Svanboet skrev 2010-04-26 18:49:34 följande:
Nu ska jag berätta hur det gick ...Jag bestämde mig för att det skulle bli på själva hotellrummet så att säga och inte ute bland folk. Fredag eftermiddag fick jag brått att ordna alla grejor jag hade föresatt mig med blomma och choklad och jordgubbar till skumpan. Som tur är min sambo inte så uppmärksam vad gäller saker som hamnar i kylskåpet så jag tror inte han såg skumpan. Sen när han inte såg packade jag ner alla saker i min väska och så begav vi oss till stan. Väl på hotellet fick jag skicka honom på toa första för att hinna ställa in skumpan i kylen och sen gick vi ner på operan. Känslomässigt laddad som jag var blev jag väldigt berörd av operan och som tur var det mörkt i salongen så jag tro inte någon såg. Efter operan gick vi på restaurang och åt, först när vi kom dit var det lugnt och stilla vilket vi båda tyckte kändes bra men ganska snart kom det sällskap efter sällskap och väldigt snart blev det stojigt och vi både kände att vi ville gå någonstans där vi kunde sitta närmare vanranda och där vi kunde höra vad vi tänkte. När klockan började närma sig 21 ville jag gå tillbaka till rummet och vi knatade den sista sträckan. Nervös blev jag och lite stressad. Jag hade vid detta laget också fått i mig en del att dricka och det kändes lite pirrigt av den anledningen också. Uppe på rummet skickade jag honom ut i korridoren för at hämta is men vi bodde lite väl nära ismaskinen och han ville promt ha kort med sig så jag kunde inte hålla honom utanför. Jag skyndade mig att plocka fram chokladen, skumpan, blomman och jordgubbar. När han kom tillbaka med isen pussade jag på honom och sa åt honom att sätta sig i en av stolarna bfredvid det bord där jag dukat fram. Sen satte jag mig på knä framför honom och var väldigt pirrig, och nervös!, faktiskt så pass att jag hade svårt att låta bli att fnittra. Mina ord blev följande:M, du är min klippa och min framtid. Vill du gifta dig med mig?Först vart han väldigt tyst och jag fick väldigt svårt att hålla minen. Det tog en stund (kändes som evigheter!) innan han svarade:Klart att jag vill.Sen blev lite frågor om vad jag egentligen menade så jag fick förtydliga att jag menade redan nästa år och att jag ville börja planera NU! Vi är ju trots allt redan förlovade sedan innan men nu är det bestämt att det blir bröllop 2011! Trots detta dröjer sig ett orosmoln kvar och det är inte lätt att skaka av sig - Tänk om han bara sa ja för att jag "tvingade" honom?
Grattis till det stundande giftemålet!! Vad fint du hade fixat det
Det är klart att han vill gifta sig med dig, så försök att sluta upp att oroa dig. Han är säkert bara nojig över kostnad och planeringen. Nu ska du vara GLAD; Du ska ju gifta dig! För din egen sinnesro, se till att ni bestämmer datum snarast så har du något faktiskt att se fram emot och slipper oroa dig för strunt 