Relationer, alltid lika intressanta
Suck.. måste få skriva av mig lite...
Jag är ihop med Världens underbaraste kille jag nånsin kunde hitta. Han och jag har varit ihop i sen november 2003, bott ihop sen årskiftet 2005, och varit förlovade sedan 2005, visst både han och jag är strax under 25, och jag har inte velat något annat än att gifta mig med honom de senaste 2 åren. Nu har vi varit på flera bröllop och han säger jo men visst kan vi gifta oss, men inte nu.. Jag har sagt att jag inte behöver något sagobröllop utan bara mina föräldrar och gudföräldrar är med så nöjer jag mig! Inget fancy liksom, men ändå är det "nej inte nu" som jag får höra hela tiden. Jag nämner det nog var dag för honom och jag vill verkligen inget annat än att gifta mig med honom. Jag vill lova honom min trohet inför Gud och mina föräldrar, jag vill kalla honom för min man, jag vill kunna säga jag är gift. Men mitt livs kärlek vill vänta. och vänta och vänta, på vad? på ännu fler år som ogifta? eller vad är det min m2b väntar på... Jag kan förstå att han tycker det är liiite jobbigt att höra ordet bröllop minst 3 dar i veckan, men GAAAH!! jag blir galen, det värsta är att jag inte tror att han fattar hur viktigt vårt liv och vårt giftermål är för mig.
Suck. kan han inte bara säga JA!