Har knappt vänner...eller har bara "ytliga" vänner.

Oj,va skönt att många kände igen sig! Trodde nästan att jag var ensam om detta problemet! Då vi förmodligen ska ha bröllopet på en annan ort än den vi bor på så lär ju inte dom ytliga åka flera mil för att vara med..kan aldrig tro det iaf. Jag kan verkligen sakna att ha ett riktigt tjejgäng,folk som ser mig tror säkerligen att jag har MÅNGA vänner..för jag är väldigt social och har lätt för att ta kontakt..men det blir liksom aldrig några "bästisar". Jag skulle verklligen önska att man var ett gäng som tjejerna i Sex and the city..hade varit askul!

Och möhippan ska vi inte ens prata om...kommer att bli 2 pers..:( Funderar på att ha en "sista" fest innan jag gifter mig för alla "ytliga" kompisar...en riktig röjfest och sen ha en liten mer spa/möhippa fest för mina 2 kompisar...haha...;) Det kanske vore nåt?! Vad tror ni?

Hade vi haft bröllopet i samma stad (Göteborg) så hade ju alla "ytliga" fått komma till kyrkan...det hade ju varit sköj iaf...kanske borde flytta bröllopet isf?! Problemet är bara att min sambos mormor och morfar (som betyder allt för han) är gamla och skröpliga...dom orkar inte åka 20 mil till Göteborg...jäkla dilemma..:(

Tack iaf för att ni lyssnade!..:)

mitt problem är ju oxå att mina ytliga vänner känner ju inte varandra heller... hade en födelsedagsfest för nga år sen, bara tjejer, det va lite spänd o konstig stämning men inget som vin inte kunde ändra på... Men jag funderar på min framtida möhippa (?) lär fasen inte få nån är jag rädd :/

Stämmer med min syn på saken.

Själva poängen med riktigt nära vänner är väl att man har tid med dem och då är det ju rätt svårt att ha en uppsjö av dem för de flesta av oss som har annat i livet också.

Vi bjuder ju inte in vänner till vigseln, utan till den kommer bara den absolut närmaste släkten på bådas sidor. Sedan har vi en informell mottagning senare samma dag och på så vis känns det väldigt lätt att bjuda in människor vi inte känner oss så nära på mottagningen,men som vi uppskattar ändå. För oss är det i alla fall en lyckad modell med en liten vigsel och en större mottagning och jag tror många av våra bekantskaper som vi inte är tighta med men haft trevliga stunder med uppskattar att inte behöva övervara vigselakten. Det gör det så oerhört mycket lättare att bjuda in dem känner jag - det blir rätt nivå, de slipper delta i en släktsammankomst där de faktiskt inte känner någon, men får ändå vara med.

Genom att dela upp dagen i två delar har jag hittat rätt många att bjuda som vi vet kommer att förgylla vår dag på ett lättsamt, festligt vis medan de själva har trevligt. De slipper tal, lång middagssittning och de slipper komma med dyra presenter.

Kanske något som kan inspirera?

Detta är verkligen jättesvårt! Svårt att förklara..men mina ytliga vänner är verkligen "ytliga"...kansk e träffas var tredje månad å tar någon öl...mellan där har vi inte kontakt. Jag har en del yngre arbetskamrater från olika jobb som man kanske ska ta med?! Fast det är likadant med dom...väldigt sporadisk kontakt! Är man ute å cyklar om man säger att dom får komma till kyrkan och sen ha en liten mottagning för familj och några få vänner?! Svårt att säga...jag vet inte vart jag "står" om 1-1,5 år framöver...

Jag förstår dig (tror jag). Jag har helt tappat kontakten med i princip alla jag känner, jag verkar inte vara bra på att behålla kontakten när jag flyttar/byter jobb/slutar skolan o.s.v. Jag har ett par-tre vänner kvar som jag har ytlig kontakt med, det är verkligen jättetrist!

Jag har det lite så också. Jag har en riktigt nära, nära vän som jag kan ringa mitt i natten och som jag vet ställer upp och hon vet AllT. Sen har vi ca 4 par som vi är nära, men där vi inte umgås så mycket utanför "paren" och mest ses på middagar och så. Jag har ett tjejgäng som jag är med "i utkanten" av och som ses på fester, nån lunch och några av dem var med på min möhippa men ingen av dem är bjudna på bröllopet.

Tror eg. de flesta har det så här - men alla har en bild av att alla andra har jättestora vänskapskretsar och att alla är supernära. Jag vet egentligen bara en som verkligen har det så och hon är också väldigt duktig på att hålla kontakten och engagera sig i alla. Hur hon orkar med jobb, barn och allt vet jag inte...

J D skrev 2009-07-07 09:32:50 följande:

Så tänkte jag också; genom att bjuda en tjej som jag umgås sporadiskt med vill jag visa att jag ser henne som en vän och att hon är en viktig person för mig och förhoppningsvis kan vi utveckla vår vänskapsrelation. Har annars två kompisar som jag ser som riktigt nära men ingen av dem bor i samma stad så blir inte att man träffas så ofta som man kan önska.Tycker man får bilden att alla andra har många vänner som de alltid umgås med och när man inte har det så själv kännner man sig lite "udda"...skönt att höra att fler har det likadant!

Har inte alla det så?
Det verkar nästan så när man läser svaren också.

Ett bröllop är ju ett utmärkt tillfälle att återknyta kontakten med gamla vänner från andra platser och tider i livet.

Ofta ser man ju bland gästerna sådana som är från lekis, från gymnasiet, från studietiden, från jobbet på SAAB osv, osv.

Om ni har möjlighet, så passa på att bjuda de som du tycker om och umgicks med förr. Även om de inte kommer så blir de glada och du visar att ni fortfarande är vänner.

Det är absolut inte fel med ett litet bröllop. Jag tror att jag själv skulle föredra ett litet bröllop. Men varför blir det såhär för alla? Passapå att ta lärdom av den här insikten och håll kontakten bättre med dina gamla vänner framöver (även efter bröllopet)!

Här har du en till som inte har en hel drös med kompisar att bjuda!

Vi har bjudit 45 personer på vår bröllopsfest (varav 5 barn).
Rätt så många är släktingar, men å andra sidan är jus törsta delen av släktingarna våra syskon, som jag ju tycker att man kanske också kan räkna som vänner
Men vi ville ju också att majoriteten skulle vara yngre folk som man kan festa lite mer med sen, och då blev det lite svårare.
Både jag och maken har ju bar typ 2 "riktiga" kompisar på var.
Eller nja... maken har väl lite fler kompisar, men bar ungefär två som är riktigt bra kompisar/bor i närheten.
Så vi hade lite knepigt med att få ihop "tillräckligt" med folk till festen. Men det löste sig nog
Blir ju ingen jättefest, men å andra sidans så känner vi alla våra gäster bra och trivs bra med dom. Dessutom så är det nog ingen som kommer till bröllopet utan att känna åtminstone två av de andra gästerna.

Håller precis med det som redan sagt, har hellre ett fåtal riktiga vänner än massvis med ytliga bekanta!

Hej! Jag har inte heller så många vänner! Jag har två tjejkompisar varav den ena är en kompis sen barnsben...Den andra en kompis från tonåren. Min blivande man har också bara två vänner... Så otroligt tråkigt varav vi och våra "vänner" inte bor på samma ort. Så jag och min blivande man har inga parvänner! Det är bara han, jag och kärleken