Jag eller han!?

Håll inte på och hinta. Karlar behöver rakare besked än så!
Prata med honom om han inte tycker det är dags för nästa steg i förhållandet.

Jag skulle friat, lätt!

Varför ge en person all bestämmanderätt om när ni ska förlova er? I övrigt bestämmer ni ju saker tillsammans, och bägge tar initiativ till saker som rör er båda, eller?

Blir han "besviken" kan man ju göra som många gör nu, låta förlovningen vara ett steg i relationen men utan att direkt börja planera bröllopet. Och så tar man ett "frieri" som ett startskott till bröllopsplanering. Så då kan han få möjlighet att överraska, om han inte tar för lång tid på sig

Så gjorde vi!
Vi tog ett gemensamt beslut om att förlova oss och sen friade han flera år senare och då startade vi bröllopsplaneringen.

Tack för era svar och "tips"...
Ja detta tålls att fundera på ;)

Jag friade själv! Höll på att bli tokig på att vänta på honom och när jag tillslut blev jättebesviken på att han inte friade på julafton eller nyår så bestämde jag mig huxflux på att fria på vår två års dag (som är i början av feb).

Blev superlyckat, han blev jätteglad och jag storgrät Han pratar om att jag ju hade så bråttom och att han minsann hade tänkt fria till sommaren. Men det tror jag vad jag vill om, han kan ju knappt planera sin egen lunch... B-)

Nu gifter vi oss till sommaren efter 1,5års förlovning så jag är glad att jag tog tag i saker och ting. Många av mina väninnor har friat - varför gå och vänta?

Vi fattade beslutet om att förlova oss gemensamt efter kanske lite mycke snack om det från min sida. Så vi bestämde ett datum ca 6 månader framåt, och valde att skicka ut vykort till familjerna med en bild på ringarna och en lite fest på midsommarafton.
Detta är nu två år sedan och jag friade till min sambo i tisdagskväll! Så denna gången ska vi överaska dem den 16 maj innan eurovision song contest, längtar så, får inte berätta det för någon innan dess. Blir lite grillning och jag tänkte komma ut med en stor bricka med fyllda champangeglas och jordgubbar!
Lycka till, du kommer inte ångra dig! De finns så många här på BT som stöttar en bara man ber om det!
Mvh Skogshuggarbrud

Jag "friade" till förlovning på Skottdagen.. men sa att han fick fria till giftemål vilket han gjorde..
Vi hade pratat om att förlova oss innan men det blev jag som tog tag i det..

Jag tycker att ni skall prata med varandra för att undersöka om båda är intresserade av att gifta sig. Om det blir fallet så kan du säga t.ex att jag vill gifta mig inom 2 år, hur ser du på saken? Om ja, där också kan du säga t.ex. att om du skulle fria så skulle jag säga ja direkt! Och att om han inte friar inom ett år så slår du till med ett frieri!=)

Vilka härliga små historier som finns bakom alla förlovningar! Så roligt att ta del av allas åsikter och berättelser ;)

Vi har ju pratat en hel del, om hur vi vill ha det osv, förlovning, giftermål - till och med vart vid olika kyrkor och tittat och drömt oss bort... ;) ( Haha inte bara jag som drömt, utan även han)
Men det är bara det där "illa" sista klivet som någon av oss måste ta... Blir mer och mer sugen på att fria på våran semester i Grekland... om inte han hinner först, eller nått;)

Jag kan tycka att allt beror på vad ni är för människor/stil/värderingar etc etc... är ni traditionella?..ja, då kan kanske du får vänta tills han friar...- men även då kan du ta upp ämnet-

medan om ni inte bryr er om sånt och du anser att ni BÅDA vill åt samma håll..så är det bara att köra, tjejen!!! :)

Jag tycker absolut att du ska fria så länge du känner dig hyfsat säker på att han säger ja, annars kanske det är bättre att ni diskuterar igenom det tillsammans först. Beror ju på om han är en sådan person som uppskattar sådana överraskningar eller hellre är med och planerar igenom det hela innan. Själv tänkte jag fria till min pojkvän på vår årsdag, men då jag i sista stund tog det säkra före det osäkra och hintade om det så att han helt klart skulle förstå vad jag planerade så fick jag veta att han tyckte att det var för tidigt... Några månader senare så kom vi dock fram till att vi ska förlova oss på vår tvåårsdag istället :) - fast denna gång är det han som får gå ner på knä ;)

Jag och min fästman har varit tillsammans i många år och jag har velat gifta mig länge medan han har tyckt att man ska låta saker ta sin tid och njuta av varje steg (förälskelse, ihopflytt, lägenhetsköp etc). Förra julen sa jag dock att jag tyckte att det var tråkigt att han inte verkade vilja gifta sig och undrade om det var så. Så ska det ju inte vara tyckte han, så då föreslog han att vi skulle börja titta på ringar.

När jag sedan en dag trodde att vi skulle fortsätta kolla slog han till inne hos guldsmeden! Hade vi inte börjat titta hade jag dock nog slagit till på Skottdagen!

Jag skulle tvärtemot de flesta här aldrig fria. Jag vill verkligen få uppleva att bli friad till och han vill uppleva att fria.
Så jag tycker att du ska kolla hur han ser på detta med förlovning och att ni båda vet var ni står, och sen invänta honom.

Jag har alltid tänkt att det är killens grej att fria, och det framhärdar jag så fort jag och sambon diskuterar det hela, vilket vi gör ganska regelbundet. Men.
nu börjar jag förstå att han drömmer om att tjejen ska fria, och ju mer jag har tänkt på det så känns det allt mer rätt att jag gör det. Visserligen riskerar jag att det blir innan han är riktigt redo, men å andra sidan har jag inte tänkt göra det förrän på årsdagen i februari så är har han tid på sig

Det beror ju lite på om förlovning är det samma som att någon friar och ni då förlovar er och bestämmer er för att gifta er inom överskådlig tid eller om ni först förlovar er.

I vårt fall har förlovning alltid betytt bröllop inom en viss tid (nu när det skett 1½å)r. Förut har jag hintat min sambo lite och när jag förra skottdagen sa att jag funderat på att fria den dagen sa han på allvar att det var tur att jag inte gjorde för det ville han som man göra.

Det slutade med att han frågade om jag ville gifta mig med honom och höll fram ringarna och jag sa ja. Men så fungerar vi. (Men han visste innan att jag ville.)

Jag tycker att du ska kolla av läget lite med honom om han är redo för förlovning/frieri och sedan fria! Om han inte är den traditionella typen som kommer att fria på knä så är det väl supperromantiskt att du gör det.

Lycka till!

Jag var precis som du, smög omkring här inne å "tjyvläste" Vi pratade lite smått om förlovning och var överens om att vi ville gifta oss nån gång, Och vi var överens om att förlovning betydde giftermål. Men jag fick oxå förstått att det inte var nåt han stressade med. En kväll när vi var ute började några bekanta till oss prata om bröllop och då säger min sambo att "väntar du på att jag ska fria så får du vänta länge" (Han är inte alltid så finkänslig )
Så då bestämde jag mig för att jag skulle göra det! Så jag fifflade lite, köpte en ring i silver,skrev en lång dikt som avslutades med ett frieri och sen överaskade jag honom när han minst anade det. Vi var på besök hos mina föräldrar och sen på kvällen när alla hade gått å lagt sig så smög jag in under täcket hos honom och gav honom dikten. När han hade läst den så fick han en ask med två ringar i! Utanför dörren hade min mamma ställt en flaska skumpa då hon visste vad jag hade planerat.  Det var urmysigt, vi låg i sängen och drack skumpa och började prata om bröllop :-P Dagen efter gick vi ut på stan och provade gemensamt ut ringar vi ville ha!
Så självklart tycker jag att du ska fria om du vill det! Det är ett minne jag aldrig skulle vilja vara utan iaf! Lycka till!!! Oj vad långt det blev...

Lillalyckan: Underbart!!!

Vi är rätt "tråkiga" jungfrur båda två, så vi disskuterade allt innan så att vi var säkra på att denna förovningen skulle leda till bröllop inom ett år. Vi förlovade oss nämnligen redan innan när vi var 16, "bara för att". Ville inte göra om det misstaget. Vi smälter nu ner våra första förlovningsringar i våra vigselringar. För det var vi som hade fel då, vi höll ihop trots motsättningar. Är idag 28 & 30