Lite besviken..

när jag får en inbjudan ringer jag så fort som möjligt just för att berätta att jag är glas att just jag fått en inbjudan sen säger jag att jag absolut vill komma men att jag måste ordna med ev ledighet, barnvakt, skjuts eller vad det nu kan vara
Jag återkommer med ett definitivt svar när jag ordnat allt.
En del kanske tycker att det är onödigt att ringa två gånger men det gör jag gärna och jag tror faktiskt att den som bjudit in uppskattar att man visar sin glädje och intresse för att delta

Jag instämmer i din känsla. Vi har nu ca två veckor kvar till OSA-datum och det är väldigt många som itne har svarat alls. En kusin mailade jag om adress, men sedan fick hans mor lämna över inbjudan i handen. När han svarade med sin adress förklarade jag att han nog redan har fått brevet personligt levererat och att han annars kunde titta på vår hemsida (med bifogad adress så klart). Han har inte ens bemödat sig att svara på mailet med en reaktion. Det får mig att tro att han inte är glad för vår skull. En positiv rad eller två kunde han väl ha unnat oss, men men. Jag känner igen tankemönstret totalt.
Dock vet jag att jag inte alltid har kastat mig på telefonen själv. Vi blev bjudna på ett bröllop i somras. Vi visste sedan ett år tillbaka om att det skulle ske men visst inte om vi skulle bli bjudna, så vi blev riktigt glada när vi fick en inbjudan. Men jag tror inte att vi hörde av oss direkt ändå... De är nog gladare än man tror!

Jag är också den som slänger mig på telefonen och tackar för inbjudan, minst!

Jag tycker nog att man åtminstone kan ringa/sms:a och gratta även om man inte kan svara ja eller nej på en gång? Det skulle jag gjort i alla fall...

Kan ju säga så här också, att om folk inte OSA't på något sätt (tel, sms, mail osv) när sista OSA-datum gått ut så skulle jag anta att de inte är intresserade av att komma på mitt bröllop. Följaktligen läggs de då i nej-högen.

Det kanske låter hårt, men de som kommer att bjudas in till mitt och min m2b's bröllop känner ju mig och är väl medvetna om hur petig jag är med planering/hålla tider o s v och om de då ändå struntar i att höra av sig till oss angående bröllopet... Tja, då blir det som det blir.

Så tycker jag också i all fall lite att har dem inte tackat ja när osa tiden gått ut så kommer de inte. De som inte har svarat är min släkt när vi berättade i sommras att vi skulle gifta oss sa det ååå vad kul klart vi kommer. Så tycker dem att de svarade i sommras ja fast vi inte skickat ut inbjudningarna då eller??? Det är det som är svårt. Så jag biter i det sura äpplet och ringer upp de som inte hört av sig.

För vår del visste de flesta som vi skulle bjuda redan innan om att vi skulle gifta oss. Jag tänkte att det kunde ta lite tid innan inbjudningskorten skulle bli klara så vi ringde runt och berättade datumet och sa att inbjudan kommer sedan. Så till oss var det ingen som direkt ringde och grattade, möjligen var det några som sa att det var dags att inbjudan kom (för planeringens skull) och det förstår jag.

För våran del så har minst två inbjudningar inte kommit fram, så det är nog bäst att ringa och kolla, så det inte är några som har missat att de är inbjudna.

jensol, jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver om.

Jag önskar att folk kunde vara lite mer hövliga och höra av sig på något vis i samband med att de har fått sin inbjudan. Men min tolkning av det har varit att folket verkar mer har fullt upp med att tänka på om de kan komma eller inte, vad de skall ha på sig för kläder, hur de skall skaffa en barnvakt, m.m. än att tänka på brudparet som skall gifta sig. Det är nog säkerligen inget illa menat från deras sida men jag tror att det är så det kan vara för vissa människor.
Ha det gott så länge!

Precis så var det för oss också, ett par som vi inte trodde hade svarat alls fick vi höra på omvägar att de skröt med att ha varit först med att svara!
Vi tyckte att de sa: "Vad kul med bröllop i sommar!"
Det är lätt att det blir missförstånd.

Sedan var det en tjej som precis hade flyttat isär från sin sambo och nu var ensam med barnen, hon hade glömt och blev jätteledsen på sig själv när vi ringde och påminde. Hon ville så klart jättegärna komma.

Av de fick ringde och påminde var det bara en som var nonchalant och inte hade brytt sig om att svara. Henne har vi slutat bjuda till oss, men det var inte heller första gången det hände.
Alla andra hade sina skäl till att de glömt och jag hade inget emot att ringa dem.

Sedan har jag nu lärt mig av den här tråden att man blir hemskt glad av att bli uppringd när inbjudan kommer, så det ska jag se till att försöka göra nästa gång jag får en inbjudan.

Det är aldrig för sent att lära gamla hundar att sitta.

Måste nog förtydliga lite, någon skrev "varför ha ett sista datum om det inte är ok att svara då."
Det är visst ok, men det var ju avsaknaden av någon slags reaktion från mina VÄNNER som gjorde mig lite ledsen.
Att faster Agda och avlägsna kusiner inte hör av sig förrän det är dags att osa fine. (även om jag aldrig skulle väntat så länge med att svara)

Men, men jag får helt enkelt väl ha lite is i magen ;D

Om jag redan vet att ett par ska gifta sig och vetat att vi kommer bli bjudna, då kanske jag inte direkt slänger mig på telefonen så fort inbjudan kommer. Jag svarar jag ju visserligen i tid så klart, eller om man ses av en annan anledning att man tackar för inbjudan. Men om jag inte skulle veta att någon ska gifta sig, då skulle jag ringa direkt och gratulera.

Förstår din känsla.
Jag tycker också att det är synd att de inte kan i alla fall tacka för inbjudan. (har själv några som inte svarat trots att OSA gått ut och jag försökt att få tag på dem).

Men tyvärr har jag upptäckt att om man har ett gäng ogifta vänner så förstår de inte riktigt. Utan att vilja vara elaka eller visa illvilja så bara tänker de sig inte för och glömmer ex att gratulera eller tacka för inbjudan.

Troligen är de säkert jätte glada, men förstår kanske inte vad som borde varit mer naturligt att göra.

Har nog aldrig slagit mig att ringa så fort jag fått en inbjudan. Om jag stöter på mina vänner så tackar jag naturligtvis för inbjudan men gratulationerna kommer ju på bröllopet. Och gratulationerna till att de SKA gifta sig får de när jag får reda på att de förlovat sig. Nu är jag visserligen från en gemenskap där förlovning betyder "ska gifta oss" och därmed är det aldrig en nyhet när inbjudningskortet kommer.

jag brukar tänka -Jaha man behöver inte svara förrän om två månader, då kan jag ringa nästa vecka så jag hinner kolla med barnvakt osv för nu hinner jag inte... sen har plötsligt två månader gått och jag ringer i sista stund som vanligt!

däremot tackar jag så hemskt mycket och gratulerar självklart om jag träffar eller pratar med det lyckliga paret innan. fast ringa bara för att gratulera innan jag ens hunnit fixa med barnvakt osv så jag även kan säga om jag kan komma eller inte brukar jag inte göra. kanske kan uppfattas som att jag inte bryr mig. vad tråkigt i så fall för det gör jag ju verkligen!

en tanke när det kommer en inbjudan såhär helt utan "förvarning" som i ts fall kanske kan vara att vännerna känner sig lite förda bakom ljuset som inte ens fått en vink om att det planeras såhär stora grejer.

jag har pratat med flera av mina vänner redan och deras inbjudningskort ligger fortfarande och väntar på sidenband och kuvert... de är såå glada med oss och känner sig nog lite hedrade som får vara med lite bakom kulisserna