonårsaktigt att prata ihop sig om man ska förlova sig bara... Förlovning för mig kommer alltid att vara att man lovat varandra att man ska gifta sig. Annars har har man bara gett varanda en varsin ring!

Vad är annars meningen med förlovningen? Vad står den för?

Glömde förresten säga Grattis till frieriet. Även fast han nu använde "fel" ord, så verkar det ju helt klart ha varit ett frieri :) Just för att folk gör så olika, tror jag förvirrar många och det kanske var ren ordförvirring det handlade om ;)

Låter iaf som ett rent drömfrieri tycker jag :)

Min kille har inte ens friat till mig.. nu när jag tänker på det %)

Han bad mina föräldrar om min hand, då jag o päronen är lite konservativa o sen sa han att kommande helg ska vi ha förlovningsfest.

Han ringde sina föräldrar o berättade om förlovningen.

Ett frieri är att någon frågar en fråga i stil med "Vill du gifta dig?" och faktiskt MENAR att personen VILL gifta sig gärna innom en snar framtid. Att fria för att "endast" förlova sig är något helt annat som endast kommit till för att förvirra stackars dödliga som har längtat efter att få den magiska frågan.
Jag menar: Hur kul är det om den ena tror att det räcker med att förlova sig och sedan inget mer (kanske om minst 10 år) och den andra börjar planera var/när/kläder etc... snacka om att en rin symbol blir helt missbrukad på fel sätt? En helt urkorkad trend som tillkommit de senaste 20 åren.

Det är åtminstonde min åsikt som jag vet att ett antal andra delar med mig.

Varför urkorkad? 20år? nej de sista 30åren är nog mer korrekt och upplysningsvis så var vi väldigt upplysta på den tiden när vi tog det gemensamma beslutet att förlova oss för att vi visste att vi ville vara tillsammans MEN inte gifta. Jag jobbar själv inom sv kyrkan men har aldrig haft något behov av att gifta mig för att bekräfta något som vi redan vet. Det är bara rent arvmässigt som det blir lite meckigt men det har vi försökt att reda ut med ett bra testamente( och två gemensamma barn!)
Rent traditionellt så har detta med långa förlovningar varit vanligt i sverige genom historien alltså inte något som man på 1980-talet "kom på".

Jag tillhor den konservativa skaran som tycker att en forlovning = ett frieri = man gifter sig, helst inom 1-2 ar.

Som juridikstuderande kan jag bara säga att det är inte alls bara rent arvsässigt som det är skillnad på att vara gift och ogift. Om ni tex skulle gå skilda vägar så delar sambos endast på bostad och bohag (som man införskaffat gemensamt). Om han har en massa pengar undanstoppade får du ingen del i detta, inte heller om han äger en båt eller likande. Som gifta delar man lika på ALLT (såvida inte någonting är enskild egendom). Och om du har flyttat in i hans bostad har du inte heller någon rätt till denna.

Som gift ordnar sig det mesta automatiskt. Och jag ser inte ett giftemål som att man ska bevisa någonting.

som du ser så har jag skrivet "försökt", och rent personligt så har VI köpt gemensam bostad, testamente och gemensamma barn. Lite måste man få chansa här i livet och så länge vi inte har någon förmögenhet ser vi det inte som ett problem att leva tillsammans på detta viset.