är det konstigt att man blir sårad...

Nep, de e inte konstigt!

Ni borde sätta er ner och prata så klart, inte när du är som mest upprörd, utan när det är lungt och trevligt, kanske till och med när ni har det riktigt bra!

Berätta hur det känns, utan att anklaga... prata om dig och din upplevelse, se vad det leder till i samtalet... när man anklagar blir det automatiskt försvar... så försök hitta en komunikation som fungerar.

För att få en relation att fungera så måste det finnas två personer som strävar mot samma mål... gör det de i erat samtal, så kan det också börja fungera bättre i eran relation med en balans i erat givande och tagande... då är ni båda lika viktiga!

Lycka till!

Det låter som att ni behöver prata. I lugn och ro. Om hur man förhåller sig till åtaganden och om respektive familjers viktighet. Förmodligen har han inte ens tänkt på det, vilket inte är en ursäkt, men jag gissar att han kanske inte bett dig om att vara med på jul men du känt det som självklart - ni har olika referenser. Prata prata prata. Är det viktigt för dig att han är med säg det!

Jo visst behöver vi prata.... hade bara hoppats på att man skulle slippa lära vuxna människor normal artighet osv.

fler åsikter?

Du låter väldigt besviken och jag förstår dig - men har ni pratat om saken så du känner att han aktivt struntar i det ni kommit överens om eller är ni bara på olika våglängder?

ang. festen har vi pratat, han vet att det gör mig ledsen men väljer ändå sina vänner som inte ens brytt sig om att kolla om han var ledig innan de bestämde resan

ang. middagen igår ska vi prata ikväll, han kommer nog tycka att jag överdriver

Rörande festen skulle jag nog också gjort som din sambo, och det skulle nog min fästman med! Även om de inte planerat i förväg är det ju trots allt så att han inte kan träffa dessa vänner riktigt när som helst - och det är ju de som är "hans vänner".

Även om du tycker 30-årsfesten är viktig för dig är den kanske inte lika viktig för honom, och detsamma gäller ju åt andra hållet för hans vänner och dig. Så varför inte dela på er och göra något mysigt/skoj tillsammans någon annan kväll, när ni båda faktiskt kan njuta av det och inte tänka att ni hellre skulle gjort nåt annat?

Hoppas det känns bättre när ni pratat om middagen iallafall! Lycka till!

Har han lovat att följa med så får han väl för fanken göra det med. Frågan där är ju om hans vänner ifrån england är viktigare än vad du är? Svaret är ju givet om han hellre träffar dom. Tycker jag iaf! Ni kan ju gå på festen ett par timmar, sedan träffa hans vänner. Eller som du sa, träffa dom på söndagen.

Håller med här...!
Även om jag så klart tycker att han borde sagt något i stil med "älskling, i det här smset står det att XXXX och NNNN kommer till Sverige på lördag förmiddag. Är det okej att jag skippar festen på kvällen o är med dom istället?"
Personligen ser jag inte det som att man ska "fråga om lov" för att göra planer, utan helt enkelt fråga snällt om det är okej att ÄNDRA planer man har... Att inkludera och att låta den andre vara med i beslutsprocessen...

Fast saker och ting händer ju, planer kan ändras. Och jag tycker inte riktigt att det handlar om ifall TS är viktigare än vännerna, utan i så fall om sambons löfte till henne. Och det händer ju saker. Några vänner dyker oförhappandes upp och han vill gärna träffa dem. För mig handlar det då inte om ifall TS är viktigare, utan om löftet till TS är viktigare. I annat fall kan man ju vända på det, är TSs vän viktigare än hans vänner? Bara för att planen varit att gå på TS väns 30-års fest, kan den då inte ändras om något annat händer?

Men i grund och botten handlar det om att prata om hur man ser på sånt här generellt och hur man agerar. Man kan inte ta för givet att andra ser på saker och ting på samma sätt som en själv och att det som är viktigt för mig per automatik är viktigt för andra. Man måste prata om det och komma överens om hur man gör. Lite generella regler för ens gemensamma liv. Vi har en kalender i köket tex med 3 fält. Ett för oss vardera och ett gemensamt. Står det saker på gemenesamma fältet så pratar vi med varandra först innan man ändrar på planer. Och vice versa, står det något i makens kolumn är det inte mig fritt att boka in oss på något gemensamt utan att prata om det.

Samma sak gäller hur man väljer att fira jul, födelsedagar osv. Vi har tydligt bestämt att den vars familj det är ansvarar för ev present. Vi måste inte följa med på alla födelsedagsfirande i respektive familjer.

Har man pratat om det minskar risken för missförstånd. Och tänk på att man måste kompromissa. Bara för att du ser på sakerna på ett sätt betyder ju inte det att det är rätt. Visst kan du fortfarande känna en viss besvikelse ändå inför vissa saker, men man måste ju acceptera att ibland gör man saker på ett annat sätt än man själv föredrar för det är så det funkar i förhållande.