Lurar jag mig själv?
Hej!
Undrar om någon därute kan hjälpa mig tänka lite "klart", för förvirrad är jag och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag träffar en man sedan 3 månader tillbaka ungefär. Han kom ur ett längre förhållande några månader innan och jag tror det avslutet tog hårt på honom, mer än vad han vill erkänna, bådas beslut vad han sagt, men jag tror det mest var från hennes sida. Hur som haver, träffades vi och det gör vi än, som ni förstår, och det har varit till o från, då jag känt mig osäker. Den första perioden var jättebra, hände dock en grej, hans ex var inblandad, inget allvarligt egentligen, men det satte väl lite spår i min tillit ändå, men jag la det bakom mig och vi gick vidare. Men detta med det förflutna har kommit upp, från bådas sidor, han har haft svårt att hantera mitt förflutna, har väl haft lite fler förhållanden, men även jag två långa, som han. Så vi båda var väl försiktiga o rädda för att bli sårade från början, och jag var klar med att jag inte vill bli sårad och om det är något, att han ska ta det med mig på en gång, inte hålla det inne. Vi har haft det bra, kanske lite olika som personer, men det har varit bra på ett sätt också, han visar väldigt mycket kärlek, fysiskt och även via samtalen, men ibland gör han/säger han saker som får mig o tvivla på vad han egentligen känner.
Om man säger så här, mycket han gör, motsäger det andra. Han har sagt saker som att vi kanske är för olika, eller att han kanske inte är redo, men i den studen jag håller med, blir han ledsen. Han har vid ett tillfälle sagt att han absolute har känslor, men kanske inte så starka som man kanske borde ha efter denna tid. Jag känner detsamma, jag tycker om honom, mycket, fast jag tror inte jag är kär. Jag hatar dock att vara osäker och inte veta vart jag står hon den andra, den känslan kan göra mig väldigt nere/ledsen. Jag sa till honom då att det nog är bäst att vi avslutar detta och inte har kontakt just nu, det bestämde vi, fast han sa samtidigt att pga detta han sa, menar han inte att han vill sluta träffas, att man aldrig vet vad som händer, att samma sak hände med hans ex, att de träffades länge, till o från, innan han var redo. Vet ju dock inte om detta är sant nu. Men dagen efter, så hör han av sig ÄNNU mer, än tidigare och är "på" och visar mer. Gjorde mig ännu mer förvirrad. Sen forstatte det, efter en vecka så tog jag upp det, om detta är vänskap eller om vi träffas igen som mer, och han sa att han aldrig sagt att vi skulle sluta träffas från första början, men att han känt att det var rätt beslut (??), återigen sa jag att kanske är det bäst att vi avslutar detta, och jag sa mitt "hejdå" och då får han panik och ville inte detta. Han sa att jag inte ska få lida pga han känner som han gör, att han inte kmr träffa ngn annan, men jag har rätt att göra de om jag vill. Dagen efter förstod jag hur dumt detta var, jag som sa okej. Så jag sa till honom att träffar vi andra, så gör vi det, vi är vänner och träffas sålänge inte ngn mår dåligt av det, och jag önskade honom lycka trots allt osv. Och det gjorde att han efter de, hörde av sig ännu mer. Han har ringt varenda dag efter det, oavsett vilken tid. Och när vi ses, så kramar han om mig, pussar och vi har sex, det är liksom inte bara vänskaps känslan.
Det han säger och det han gör/visar går inte ihop! och jag vet inte på vilket sätt jag ska ta upp detta. Han har sagt sitt, men samtidigt visar han helt annat. Han beter sig som om han nästan är kär. Blir lite svartsjuk, kan inte låta bli röra på mig, nuddar vid mig vid varje tillfälle han får, smsar, ringer, vi träffas ute och gör saker, eller är hemma hos varandra, så fort jag tror hans ex är i bilden eller att han tänker på henne, gör han allt för att visa att det inte är så, han har berättat om mig till henne tom, och jag vet att det måste vart svårt, hans vänner vet om mig, hans föräldrar vet om att han träffar någon, han säger till mig hur underbar jag är, och att jag är en sådan tjej som är perfekt för honom.. frågan är, hur känner han egentligen, tror ni? har han lite mer känslor än han vågar medge, men kanske är rädd att vi officiellt ska bli tillsammans och att det sedan skiter sig som han upplevt innan. Han är en väldigt seriös kille ska tilläggas, han träffar inte "vem som helst", eller har han känslor, fast inte så starka som kanske man ska ha efter denna tid och han vill ta mer tid o känna efter, eller är det kört? Jag vet inte som ni ser. Någon som har kloka ord och dela med sig av? :( Börjar känna att detta känns jobbigt o att vi drar ut på något, som kanske aldrig kmr ske?
)