Ni som bara varit med er make/m2b

Jag kan bara säga hur det varit för min egen skull... o jag har inte haft bara en eller tre sexpartners.. inte ens stannat vid fem.. eller sju...
JAG upplever det som att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och vad jag tycker om av var och en. Av en lärde jag mig att jag gillar en sak, av nästa något annat... Men de har alla bidragit till att jag är den jag är idag, både sexuellt men även i övrigt...
Tänker jag tillbaka skulle jag inte vilja hoppa över någon för att de har hjälpt mig hitta vad jag vill ha idag - något som man kanske kan göra även med bara en partner genom livet, men jag tror det är svårare och att lockelsen att testa något som han/hon inte vill prova kan bli lite större om man inte redan fått leka och gå igenom de sakerna.
Ibland är det bättre att ha testat och veta att man gillar o aldrig göra igen, än att undra...
Där emot skulle jag aldrig medvetet avsluta ett fungerande förhållande med kärlek för att leka, bara för lekandets skull - då känns det som man inte är redo för ett äktenskap eller ens ett förhållande för den delen...

Ingen kan tala om hur någon annan kommer göra eller reagera, känna och tänka längre fram.. Så det enda du kan göra är nog att acceptera att situationen ser ut som den gör och ta resten med ro - det som händer, det händer oavsett om du ältar eller ej.

Min mamma har endast varit med pappa. Träffades när hon var 16. Dom har varit tillsammans i 30 år! Svackor, visst men inte många med tanke på hur länge dom hållit ihop.

både jag och min m2b har lekt av oss innan vi träffades och jag tycker det känns skönt. Jag sjäålv har känt att jag VILL vara med andra innan jag hittar den rätta. Nu känner jag bara attraktion för min blivande men självklart finns det andra man tycker är heta men inget mer med de.
Men alla är vi olika och vet hur vi vill ha det :)

Både jag och min m2b har lekt av oss innan vi träffade varandra. Tro mig, när jag säger att det här med lekandet är överskattat! Jag hade klarat mig alldeles utmärkt utan att ha lekt med många olika partners! Bara för att man har haft många partners behöver inte det betyda att man är funnit sin sexualitet eller är mindre benägen till att vara otrogen, tvärtom! Jag fattar inte vem det är som har bestämt att man måste ha haft sex med många personer innan man gifter sig och slår sig till ro!? Varför skulle du inte kunna vara glad och nöjd även om du bara har haft sex med en person? Om du inte hade hört att man ska leka av sig hade du nog inte ägnat så mycket tankeverksamhet åt detta problem. Det viktigaste är att man har en bra relation och att man inte har sex på samma sätt hela tiden. Om man experimenterar och hittar på nya saker blir det aldrig tråkigt och då kommer du inte att vara intresserad av att ha sex med någon annan!

Jag har haft sex med några andra innan jag träffade min pojkvän, men har däremot inte haft några andra förhållanden före honom så tanken har väl slagit mig också ("Inte kan man slå sig till ro med första bästa"), men i samma stund som han kom in i mitt liv och la alla pusselbitar på plats så flög alla sådana eventuella tankar all världens väg. Och om någon blir frestad att tro att gräset är grönare i framtiden tror jag har väldigt lite att göra med hur mycket denne har lekt av sig tidigare i livet - och mer om hur rätt man har hittat nu och hur bra man är på att komma ihåg det även när ev. frestelser dyker upp.

På rosa moln skrev 2009-07-15 02:18:03 följande:

Jag har haft några innan och det är inget jag ångrar snarare tvärtom, utan de erfarenheterna hade jag inte varit den jag är idag. Jag är jätteglad att jag testat lite olika och lärt mig vad jag gillar och även vad män gillar Men jag tror definitivt man kan vara nöjd med bara en partner och tror inte att man måste ångra sig, jag tror det är olika från person till person. Jag tror jag hade blivit nyfiken och "ångrat" mig om jag bara haft en partner men jag hade aldrig varit otrogen.

Vaddå "leka av sig", man är väl ingen hund heller?

Skämt åsido, visst kan det vara bra och kul att experimentera lite i ungdomen, men om man väl har träffat sin stora kärlek så begriper jag inte varför man skulle behöva ligga runt bara för att. Risken är ju faktiskt lika stor att denna "lekperiod" bara leder till att man frestas att göra samma sak igen i framtiden, som att den skulle stilla nyfikenheten för all framtid.

Håller med dig där, att man kanske bara frestas att få börja "leka" igen när man vart me samma man i 10 år...

Jag har haft två innan min man, och det räknas väl som ganska lite vad jag har förstått (i alla fall i mina kretsar) men jag tycker att det känns bra. Jag hade gärna inte vart med någon annan, för dom två innan, var inte mkt att hurra för... :) Jag känner nog att hittar man den man vill vara med, så spelar det ingen roll hur många du haft innan, eller om du inte har haft någon alls...

Jag tror inte att otrohet har med hur många man har haft innan att göra i så stor utsträckning som det har att göra emd hur man har det när "frestelsen" presenterar sig.

Att man då och då under äktenskapet finner sig attraherad av andra är inget konstigt, och jag tror absolut inte att det har att göra med om man "lekt av sig" innan eller ej.

Attraktion kan uppstå utan att man är beredd på det eller för att man längtar efter det. I ingendera fallet behöver det vara fatalt för äktenskapet. Det viktigaste är ändå vad man gör, inte vad man känner.

Men är det så att en attraktion känns så stark att det kan vara ett hot mot förhållandet, då är det viktigt att dra sig till minnes vad det var man lovade varandra den där dagen; Jag brukar säga i mina vigseltal att en innebörd i de löften de avgett är att göra vad som krävs för att relationen ska fungera.

Är relationen i fara ska man göra vad man kan och räcker inte det ska man be om hjälp!

Jag har också lekt av mig, ordentligt. För mig hade det kvittat nu, jag tycker inte att det har gett mig något. Nu finns bara min m2b och han är den enda som räknas. Den enda fördelen med att ha varit med andra är att man slipper tro att man går miste om något. Tro mig, du går inte miste om något! :)

Jag har samma oror fast åt andra hållet.. Min sambo har inte varit med många, och inte gått så långt (ja, om man nu kan utrycka sig så) med nån annan än mig. Och det skrämmer skiten ur mig..
Men å andra sidan, vad har jag fått ut av att vara med många? Ingenting annat än att jag har gjort en hel del grejer med personer som jag önska jag aldrig träffat...

Jag tror att vare sig man varit med många eller inte så kommer det en nyfikenhet nån gång under ett förhållande. Men kankse är nyfikenheten lite starkare om man aldrig varit med någon annan.(?) Man målar ju gärna upp en bild av att det ska finnas " den perfekta älskaren" som bara tar en med storm, men det har jag väldigt svårt att tro att man nånsin hittar, haha

Vi löser det i alla fall på andra sätt och är öppen för att det nån gång i framtiden kommer finnas tillfällen då vi är nyfiken på andra och då får man väl se vad som känns rätt då? Kanske kan man testa trekant? Ja inte vet jag...

Precis vad jag försökte formulera - klockrent!

"Leka av sig" behöver man bara göra för att få veta det att gräset ÄR inte grönare på andra sidan. Det finns INGENTING
som kan mäta sig med den kärleken och tilliten ni har till varandra. Vårda kärleken ömt och lita på mig

PS Ni har haft jättetur som hittade varandra så tidigt Jag hittade inte min stora kärlek för än jag var 25

Min älskade har haft andra före mig, men inte så många tror jag. Jag vet iaf att det oroar honom ibland att han inte hunnit "leka av sig". Just NU är han så nöjd man kan bli, men tänk om han vaknar upp om några år och känner att han missat något?

Då säger jag till honom: det kallas 40-årskris. Det kan drabba vem som helst. Känner du att du behöver ta igen något när den dagen kommer, så löser vi det då. Sex är verkligen bara sex om det bara är sex, så att säga.

...fast det gillar han inte heller, för han vill ju att jag ska vilja vara lite svartsjuk och vilja vara den enda. Karlar...