Behöver tips! Hur skulle ni göra?

Det är svårt det där och åker sambon ner dit själv så kommer jag så skit för det från sambon.

Jag känner mig kvävd och isolerad i ett hus på landet och man kan aldrig koppla av. Kommer ej kännas som sommarledighet. Kommer krocka i köket då jag ska laga mat till vårat barn osv. Även då jag är en ödmjuk och diplomatisk person så känner jag att det kommer stressa mig att stå i kö till badrum och spara på varmvattnet och så har vi ju lilla dottern också...

Min man resonerar som så att jag förstör sommaren för honom och dottern. Hon är ett år. Att hon aldrig kommer få uppleva somrar på ett land som andra barn får. Ändå bor vi jättefint i Stockholm, nära till natur, lekparker och allt.

Jag däremot älskar att resa utomlands, varit utomlands sedan jag var liten. Så då förstårs ju min sommar. Motarbetas liksom.

Om din dotter är ett år gissar jag att du inte ammar längre. Kanske det kan vara ett ypperligt tillfälle för din sambo att knyta an till sin dotter på egen hand? Då kan du åka ner och vara där halva veckan eller så.

Jag kan inte förstå att det att det kan vara något negativt med att det finns andra personer där som kan ta hand om er dotter. Det är viktigt för barn med sociala skyddsnät.

Sen med en så pass stor dotter bör ni ju kunna åka någonstans på semester bara ni i "närmsta" familjen (du, din sambo och er dotter). Kanske ni kan börja planera in en sån semester tillsammans för att finna glädjen i semestrandet?

www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m3479296.html

www.brollopstorget.se/Forum-1-9/m3477913.html

www.brollopstorget.se/Forum-2-16/m3477809.html

www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m3476235.html

Ts, du fullständigt sprutar ur dig nya trådar på samma tema och jag kan inte annat än dra slutsatsen av dessa att du verkar må ganska dåligt. Du framstår inte alls som trygg i vare sig din relation till din sambo och inte heller i din mammaroll och andra månniskor verkar för dig framstå som ett hot gentemot dig som mamma och konkurrens i förhålland till din dotter.

Du har uppenbart gått igenm en hel del traunatiska sajker vad gäller barn och naturligtvis är din dotter starkt efterlängtad.

jag tror att du just därför behöver fråga dig vad du egentligen håller på med.

Det är inte vidare sunt att din man och hon fortfaradne efter ett år inte haft mer egen tid oh jag tror att du har stora problem att anförtro någon annan än dig själv ditt barn.
Nu är hon även hans barn och du är tvungen att fattadet även i hjärtat-för i huvudet borde det redan vara soklart.

Jag har sagt det till dig förut och jag säge det igen: du behöver få tala med någon för du har väldigt mycket att lufta och du behöver mer proffessionell hjlp än vad du kan vänta dig på ett internetforum. Hela du formligen ropar efter svar, respons och stöd. Detta finns och med bakgrund av dina upplevelser tidigare, med att förlotra ditt barn osv, så bör du ABSOLUT vara en av dem som får den hjälpen via MVC och då är det gratis! Jag gick-men min sambo, i nästan två år hos en psykolog just så. Det var vid Sankt Göran här i sthlm.

Jag läser också ut att du är lite stolt och raljerar lite över att det minsann är din svägerska som gått hos psykolog och inte du när släkten verkar påtla att du inte mår bra.

jag tror de har rätt-du verkar må allt annat än bra och jag tycker det är dags att du förslöker öppna ögonen för att de kanske faktiskt försöker hjälpa dig.

Du framstår i det du skriver som riktigt klassiskt överbeskyddande och ditt barn kommer i långa loppet att förlora oerhört mycket på det. Du har inte ensamrätt på henne. Hon hör till ett större sammanhang. De andra behövs-också, inte istället för!

Det verkar mest som om du vill ha en ursäkt att slippa umgås med din sambos familj. Men vet du, jag tycker inte att det verkar vara något större fel på den familjen alls! Jag tror som passionsblomman m.fl. att det skulle vara en bra idé för dig att försöka reda ut vad som egentligen är problemet.

Ja då får ni hitta ett sätt att kompromissa, liksom i andra saker där ni har olik aåsikt eller erfarenhet. Det kan betyda att ni göra båda sakerna, antingen halva tiden eller varannan sommar. Eller att ni gör sakerna var för sig.

Jag tycker det låter som att sambon försöker ge er dotter samma goda erfarenhet av landstället och sin familj som han har - det är väl inget konstigt?

I övrigt är passionsblomman en klok kvinna, lyssna på henne.

Och du är mamma till din dotter, oavsett om hon har goda relationer till fler vuxna eller inte. Ge henne ett bredare nätverk!

anne på grönkulla skrev 2009-07-08 17:50:27 följande:

Jag håller med till 100%. Klok sagt!

Jag måste seriöst börja korrekturläsa det jag skriver...fy vad med stavfel och missade tangenter överallt. Sorry!

jag håller fullständigt med "passionsblomman", du behöver någon att prata med.
Jag har kompisar som går hos psykologer utan att ha några större problem, bara för att lätta lite på trycket.
Det är inget fel i att gå och prata med en utomstående människa som förstår sig på psyket och kan ställa de rätta frågorna för att du skall ransaka dig själv.

tänk om din dotter kommer och frågar dig senare i livet om varför hon inte känner sina kusiner, vad skall du då svara?
du kan inte missunna henne en stor familj som verkar fullt normal

När jag kollade på de andra trådarna passionsblomman länkade till kan jag inte annat än att hålla med henne! Du behöver professionell hjälp för att rädda ditt äktenskap och familj, inte kommentarer på ett forum där vi som svarar inte känner till hela historien utan bara vissa delar.

Vet du, TS, jag tycker du skall skriva ut alla trådar du startat + kommentarerna du har fått på BT.

Då kanske du själv ser det mönster som framträder för oss andra, och söker hjälp. Personligen tror jag du behöver professionell hjälp dels för egen del och dels tillsammans med din sambo.

Stort lycka till i livet! hälsar en snart 40-årig tonårsmorsa som förstår, mer än du tror, hur jävligt livet kan vara emellanåt

Låt honom åka ner ensam med tjejen och upptäcka hur krävande det är. Har han aldrig varit självmed henne är det kanske på tiden. Det kanske kan lära honom ett och annat om ditt värde och om nyttan av din kloka åsikt i ett ämne han då tydligen inte helt har koll på.