Helt oense!

Min man ville inte byta från Andersson. Jag kände inte att jag kunde tvinga honom så kompromissen blev att vi behöll våra respektive efternamn. Så är det att leva tillsammans. Man måste kompromissa.

Att din blivande man inte hittar ord för sina känslor om varför, betyder inte att de inte är viktiga att respektera. Kansnke är det just den respekten som gör att något senare kan förändras -hos dig eller hos honom. Vare sig det är att dte känns helt ok att heta olika eller att byta.

(Min man bytte fö namn efter två år, några månader innan vårt första barn föddes... helt på eget bevåg, inget vi pratat om alls sedan innan vigseln).

Absolut, jag tänker inte tvinga honom att byta. Aldrig!
Jag vet också att han har svårt att förklara vad han känner. Så det är väl så nu också.
Men att höra "därför" är inte så kul när jag berättat vad jag känner för mitt efternamn.

Jo, jag kan förstå att man vill heta samma, det vill jag också. Men det blir ju lite svårt om man inte kan komma överens. Det enda ni kan göra är nog att prata om det, vill han heta samma som du och vad har han för tankar osv.
Även om ni kanske inte kan få till det som du helst vill kan ni ju få en större förståelse för varandra.

Min blivande var först tväremot att byta sitt "vanligast i Sverige efternamn" till mitt "vi är bara 40 i hela världen som heter detta namn".

Men efter 3 års bearbetning, jag har tjatat i princip sen vi blev tillsammans, verkar han ha ändrat sig. Självklart har jag tjatat på ett skämtsamt sätt men ett visst allvar har såklart legat bakom.

Nått som verkligen gjorde intryck på honom var när han insåg att han kommer vara den ende som heter just sin namnkombo och att han då alltid kommer få sitt namn som mailadress på framtida jobb. Istället för att nu då han får typ kallejohansson789@jobbet.se
En annan fördel är att man lättare blir ihågkommen i jobbsammanhang vilket alltid är en fördel.

Dessutom är det viktigt för honom att vi heter samma sak och han inser nog att det är en utopi att jag byter till Johansson, dessutom hade jag aldrig gått med på att våra ev framtida barn skulle få hans namn. Dubbelnamn är dessutom inte aktuellt då vi båda har långa förnamn och efternamn.

Vad jag vill säga är att du inte ska ge upp, när man minst anar det så ändrar han sig

Många dessutom blir det, hehe...

Vi kommer byta till mitt efternamn. Inte något tråkigt vanligt ;)

va tråkigt ts, kan verkligen förstå att det känns jobbigt, tycker nog han ska förklara varför han inte vill byta till ditt.

vi har skickat in papper att min blivande byter till mitt efternamn, fast han har firma sen 16år tillbaka :) i vanliga fall är han väldigt envis men här var det ingen disskution.

Jag har funderat på att ta sambons efternamn som mitt mellannamn.

Han har ett sson-namn.Mitt är mycket ovanligare plus att barnen heter som jag.

Men oavsett hur vi gör så är vi ju en familj.

Från början var min BM inne på att byta till mitt, men han har ångrat sig och funderar nu på att kanske lägga till det som mellannamn (jag skulle tippa på att det slutar med att vi behåller våra efternamn). Vi har "ovanliga" namn båda två. Min son heter mitt och vi är överens om att om vi får gemensamma barn får även de mitt namn.
Ser inte varför man ska låta det bli ett problem, vill man inte vill man inte; det påverkar förhoppningsvis inte riktigtheten och känslan i äktenskapet.
Hoppas det löser sig!

TS. Han vill nog inte byta efternamn av samma anledning som min. Han kan inte heller säga varför, men i ljuset av andra sammanhang tolkar jag det som att han tycker att det är omanligt. Han känner ingen som har sin frus efternamn och vill absolut inte vara den förste. Han har svårt för sånt - vill lite vara en i mängden. Jag har försökt förklara att det där med att kvinnan tar mannens namn är en ganska ny företeelse (hänger samman med hemmafrutiden så typ 40-talet kanske). Innan dess tog båda sin fars namn och det går mycket långt tillbaka i tiden.

Ska tillägga att lösningen blir att båda behåller sina namn. För mig är det inte superviktigt att vi heter samma. Jag vägrar ta hans namn som är tråkigt och ett av Sveriges vanligaste. Om han vill att vi ska heta samma får han byta till mitt annars blir det inget byte!

För mig är det också viktigt att vi som familj heter lika, det finns en personlig historia bakom det.

Mitt namn var mer ovanligt och jag hade svårt att förlika mig med att heta Johansson. Min man erbjöd sig att byta men eftersom han hade företag och ett inarbetat namn med sina kunder kändes det inte bra.

Dessutom har jag en bror med samma förnamn så det blev också knasigt att de skulle heta exakt lika.

Så det slutade med att jag behöll mitt namn som mellannamn men idag använder jag det aldrig. Har långa namn så det blir för omständligt, helt enkelt.

Jag kan verkligen förstå känslan att du vill att alla ska heta lika och jag tycker verkligen att det är trist att din blivande man inte kan förklara sina känslor lite bättre.

Hoppas att ni hittar en lösning.

Jag kommer byta till hans namn, min identitet sitter inte i namnet. Jag har ett ovanligt namn som bara släkten heter och han heter Johansson(Sveriges vanligaste efternamn) men det spelar ingen roll. För mig spelar inte efternamnet någon stor roll om det är vanligt eller ovanligt utan jag heter hellre samma. Dessutom ser jag framemot ett namn som funkar utomlands och som alla kan stava.

Min ska byta till mit namn då han har ett -son namn! Någon som vet hur mycket det kostar att byta?

Jag ska ta hans namn och det är helt naturligt för oss båda. Ingen av oss har varken extremt vanligt eller ovanligt namn men nästan alla jag känner säger att min nuvarande namnkombo är finare... Jag vet inte jag... och vad spelar det för roll vad andra tycker? Vi har inga barn än och för oss är det en självklarhet att vi som äkta makar har samma namn för att markera tillhörighet och äktenskap på ett djupare plan.

Om man ska leva i nöd och lust är väl ett av de minsta svårighetsmomenten man kommer stöta på namnvalet?
Med tanke på vad de innebär att ingå ett äktenskap tycker jag att det är konstigt att det framkallar så mycket konflikt hos par om allt möjligt.
Se det som en prövning i stället, livet är fullt av kompromisser och speciellt livet tillsammans med en annan människa i nöd och lust tills döden skiljer en åt. Jag vill att min man ska vara lycklig precis lika mycket som jag själv vill vara lycklig. Därför värderar jag bådas våra viljor lika högt, de betyder ju lika mycket.

www.maxiander.se/

Vi har fortfarande inte kommit överens. Eller vi har väl snarare inte diskuterat saken mera. Han är ben hård och jag likaså!

Vi kommer nog inte byta alls. Heta samma som nu.
Fast jag vill inte det heller. :(

Det här är inte vad du vill höra, men jag tror du får släppa frågan, realistiskt sett. Jag hade nog suttit i samma sits som du om min man haft ett vanligare namn, men nu har vi lika ovanliga och det var inte aktuellt för nån av oss att byta. Gifta är vi ändå!

Men du kan inte tvinga nån att byta namn. (samma resonemang för jag fö med killar som tar för givet att deras fruar ska byta "därför"). Ett vettigt argument tycker jag är att den som tycker det är själv klart att heta samma också får tänka sig att byta isåfall, man kan aldrig tvinga på nån annan ett beslut den inte vill. Alternativet är ju att ni behåller era respektive namn - fördelens med det är ju att era barn kan få det ena som mellannamn och det andra som efternamn.