ADHD

Det tyder ju på att din blivande man är villig att kompromissa med dig och vad du tycker är viktigt! Visst vill man helst att ens partner ska vilja samma sak som man själv utan påverkan, men ibland får man försöka se det som en fin gest att han vill göra något för den andres eller förhållandets bästa. Fast jag förstår att det är ett svårt dilemma för er båda.

Jag måste bara inflika med iaktagelsen att du "glömde" den faktiska orsaken till att han uppför sig på det störande sätt som du nämnde... ADHD påverkar "bara" hans pratande och det faktum att han svårt att sitta stilla. (utav de problem som du skrev att han har...) Sorry, jag är väl arbetsskadad...

Det är inte snällt att inte bjuda honom mot din blivande och resten av hans familj, men visst kan jag förstå att du känner en oro mot att hans bror kommer att förstöra festen. Om han har en svår nedsättning i form av sitt "förståndshandikapp" (att de inte bytt namn på denna nedsättning men alla andra diagnoser förstår jag inte... egentligen får man inte använda termen handikapp längre utan det ska heta nedsättning.) så har han väl en assistent hos sig hela tiden... varför inte bjuda även denne till bröllopet så att han får den hjälp som han behöver. Kanske han inte då heller behöva vara med hela festen, utan de två försvinner iväg efter ett tag. Har han ingen ordinarie assistent kan ni kanske få en för just den här dagen. (sådant brukar gå att fixa)

Även om han har ett handikapp som sätter honom på en 10 årings nivå kommer han fullt ut förstå och blir sårad om han utesluts. Handikapp måste man alltid anpassa sig efter i en familj, även om jag fullt ut förstår hur du tänker och att det kan vara jobbigt eftersom det är din och din blivande mans dag.
Lös det tillsammans med hans föräldrar och först och främst tillsammans med honom själv även om det kan verka svårt.

Hm ja jag hör ju vad ni säger här och det verkar som ni tycker att vi ska bjuda honom till både vigsel och fest. Känner mig bara så besviken även om jag är medveten om att det är uttryck för min egoism...

Var på ett bröllop tidigare i våras där brodern var med och min upplevelse är att det inte fungerade så bra då han exempelvis inte kunde sitta stilla under middagen, avbröt tal och hämtade mat från buffen (och tårta) tidigare än alla andra gäster, samt var närgången (kramar och "klämmande på andra kroppsdelar") på flera av kvinnorna. Känslan av att hans familj "låter honom hållas -han är ju ändå handikappad) gör att jag även känner oro för att allt detta "avvikande från normens beteende" får vara som det är.

Vi har funderat på det här med assistent, kanske kan det vara en lösning.
Eller så kanske vi ska tänka om med hela den här bröllopsplaneringsgrejen....

är du besviken för att det känns som du är "tvungen" att bjuda honom och helst inte vill att han kommer?
jag förstår din känsla helt och fullt att du vill att er dag ska bli bra och utan problem och andra saker som gör att det är svårt att koppla av.

Men det är ju så att du gifter in dig i den här släkten och där ingår denna bror. Det kommer dop och andra tillställningar framöver där samma sak kommer att dyka upp.
Det är nog bra om du och din blivande man kan lösa detta hur ni ska förhålla er till brodern för ni kommer att få leva med detta.

Jag är lite färgad här för jag har en son som har ADHD visserligen inte förståndshandikappad och att han inte skulle vara bjuden på sin brors bröllop när han blir vuxen finns inte i vår värld.
För oss är han en fullvärdig medlem i vår familj trots sina svårigheter. De har han inte valt och kan heller inte rå för.
Vi ser det som att han behöver stöd för att fungera och det stödet står vi för.

Sen tror jag inte att du ska se det som att "de låter honom hållas" för vissa beteenden är svåra att bryta och är en del av hans svårigheter. Man kan inte "uppfostra" bort en del av en personlighet. Däremot kan man hitta strategier för att minska olika beteenden i vissa sammanhang.

Mitt tips är att du lär dig lite mera om ADHD och broderns sätt att fungera tillsammans med din blivande man. Alla är olika och om ni lär er hur hans problem yttrar sig kan ni också prata med blivande svärföräldrarna om hur dagen bäst löser sig.
De vill ju säkert också att dagen ska flyta på utan problem och samarbetar säkert gärna.

Lycka till!

Jag reagerar likadant som någon tidigare här. Det är ju inte ADHD:n som är grundproblemet utan förståndshandikappet.

Jag har två funktionshindrade systrar. De är inte förståndshandikappade men kan inte hänga med i normala konversationer. Det tar lång tid för dem att prata och de behöver ofta längre tid på sig att höra och därmed förstå vad andra säger. En av dem sitter i rullstol dagligen medan den andra som regel kan gå, om än med viss obalans. Sedan tillkommer lite annat också som bidrar till att de inte fungerar bland "vanliga" människor vid en bröllopsfest. Men vi kommer att bjuda dem oavsett. Hade de inte blivit bjudna hade de, som Justmeandmy love, påpekade, blivit uteslutna och också känt det så. Vi har gjort så att vi har matchat dem vid bordsplaceringen så att de sitter bredvid människor de antingen känner eller människor som vi vet kan hantera dem. Nu är det inte givet att framför allt den ena systern kommer eftersom vi inte bjuder hennes man, men hon kommer att bjudas oavsett.

Jag håller med MimminMama om att du borde lära dig lite mer om ADHD!

Men jag tycker först å främst att du ska hålla dig lite bakom å låta din blivande å hans familj bestämma hur de vill göra med honom!! Visst det är din dag men som sagt det är lika mkt din blivandes dag! Vill han ha sin bror där så får ni hitta en lösning som passar er alla då!!

lillbritt:

Det är klart att du både kan och får känna som du gör. Jag befinner mig ju i något som i alla fall är mycket likt din blivandes situation och misstänker att han, som du säger, förmodligen skulle tycka att det vore befriande om han inte kom. Så kan jag också känna angående mina systrar och så får man känna. Men vi har kommit fram till att vi bjuder dem ändå - de är ju mina systrar - och har vi tur så råkar de vara välfungerande just den dagen vi gifter oss. Om inte - tja, vad är det värsta som kan hända egentligen?

håller med aikiodosa: kolal i god tid upp om han kan få en stödperson/assistent/ledsagare med sig den dagen.
Omhan har ett förståndshandikapp borde han ha npgon form av detta redan innan o om inte annat vid vissa aktiviteter, kanske kan man då be denne någon att medverka även vid vigsel samt att placera dem på en kant så de kan smita undan vid ev problem.

Hur reagerar han när man säger åt honom att inte vara närgången? Jag har arbetat en del men ungdomar med olika slags funktionshinder och tycker oftast att det går att resonera med personerna i fråga för att hitta ett sätt som man kan förhålla sig till varandra - även fysiskt. Naturligtvis ställer detta mer krav på era gäster än ni kanske önskar er på denna dag, men då det handlar om en så nära släkting är det kanske bäst att hitta ett sätt att kunna umgås tillsammans lite på hans villkor.

Med kloka gäster tror jag att det mesta går att hantera. Detta tycks ju handla om en nedsättning som syns tydligt och då brukar det vara lättare för folk att acceptera.

Håller med!! Och jag förstår att du kan tycka det är jobbigt!

Jag jobbar på ett gruppboende med funktionshindrade och jag vet att de som har syskon att de har blandade känslor!! Vi i personalen blev förvånade igår när en av de boende skulle hem till föräldrarna och då skulle de ha kalas på kvällen för pappan som fyllt år så jag förstår att du kan tycka det är jobbigt! men som jag skrev tidigare, låt din sambos familj få första ordet i det hela å då får de lösa det på bästa sätt!!

Det där med närgången. Min mamma jobbar med autister (där bor enj som gillar att kramas) och när vi kommer och hälsar på henne på jobbet så får han bara ta oss i hand. Det kanske blir lite puss på handen, men gränsen skall gå där, inga kramar. Diskutera med honom att bara handskakningar är ok.
Hmm.. hur reagerar han sedan när andra kramar? kanske han förstår att denna regel gäller honom för bara denna dag?

Jag är påläst om ADHD (har tom läst specped, i min utbildning) och jag vet att det är viktigt att anpassa miljön för att minska ett funktionshinder, att han inte rår för vissa delar av sitt beteende pga svårigheter och att det inte går att "uppfostra bort" hans avvikande beteende.

Men saken kvarstår ju ändå; jag vet att det kanske inte är politiskt korrekt och att det kan upplevas som oförstående och okunskap (tex ni som har barn eller nästående med olika funktionshinder) men jag tycker att hans beteende är jobbigt och att han ofta är väldigt störande

Min upplevelse (som jag även har läst om i litteratur kring ADHD) är att det i vissa fall är så att personen i fråga eller t ex familj också i vissa fall kan välja att gömma sig bakom en diagnos. Och så upplever jag att hans familj många gånger löser situationen kring brodern. Att de inte kan uppfostra bort hans beteende är jag medveten om, men jag upplever att de många gånger bortförklarar oacceptabelt beteende hos honom som: ...men han är ju handikappad. T ex angående att han är närgången. Föräldrarna dealar med problemet genom att säga: Ja men han tycker ju så mkt och dig... Trots att det gått så långt att min sambos flickkusiner uttryckt att det är rädda för honom.

Känns som jag och min sambo verkligen måste prata med föräldrarna om hur vi ska hitta stategier för honom under vår bröllopsdag och hans närvaro ska vara möjlig. Känns jobbigt bara att vara den som kanske ser saker och ting lite mer "utifrån" än hans familj som är så vana att de ibland knappt märker det som andra tycker är väldigt jobbigt

Tack återigen för alla tips och ideér!