Ett litet dilemma

Fundera på vad som är viktigt för er - att ha vigseln på ett visst sätt/en viss plats eller att ha familj och vänner där. Att inte alla kan händer oavsett var eller när ni väljer, tyvärr - men vilket är viktigast, att göra det enkelt för folk att delta eller att få som ni vill ha det? Välj sen utifrån det och gläds med dem som kan komma. Att folk tvingas välja bort pga tid eller pengar kan hända, men då får även ni visa upp glada miner ändå och inte känna er bortprioriterade av dem som inte kommer utan istället välsignade av dem som kommer.

Vi gifte oss utomlands och räknade absolut inte med att alla skulle kunna komma (öven om många till slut gjorde det) och den viktigaste frågan innan vi bestämde var eg "hur viktigt är det om folk inte kan? Ändrar vi oss då eller?"

Gift er ensamma. Förklara för dom som vill med att alla inte har samma möjligheter att ta sig dit. Jag hade inte heller haft råd att dra utomlands. Behåll cermonin för er själva, väldigt intimt och romantiskt.

Och sen har ni fest när ni kommer hem! Eller om ni vill ha low key, bara middag, cocktail party eller varför inte kladdkaka. Framkalla bilder och visa, och ha på er bröllopskläderna så får alla ändå se er så fina.

Jag gifte mig i London där vi bor. Min mans bästisar var med, och jag flög hit mina systrar från Sverige. Mina föräldrar kom inte, min mans föräldrar var ju inte med så det var FF. Mina föräldrar hade inget emot det, senare hade vi bröllopsfest i deras trädgård och då kände dom sig himla stolta och hedrade.

Jag håller med 090208. Håll ceremonin för er själva om det är det ni vill, och ha sedan en fest för alla när ni kommer hem.

Det är klart att era familjer och vänner vill närvara och fira med er, men har ni en fest med dem när ni kommer hem får dom ju ändå det. Och ni får ha den intima ceremonin som ni önskar er =)

Det där ska vara upp till er.
Elakt av släkt att börja säga att de blir ledsna osv. Det är er dag. Visst kan släkt bli ledsna o besvikna osv osv osv. Det ska de hålla för sig själva.

Jag och min sambo har bestämt oss för att gifta oss helt utan släkt. Detta pga att hans släkt är spridda över världen och kommer inte kunna samlas i Sverige samtidigt. Min släkt finns här men det blir orättvist om de är med men inte hans.
Vi kommer gifta oss med enbart två av mina bästa vänner och två av hans.
Sen blir det typ bröllopsmiddag för hans släkt i Australien (systern bor där och resa dit är inbokad med större delen av släkten på plats på samma ställe) och middag för min släkt här..
Kommer nog bli hur bra som helst.
Sen om någon blir sur för att de inte får vara med på vigseln?? Varför anser folk att de har rätt att kräva något bara för att de tycker på ett sätt?? Varför anser folk att bara för att de har en fantasi om hur det ska vara så ska vi ändra oss efter deras syn?? Det är min och min sambos dag och den ska vara rätt för oss. :)

Jag håller helt och hållet med dig; det är min och min sambos dag. Däremot så vill jag inte att det här äktenskapet ska börja med en konflikt med hans familj. Mina föräldrar har sagt att de tycker det är ok om vi vill åka iväg och gifta oss själva men min sambos mamma och syster insisterar på att vara med och säger att de kommer bli mycket ledsna och besvikna om de inte får delta. Jag är inte rädd för konflikter och undviker dem inte heller men i det här fallet så har jag ingen lust att som sagt inleda ett äktenskap med en konflikt med hans familj ( de är rätt så långsinta, de fick inte komma på en kusins bröllop för sex år sedan och tjatar om det fortfarande.....)

Just nu funderar jag på att ha ett litet, litet bröllop för närmsta familjen och vännerna men där är dilemmat vart man drar gränsen för närmsta familjen. Jag har två morbröder och kusiner; ska de få komma eller bara mamma, pappa och syskon och mor/farföräldrar?

Jo jag förstår dig verkligen.
I vårt fall är det min sambo som helt enkelt får förklara för sin mamma att nu har vi bestämt det här och sen får de finna sig i det. :) Eller så låter vi helt o hållet bli att berätta något om detta innan det är gjort o vi är i Australien o bjuder folk på middag. ;)
Jag behöver aldrig blanda mig i. Sen att jag inte skulle ha några som helst problem att säga ifrån själv jaja.. :)
Min mamma informerade jag helt enkelt om att såhär blir det. ;) Hennes reaktin var, vad roligt det låter. Det märks vem som uppfostrat mig. :)
Jag förstår faktiskt på allvar inte hur folk kan bli sura över vad brudparet väljer. Vem är de att bestämma över paret?
Bara för att man är släkt har man inte rätt att kräva att ett bröllop ska vara på ett visst sätt. Och om hela ens liv handlar om att få se sitt barn gifta sig kanske man ska skaffa sig lite mer liv?? (fan vad elak jag är. Ups.)
Men så är jag väldigt självständig o anser att mina val är mina val och jag försöker aldrig tvinga mina val på någon annan.
:D
Den enda som får blanda sig i vårt bröllop just nu är min bästa vän som sa att hon mördar mig ifall jag tar o gifter mig tråkigt på nått kommunhus. Hehe.

Men så länge ni kan komma överens om att det funkar för er att göra så o samtidigt få släkt nöjda så är det klockrent. :)
Men jag kan tänka mig känslan. VAR DRAR MAN GRÄNSEN... :P

Ha,ha! :) Jag får också låta min sambo ta itu med sin familj själv, han får ta den smällen. Det gäller ju bara då att han är konsekvent och inte låter sig övertalas....kan bli knivigt :) Vi får se hur det slutar.

Jo det är ju ofta det som är problemet när partnern inte är konsekvent mot sin familj o släkt.
Det beror dock oftast på att släkten är grymt bra på att ge partnern dåligt samvete.
Skulle lacka totalt om min familj försökte med sånt. hehe.

Håller tummarna för dig. :)

Ska ni inte ha med er vittnen?
I så fall får ju någon åka med och det är inte orättvist

Man kan skaffa vittnen på plats. Om man gifter sig i ett rådhus eller på ambassaden finns personal som kan ställa upp som vittnen.

Men är det så ni vill ha det??
Det är många som tar med sig sina närmaste/vittnen och reser iväg.
Att inte känna någon, ingen som verkligen menar det när de säger grattis direkt efter cermonin..
För mig låter det så vet inte hur jag ska förklara.
Men det är ju ni som väljer hur ni vill ha det. och det låter som att ni skulle vilja ha med någon när man läser.
Och att ta med sig sina vittnen är inte att bjuda massor och vissa inte har råd..

Vi skulle helt klart kunna ta med oss vittnen men då är det svårt att veta vilka vi skulle ta med isåfall, om jag fick välja så skulle jag ju inte ta med svägerskan och svärmor och de är ju dom som hittills har sagt att de kommer ta väldigt illa upp om de inte får komma på bröllopet. Då är det lättare att utesluta alla för att ingen ska tycka att det blir orättvist. Jag tror att vi inte kan lösa det på något annat sätt än att de får vara med men att det blir en mindre vigsel.

Jag kanske ska tillägga också att anledningen till att vi tänkt åka iväg och gifta oss ensamma är delvis också p.g.a. att jag inte har så många att bjuda till ett bröllop; jag har en väldigt liten släkt och jag har inte många vänner. Jag har flyttat runt mycket och därför tappat kontakten med många av mina vänner, har inga nära vänner kvar och allt sånt blir ju så uppenbart när man har ett bröllop, jag är rädd för att folk ska undra vart alla mina vänner är, varför jag är så ensam osv. Det finns ju så många förväntningar på hur ett bröllop ska vara; man ska ha en stor möhippa med alla sina vänner, de ska vara ett stort brudfölje med många brudtärnor och så och jag kommer inte att kunna ha det. Min kille har många vänner, både nya och gamla bekanta och en jättestor släkt. Hans sida i kyrkan kommer att vara så mycket större än min. Det kanske låter som en löjlig anledning men det känns rätt så jobbigt och därför så hade det varit skönt om det bara var han och jag.

Aj då!!
När man läser det du skrivaer så ja jag förstår delar av det.
men nu för tiden är det väll inte så många som bryr sig om sådant??
I kyrkan kan ni be dem att blanda sig dina och hans vänner så att främre delen fylls..
Det behöver ju inte vara delat..
Och man behöver inte göra det stort heller.
En vännina till mig planserade in 10 gäster.
Nu blev det inget bröllop så jag kan inte säga hur det blev. men tanken fanns

Lycka till med vad ni än gör! Och tänk att det är ert bröllop så det är ni som bestämmer hur det ska vara inga traditioner utan på ert sätt