Skulle det verka konstigt? Mest är det för m2bs skull, för han blir lätt obekväm i sådana situationer, och så har han inte någon som helst taktkänsla och skulle nog helst bara springa fram till altaret, så jag måste nog i så fall hålla fast honom som en bromskloss 
Så jag tänkte att han skulle vänta vid altaret och så kommer jag in med våra två söner som näbbar.
Jag måste bara fråga en sak, om din man är så nervös och så obekväm med uppmärksamhet, förstår jag inte varför ni vill ha ett stort kyrkbröllop?
Om ni skickar in ungarna före er och så stöttar ni er på varandra så kommer det fixa sig!
haha som 2 kanonfulla! 
(ser en bild framför mig)
Ja, den bilden hade jag också på näthinnan
Jag håller med! Min man blir också lite obekväm i rampljuset, men det hade nog varit tusen gången värre för honom att stå ensam där framme med alla blickar på sig jämfört med att få gå in hand i hand med kolugna ( ) mig.
måste man verkligen gå i takt då? Och om man nu har så dålig taktkänsla att man tar hoppsasteg så är väl det bara gulligt. 
Jag och min man jag in tillsammans och våra två barn precis framför oss.
Vi valde att gå in tillsammans för att vi skulle slippa gråta ;) på varsitt håll, han vid altaret och jag gåendes alldeles själv uppför altargången =).
Ni får väl prata om det och helt enkelt göra det som känns bäst för er två.
Lycka till med beslutet ;)
Taktkänsla behöver han nog inte ha, eftersom man inte brukar gå in i takt med musiken. Det ser bara fånigt ut. Skrida in, långsamt och omarkerat, med små fina steg, är elegant så det förslår.
Och så ska jag väl tillägga, att det är DIG de flesta blickarna kommer att riktas mot. Orättvist, jag vet, men det är faktiskt bruden som brukar bli den största attraktionen
vi gick då definitivt inte i takt, mycket beroende på att vi båda var så tagna att vi inte hörde musiken. och helt plötsligt hade vi passerat alla kyrkbänkar och kom på oss själva och därifrån skreeeed vi saaaaakta fram sista metrarna.
Och alla kollade inte på mig bara.
Hmm, jag har tänkt att gå in helt själv utan pappa och brudgum... Är jag ensam om det??
Malla och Mojje skrev 2009-11-10 11:30:01 följande:
hahaha, näää! Låter ju nästan lite gulligt
Ska ni ha ett stort kyrkobröllop eller? Ni kanske ska ha nåt mindre annars om han är så obekväm?
Ta lite musik o "öva" innan för hans skull, haha. Skojar bara.
Det med ungarna tyckte jag var bra! Haha, ser det framför mig, haha, smått roligt
ni gör ju som ni vill, själv skulle jag absolut inte vilja stå framme vid altaret och vänta och toknervös. Vill att jag och m2b ska få en stund för oss själva innan, lugna nerverna lite och gå tillsammans. Om han stod där framme och väntade skulle det kännas som att det var min dag och inte vår, och att han fick vänta som alla gäster.
Men var och en gör ju som de vill förstås, inte min kopp te helt enkelt
Ni gör som ni själva känner är mest bekvämt för er båda ju, prata med honom och gör det som känns bäst helt enkelt.
Jag är sjukt nervös för när jag själv ska gå in igenom allt o alla, all eyes on me typ som någon ovan nämde, hahaha.
Gå in tillsammans o håll hans hand håååårt! Ge honom ett glas vin eller två innan dess kanske.
