Tror jag håller på att bli tokig *långt*

Hmm..du har inte haft det lätt du.. Finns väl tyvärr inte mycket jag kan säga som hjälper men du är nog på helt rätt spår när du vill söka hjälp. Det finns nog några olika sätt man kan gå tillväga på; Du kan antingen bara prata med din vanliga läkare på vårdcentralen och den kan hänvisa dig vidare eller så ringer du till erat närmsta sjukhus för dom flesta brukar ha en psykiatrisk avdelning. Hur som helst så finns det säkert någon där som kan hjälpa dig så att du får prata med rätt typ av människa för just dina problem. Men var stark och sök hjälp för jag tror verkligen du skulle må bättre då. *Styrkekramar*

Börja hos din egen läkare! De vet vad de skall göra! Ring imorgon (de har säkert inte öppet idag?)
Tänker på dig! Kram!

Men oj du verkligen haft en jobbig uppväxt

När jag läser din text får jag känslan av du nu är mogen för att söka hjälp och bara det är ett stort steg mot rätt riktning! Bara att du skriver hit visar ju på att du vill börja förändra saker i ditt liv. Det är jättemodigt och kräver mycket styrka att erkänna för sig själv att man faktiskt behöver hjälp utifrån. Det är absolut inget fult eller konstigt med att gå till en psykolog eller samtalsterapeut tvärtom så är det nog väldigt vanligt.

Att situationen nu börjar bli outhärdlig kan vara för att du aldrig bearbetat dina svåra upplevelser ordentligt. Nu när du befinner dig i ett tryggt och kärleksfullt förhållande finns det utrymme för dom svåra sakerna och då kommer dom upp.

Jag önskar dig ett stort lycka till och många många styrkekramar!

Precis som rosesarered skriver har du verkligen samlat styrka bara att för att skriva hit.

jag har ingen aning förutom att jag tycker psykologi är lite intressant så det är den ända kunskap jag har, men det som jag tycker verka himla bra är kognitiv psykologi. Du vet ju uppenbarligen vad som har hänt med ditt liv tidigare, men det känns som du letar efter hur du ska leva NU och kontrollera det. Surfa ut på google och sök på typ kognitivt, kognitiv psykologi, det jag fann var bl a;

www.sinnet.nu/halsa/sjalvhjalp/kognitivt-foerhallningssaett

Lycka till på din resa och hoppas du snart få må bättre.

Googlade på terapiformer och hittade den här sidan på vårdguiden.
www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m3216436.html

Det kan vara en början för att läsa lite mer om olika terapiformer och kanske hitta någon som kan passa dig. Du verkar ha råkat ut för en helvetes massa skit och inte fått den start i livet som du behövt. Du har aldrig fått lära dig hur man fungerar i en normal relation eftersom din omgivning verkade ha problem med det och allt du utsats för oc det påverkar säkert dig idag som du säger. MEN, det finns ju hjälp och att som du ha börjat tänka på det och vilja ha hjälp, det är det viktigast nästan tror jag. För om man inte själv inser eller vill ha hjälp så blir det oändligt mycket svårare.

Jag rekommenderar också att du hör av dig till din husläkare för att få en remiss och komma vidare. Men jag skulle nog samtidigt också ta och titta på privata alternativ för tyvärr är psykiatrin ofta underdimensionerad i de flesta landsting och det kan vara ganska lång väntetid. Privat alternativ är såklart inte billiga, men om ni kan prioritera i er ekonomi så tror jag det ändå kan vara värt det om det skulle visa sig att det är lång kö för dig att få hjälp.

Mitt hjärta värker för dig, det vill jag börja med att säga.
Jag är säker på att du behöver söka dig till proffesionell hjälp, och tror att du har goda möjligheter att få bra resultat och komma ur det här, nu när du själv känner att det får vara nog.

Men jag vill råda dig till en annan sak också: Om du verkligen inte vill att det du skrivit hittills ska ligga ute på interenet, fritt att läsa för vem som helst i hela världen som kikar in på forumet, kanske du ska be moderator ta bort hela tråden? Som det är nu ligger du ju ute med bild på dig själv och allt.
De av oss som skriver i tråden vill dig äkert bara allt gott, men vilka andra som bara läser och vad de har för avsikter kan man ju vare sig veta, ännu mindre lita på!

bara för din egen skull alltså!

Kram till dig och varmt lycka till med allt!

Vill också önska dig lycka till och ge dig en massa kraftkramar! Du är en kämpe!

Mitt tips om du inte vet vart du ska vända dig är faktiskt att ringa sjukvårdsupplysningen! De kan tipsa om vart du kan vända dig för att få hjälp. Det gjorde jag när en kompis mådde dåligt och jag inte visste vad jag skulle göra för att hjälpa henne, och jag fick jättebra tips som "satte bollen i rullning" och min kompis fick börja i terapi.

Kan bara instämma med föregående talare - du har haft en förjäklig start på livet.

Jag såg på presentationen att du nu är 26 år. Det är dags att lägga barndomen bakom dig och börja om här och nu. Det är nu enklare sagt än gjort och du kommer att behöva hjälp av en psykolog med kognitiv inriktning.

Om du verkligen vill, och det kan bara du själv känna efter, kan du få hjälp att förlåta dina föräldrar. Inte för deras skull utan för din egen, för att du skall kunna gå vidare i ditt liv.

Du har vandrat långt men har fortfarande en bit kvar innan du kan mår bra i dig själv och leva ett lyckligt liv.

Jag önskar dig all välgång på färden och att du träffar en riktigt bra psykolog. Det är synd du inte bor i Östergötland för jag känner en kanonpsykolog här, lite långt att åka från Gävle kankse...

Jag har inga direkta tips till dig men vill bara säga att jag tycker att det är strongt av dig att ta dig i allt om du känner att du inte mår bra!

Jag hoppas du hittar någon du kan prata med och som kan hjälpa dig!

Kontakta din vårdcentral och säg att du vill träffa en läkare, du kanske behöver antideppressiv medicin som stabiliserar humöret. Kombinera detta med terapi som utgår från dina barndomsupplevelser, alltså inte kognitiv beteendeterapi. Det kanske du kan ta senare. Lycka till.

Jag håller inte med vad gäller psykologerna.

Kognitiv terapi struntar inte i barndomen utan fokuserar på hur man skall hantera den i livet här och nu.

Personligen, men jag är färgad av flera goda vänner som är kognitiva psykologer och av egna erfarenheter, ser jag ingen vinst med den klassiska "dynamiska" psykologin där man skall "bearbeta" sina barndomsupplevelser.

Man har ju haft den barndom man haft och inget kan förändra den, man kan däremot behöva hjälp med verktygen att hantera den.

Du behöver en stor KRAM
Kram på dig!

Du har verkligen haft det tufft!

Jag är ledsen att du inte har något förtroende för psykologer. Dock tror jag att det bästa är att faktiskt söka hjälp. Det finns många psykologer som man inte kommer överrens med men det finns också många som du säkert skulle trivas jättebra med. Det handlar ju om personkemi där också.

Oavsett vilken terapiform du gäller, kognitiv eller psykodynamisk så blir det tufft! Det är tufft att gå i terapi och det tar tid. Jag gick hos en KBTare förut och han gav mig hemläxor som jag tyckte var så fruktansvärt jobbiga. Men där måste man vara modig och se på sikt och ta tag i det.

Jag vill slutligen ge dig en stooor kram och säga att jag hoppas att allting kommer att lösa sig för dig!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Tycker det som har hänt dig är rent ut sagt förjävligt!
Prova att gå och prata med någon igen. Bara för att det var hemskt när du var 14år att prata med någon betyder inte att är det nu. Nu är ni ju två vuxna som pratar, förr var det barn och vuxen.
Jag hoppas att allt kommer att lösa sig så du kan känna dig lycklig!

Jag är verkligen ledsen för att du inte fått den barndom som du förtjänade med villkorslös kärlek, värme, respekt och uppmuntran!

Det är bra att du själv inser att du har problem och är beredd att söka hjälp. Tänk på att risken för att du förlorar din man om du låter mycket gå ut över honom är ganska stor så ta verkligen tag i det snart. Det finns många bra psykologer, psykoterapeuter och psykiatriker där ute. Gå till din läkare och be om hjälp, var påstridig och berätta allt du skrivit här. Du förtjänar all hjälp och allt stöd!

Du finns i mina tankar!

Var bor du i dagsläget? Kanske finns någon här som kan rekommendara någon att vända sig till? Det finns så många psykologer att det kan vara svårt att hitta en riktigt bra och som man känner att man kan lita på. Jag har efter många turer hittat en kognitiv psykolog där jag bor och mår efter fem besök där mycket bättre. Jag har en bit kvar och ska fortsätta gå. Det är dyrt tyvärr men jag får uppgifter och läxor så det räcker med ett besök i månaden för mig.

Kram på dig!