• Aurelia

    stanna eller gå...

    Hur vet man om man ska stanna i förhållandet eller inte, när känslorna växlar så? Vissa dagar känns allt perfekt, andra dagar knyter det sig i magen på mig när jag tänker på framtiden.

    Jag har varit "ambivalent" i tidigare förhållanden, och har då gjort slut och i efterhand undrat varför jag dröjt så länge.

    Jag och min nuvarande bor redan ihop, men det är nästa steg som skrämmer mig - att köpa en större lägenhet i hop, ta miljonlån ihop... (nu bor vi i byresrätt), planera för barn etc. Jag känner mig väldigt skeptisk till om jag skulle trivas med ett vanligt kärnfamiljsliv, känner ingen längtan åt det hållet trots att jag är över tretti.

    En jobbig sak är att det känns som att han är på en helt annan nivå än mig. Han har ett toppjobb som chef, tjänar nästan fyra gånger så mycket som mig, umgås med väldigt många framgångsrika karriärmänniskor, har rest jättemycket och jobbat utomlands i flera perioder, är väldigt social och har en massa kontakter osv. Han är en typisk klassrådsordförande och jag är typiskt en sån som aldrig skulle komma på tanken att bli det... Det känns lite jobbigt, som att vara lite i underläge ständigt.

  • Svar på tråden stanna eller gå...
  • evst

    Hej!

    Jag och min sambo är också väldigt olika - vi brukar skämta om att om vi hade träffats när vi båda pluggade hade vi hatat varandra

    Många säger att likheten attraherar, men jag tror faktiskt att motsaterna kan attrahera varandra.

    Att han har helt andra erfarenheter än du behöver inte vara negativt med andra ord.

    I slutändan är det bara du som kan bestämma om det känns rätt, rätt nog för att satsa på just honom. Kanske är det lika mycket förändringen (kärnfamilj, barn, lån mm) som skrämmer dig? Kanske kan det vara värt att besöka en psykolog en period, för att få hjälp att reda ut vad det egentligen är som får dig att tveka - honom eller att förlora din frihet?

    Bättre att lägga lite krut på att reda ut detta nu, än att ångra sig sedan....

    Lycka till!

  • Daaling

    Jag och min sambo är också väldigt olika, men på så sätt har vi ju lärt oss massor av varandra. Han har utvecklat mig enormt mycket. Jag skulle inte vara samma person idag om det inte vore för honom. Allt beror ju på vilket plan man är olika. Vi är olika i vissa intressen och våra känsloliv, men lika i vissa intressen och syn på hur vi vill leva.

  • 090827

    Men måste man verkligen ta en massa lån ihop, jag och min blivande är väldigt olika och vi har ingen tanke på att ta ngt lån ihop ännu, kan kanske bero också på att vi lever som TS fast tvärtom dvs det är jag som står för karriären och han är arbetslös, och jag hoppas verkligen inte att min blivande känner sig i underläge ständigt för då skulle jag absolut inte ens tänka tanken på att gå och gifta mig med honom. Han får mig absolut att växa och jag hoppas han känner som mig och det är som Daaling skriver vi har samma syn på hur vi vill leva. Visst skulle det vara lättare om han hade ett jobb men vi lever bra idag och får han ett jobb så kommer vi leva livet lite lättare.

  • Fröken Planera

    TS jag tycker nog att du ska tänka igenom vad problemet egentligen är. Min man och jag är åxå väldigt olika. Han är akademiker medan jag inte ens har gymnasiekompetens. Hans lön är givetvis mycket högre än min. Men jag räknar inte en människas värde i högskolepoäng och heller inte i månadslön.
    Jag är precis lika bra som han och det vet han om åxå. . Du hamnar inte i underläge om du inte själv placerar dig där.

    Lyck till!

Svar på tråden stanna eller gå...