TRÅDEN: Slut pga religion, någon?

Ja, det stämmer. Men den icke muslimska kvinnan förutsetts då vara troende inom antingen Judendomen eller Kristendomen.

förlåt..men kunde inte undvika att ja...reagera på uttalandet om att

"tyvärr är det aldrig personen som är icke religiös som är problemet, brukar alltid vara den som är religiös och hans familj som har svårt att anpassa sig."

tycker detta är väldigt elakt sagt. Har inte den icke-troende någon respekt så är det väl inte precis den troende delen i förhållandet som är problemet?:S

Min mans familj har inga problem med mig. Men det kan ju kanske bero på att jag alltså är troende

Hoffsennanen Tottoplex skrev 2009-01-20 21:12:24 följande:

Det där syftar nog mer till de muslimska familjer som kan vara väldigt starkt rotade i sin tro, speciellt många äldre har svårt att anpassa sig.

Hej alla!

Förlåt att jag segar på svara. Läst igenom alla inlägg, tack för alla svar! Värmer att veta att folk bryr sig..

Jag vågar inte säga för mkt här tyvärr. Men det jag kan säga är att, detta har inget med att göra att han är troende och jag inte. problemet ligger inte mellan oss två. Han bryr sig inte, inte ja heller. Han får mer än gärna vara troende, vi respekterar varandra för det. Problemet är ANDRA.

Människor som ska lägga sig i, ha en åsikt, bry sig, göra det jobbigt. Vi har redan tagit en del från släkt, från hans håll, då de tycker detta är ett problem. Hans föräldrar är okej, det är mest folket omkring, som tyvärr har väldigt mkt inflytande. Jag har hört och upplevt lite vad de tkr, de finns dom som är helt underbara, och de finns dom som inte alls vill se oss tillsammans, bara för att jag inte delar samma tro tyvärr. Vi kan inte vara med varandra just nu, och detta gör väldigt ont.

Vi är båda rädda för hur det kommer att bli om vi forstätter. Tyvärr så är det inte bara att "skita i andra" och göra det vi vill. Det är många inblandade, även min familj, som kommer må dåligt pga detta, och det vill jag inte utsätta någon för, till bekostnad för oss. Lever med ångest varje dag, man vill ju bara vara med den man älskar.. men så lätt är det inte heller tydligen...

Tack igen, ni är super! //Sanna

Sanna, jag vill inte förringa dina känslor överhuvudtaget, men jag måste erkänna att jag förstår verkligen ingenting.
Men jag hoppas att det löser sig iallafall...

anmäl dem för olaga förtal eller nått. flytta och bytt telefon nr. men anmäla skulle jag nog gjort för man ska inte behöva ta hur mycket skit som helst. tyvärr finns det altid folk som tror att de är så sjukt duktiga och tror sig veta precis allt. fick höra vad en "vän" som är troende hade sagt för en kul kommentar en gång..."de som inte är troende kommer brinna i h*****et...intressant syn på saken tycker jag man kan ju undra om personen i fråga undersökt saken själv!haha...

Det där är lite intressant faktiskt. Det är ju faktiskt så att iallafall enligt Islam så vitt jag vet, kanske även andra religioner också, älskar Gud bara muslimerna medan de icke troende förmodligen hamnar i helvetet.

Problemet med släkt och vänner kan jag inte säga så mycket om - du förklarar inte så mycket vad det består i. Handlar det om att de uttrycker att de tycker att det är fel eller är det värre anklagelser? Som kristen kan man visserligen säga vad man tycker/tror är fel. Men sedan är det upp till varje människa att själv svara inför Gud. Dvs släkt och vänner har inte rätt att döma honom eller er. (Tex min syster bor sambo och för mig är det fel. Jag har sagt det, hon vet att jag tycker så, men jag respekterar henne för det. Hon är en av mina bästa vänner.)

SEdan är det viktigt att tänka framåt. Att prata genom hur man vill ha det och så. Vad händer om några år när han vill gå till kyrkan (är han troende kristen eller muslim?) nästan varje söndag (som någon var inne på i en tidigare tråd som vars man var med i en frikyrka) och du tycker att varje söndag fm försvinner? Eller hur ska ni göra med barnen (om ni vill ha barn)- han vill ta med sig dem till söndagskolan eller andra grupper i kyrkan - hur ser ni på det?
Om han vill vänta med sexualitet och bo ihop tills ni gift er, jag vet inte vad han tycker om det - är du beredd att göra det för hans skull? (Förresten är det inte sexet som gör att man passar i hop, det är det att man passar ihop, som gör sexet )
Jag säger inte att dessa saker kommer att bli problem, men det kan bli det om man bara tar för givet att det kommer ordna sig för att kärleken är stark. Samtidigt behöver båda respektera varandra och kompromissa i en relation. Det gäller även de som har samma tro eller icke tro. Jag vet av egen erfarenhet

Jag hoppas att jag inte uttryckt mig klumpigt, eller att du känner dig påhoppad på något vis. I så fall ber jag om ursäkt. Jag bara försöker ge lite tips och råd och hoppas att jag uttryckt mig schysst. Skriv annars till mig!

Lycka till!!

Jag tycker det låter som att TS och hennes älsakde blivit hotade på ngt sätt...
...Mycket obehagligt isåfall.

jag vet mycket väl att inte "alla2 i olika kulturer och religioner håller på med sådana avater, men har på ganska när ahåll sett hemska exempel på hur man försöker styra människor och själva använder uttryck som att "bevara familjens heder" och annat elände.

Jag HOPPAS att det inte rör sig om så hemska saker!

Sanna J skrev 2009-01-21 00:57:04 följande:

Själv träffade jag min man på tåget. Han föll genast för mig. Då var han inte kristen och tidigt gjorde jag klart för honom att en förutsättning för en framtid tillsammans med en kille är att han delar samma tro. Bl.a. pga av de skäl jag anger ovan. Plus att det är viktigt för mig att kunna dela allt, även tron, med den som är ens bästa vän.
SEdan blev han kristen, naturligtvis påverkad av mig men det var viktigt att det skulle vara hans eget val.
SEdan vet jag att det finns personer, som sagt tom här i tråden, där det faktiskt fungerar där ena parten är troende och den andra inte. Det är bara en själv som kan avgöra det, eller snarare de två som kan avgöra det.
Samtidigt som det finns kristna/muslimska osv par där det inte fungerar trots att man delar samma tro.

Jag förstår ärligt talat inte vad ts har för problem, och det blir tyvärr mycket svårt för att inte säga omöjligt när man inte får något som helst att gå på. Tyvärr.

Hej igen alla! =)

Har vart bortrest och inte kunnat svara. Förlåt för det!

Jag vill inte skriva för mkt pga vissa skäl. Det handlar helt enkelt om att han är troende och inte jag. spelar ingen roll vad för religion det handlar om. Dock är hans familj mer troende än han själv om man nu säger så. För honom är det inga problem att jag inte är troende. Men för hans familj/släkt är det det. De vill att han ska vara med en troende. Nej, inget direkt hot har förekommit, utan det är mer att de försöker "dra honom bort från mig" och ska lägga sig i och försöker trycka i honom vilka problem det kommer att innebära om vi gifter oss, att de inte tänker finnas där för honom, osv. Sen är det väl att man riskerar att bli lite utfryst från hans nära, och skit snackas ju bakom ryggen givetvis. Detta gäller inte hans vänner, utan mest släkten som matar in massa i huvvet på honom. Vi är båda rädda just nu och är ifrån varandra.

Jag ville mest veta om någon går igenom samma sak, eller har.. ville ha lite stöd bara.

Tack till er alla för svaren iallfall! Stor kram/ Sanna

Sanna J skrev 2009-01-25 03:45:17 följande:

Sanna, det enda råd jag kan ge dig eller snarare kommentar på ditt dilemma är att din man måste skaffa sig en ryggrad och ta detta med sin familj utan att blanda in dig personligen. Jag menar inget illa, absolut inte, om jag uttrycker mig klantigt ber jag om ursäkt, men din man verkar inte ha modet att styra sitt eget liv. Och det är väl egentligen det enda riktiga problemet vi talar om här, om jag förstått saken rätt.
Handlar detta om Islam kan jag känna en viss oro för er skull, inte Islam i dess RÄTTA bemärkelse utan i de fall där man tar lagen i egna händer och sedan döljer sig bakom sin "religion" när religionen i fråga inte har med sådant beteende att göra.

Handlar detta om någon annan religionen, kristendomen exempelvis är jag mindre insatt i den problematik som kan uppstå bland starkt troende kristna eftersom jag inte känner några eller har fått någon klar korrekt bild av hur familjerna KAN bete sig fult inom kristendomen.

Om din kille inte kan/får/vill/vågar/försöker styra sitt eget liv finns det inget du kan göra åt saken. Jag finner det fortfarande dock mycket märkligt att han låter sig hotas av dem ifall han själv inte styrs av samma religiösa, eller möjligtvis så kallade religiösa tankegångar. Då borde han kunna vara vuxen nog att bestämma själv vem han vill leva med och varför.

Finns det däremot några reella hot mot er säkerhet eller välbefinnande från denna familj så måste ni gå till polisen, om ni nu är rädda som du skriver.

Ta hand om dig och jag hoppas att det löser sig.

Jag vet att bla jehovas Vittnen uteluter folk i vissa situationer och då betyder det att alla som tillhör den menigheten ej får lov att ha kontakt med den uteslutna...

Oj förstod någon vad jag menade, lite stressad :S