vi bråkar om mina mat och godisvanor, hjälp!

Är det fler saker som han försöker ändra på hos dig?

För det luktar kontrollbehov här och det ffgör mig fundersam.

Han kanske har varit överviktig förut? Eller någon kanske ofta har påpekat att han varit tjock fast han inte är det? Sånt kan sätta lika mycket spår i killar som i tjejer. Ni kanske kan komma överrens att mötas på halva vägen? Att han inte blir sur om du äter godis någongång i veckan och i gengälld äter du "nyttigt"? (Förutsatt att det är nytttigt och ingen svältdiet han lever på!).

En liten grej som jag kom att tänka på.

Om din kille är noga med att han inte blir för tjock och därför inte vill äta godis, fastän han kanske är väldigt sugen på det, så kan det vara väldigt påfrestande för honom att du gör det.
Jag har en kompis som sitter i en lite omvänd situation som du gör. Hon ÄR rädd för arr gå upp i vikt och har lätt för att göra det så hon skulle gärna hålla sig helt borta från godis och onyttig mat.
Men HAN går inte upp i vikt fast hur mycket godis och pizza han skulle äta. Då är det inte så lätt för henne att stå emot godis- och chipssuget när han varenda dag sitter och gottar sig i det. Samtidigt så kan han pika henne om att hon är tjock, men han vill inte sluta äta godis själv för att underlätta hennes "bantning".

Säger ju inte att det rä precis lika för er! Men jag kom bara att tänka på att det kanske är rätt så jobbigt för din kille att bli frestad av ditt godisätande när han själv försöker stå emot det. Kan förstå att man blir lite småsur då, faktiskt.
Om det är på det sättet så kanske du kunde försöka undvika att äta godi så att han märker?

Är det så att han lägger sig i dina godisvanor också annars, t.ex. vad du äter på jobbet osv. så är det ju en annan sak. Kan lite förstå ifall han vill att du ska äta hälsosamt, helt enkelt för att det är hälsosamt! men om du själv tycker att dina matvanor inte är något större problem, t.ex. att det skulle kunna gå så långt att du får hälsoproblem (fetma, dåliga tänder) av dina matvanor. Ja, då är det ju egentligen inget att bry sig i för honom.

Kanske ni kunde försöka prata om saken, när ni inte har bråkat om det(!), och se om ni kunde komma överens om nån slags kompromiss ang. maten. T.ex. att när han lagar amt hemma så gör han sån hälsosam mat som han vill att ni ka äta, om du gör mat hemma så kan du försöka tänka lite hälsosammare utan att läman bort sånt som du verkligen vill ha, även om det inte är så hälsosamt. Och så kunde du begränsa ditt godisätande på nåt sätt, t.ex. att inte äta godis hemma ifall inte han också gör det (förutom lördagar, för då måste alla få äta godis!) och att kanske minska i godisätande litegrann på vardagarna också, för din egen skull. Och då får han inte gnälla om nåt.

Håller med alla förgående talare . Om det är så att det handlar om ett kontrollbehov är det nog dax att tänka till men det kan ju också vara av ren omtanke. Om det varit så att du varit överviktig, haft dålig hy, eller annat som tyder på att din kosthållning inte är bra så hade man ju kanske förstått hans motiv till att kritisera den, även om han verkar lägga fram det på ett väldigt otaktiskt sätt och inte särskilt pedagogiskt. Kanske ska du helt enkelt bara konfrontera honom (men med en icke aggresiv inställning såklart) och tala om för honom att han sårar dig när han säger så och att han har fått dig att känna dig tjock och ful, och att du egentligen mår fantastiskt bra i din levnadsstil och att du aldrig mått dåligt eller tänkt på vikt innan han började kritisera dig. Säg till honom att om han kan lägga fram något konkret argument till varför du inte borde leva som du gör (som att han tycker du är tjock, om det nu är så vilket jag inte tror) så kan du kanske ta till dig av det han säger. Men annars får han helt enkelt finna sig i att det är så här du är, du mår bra med dig själv och har alltid gjort det. Vill han ändra på dig får han som sagt komma med något konkret och konstruktivt förslag. Att bara kritisera är aldrig ok.

Ja, det där var inte lätt.

Funderar både på Passionsblommans och Flygande taxens inlägg.
Jag har själv levt i ett förhållande med en man som hade kontrollbehov, det började med pyttesmå saker som jag gav efter och anpassade mig för att vara snäll, men tillslut blev det helt ohållbart och urartade till misshandel. Därför är jag väldigt vaksam så fort någon försöker styra eller göra om någon.
Detta tog alltså flera år och gick så försiktigt och gradvis att jag inte såg vad som höll på att hända och plötsligt satt jag fast i ett förhållande som jag aldrig trodde att jag skulle ha accepterat.

Å andra sidan kanske han bara har jätteproblem med sin egen självbild och sitt godissug. I så fall kan du hjälpa honom lite, men jag tycker inte att du ska belastas och i så småningom bli medberoende. (För man kan faktiskt vara matmissbrukare.)

Känns det som ett stort problem som stör ett i övrigt fint förhållande så tycker jag att ni ska söka hjälp hos någon utomstående. Det är det absolut värt, men prata igenom det själva i lugn och ro först. Ingen av er ska behöva må dåligt för den andres skull.

Knivig situation.
Det är inte bra om det här handlar om att han försöker kontrollera dig och att du ska ändra på dig helt och hållet. Samtidigt kan jag förstå om han försöker leva sunt och inte äta godis, att han känner att du "drar med" honom i godisätandet när han försöker stå emot.
När min man vill gå ner i vikt (han behöver bara titta på en chipspåse så lägger han på sig ett par kilo, jag lägger på mig litegrann efter att ha ätit några påsar på raken i nån veckas tid...)så försöker jag hjälpa honom genom att inte fresta med fika, godis och chips. Däremot äter jag då själv på jobbet eller så, så får jag mitt "behov" tillfredsställt. Detta är inget han kräver av mig, utan jag gör det självmant för att hjälpa honom i sina försök att leva lite sundare.

Jag har nu läst allas inlägg och tycker det står mycket vettigt här. Visst är det inte bra om han får dig att må dåligt över dina vanor eller kropp/vikt MEN det behöver inte betyda att han försöker kontrollera dig utan att han försöker kontrollera sin egen omgivning - missförstå mig rätt. Många av oss som jobbar med en egen viktminskning och hälsoproblem upplever det väldigt frustrerande när omgivningen inte förstår får situation. Ett sug efter sötsaker kan vara lika starkt som ett röksug och är väldigt svårt att kontrollera om man inte får viss hänsyn från omgivningen. Han kanske inte just nu jobbar med en övervikt men har han kanske varit större förr?

Givetvis ska du inte behöva må dåligt att att "hjälp" honom men helt klart måste två individer som ska leva ihop ge och ta lite från varandras vanor. Om han gillar suund och hälsosam stil, försök anpassa de måltider som ni har tillsammans till den typen av tänk och sedan har du och han möjlighet att välja "resten" av vardagen enligt den stil ni själva tycker om.

Om han haft viktproblem tidigare så kan det kanske vara förståligt. Annars borde han knipa igen. Bara för att man är ett par/sambos/gifta så bör man väl få göra som man själv vill, speciellt när det kommer till mat!

Nu har jag inte läst hela tråden utan endast det längst upp. Men om du äter godis varje dag och han stör sig så dant på det, kan du inte hålla dig till helgerna kanske?
Att äta godis på lördagar kan han väl inte säga ngt om? Eller helt enkelt välja dina tillfällen då du äter godiset dvs inte rakt under näsan på honom.