Så fräckt - jag blev så ställd!!! (rätt långt)

Fy f-n vad jobbigt!
Stackars dig...Ibland önskar man ju att man kunde bita tungan i småbitar
Hoppas att det löst sig?

nu vet ju inte jag va ni har för förhållande, men inte super om ni inte träffats på fem år antar jag? så om jag hade varit DOM hade jag inte velat komma!!?? hur tänker DOM undrar jag...?
knasit det kan bli.... men om dom nu ska vara med så håller jag med ngn här ovanför "haka inte upp dig på det utan ha en fantastisk dag"

Har inte läst hela tråden, men jag håller inte med de som tycker att nya donnans barn tillhör din familj. Båda mina och båda min sambos föräldrar är skiljda och har nya, som har egna barn. Vi ser dem absolut inte som en del av familjen någon av oss, och då är ändå det ena förhållandet över 10 år gammalt. Kanske hade varit annorlunda om man någon gång hade bott tillsammans. Men din åsikt om att du inte vill ha dem på bröllopet tycker jag är helt rätt om du känner att du inte har en sådan relation till dem. Däremot får du nog stå för vad du sagt till din pappa om att de får komma. Det är lätt att vara efterklok, men rätt sak att säga hade nog varit att du vill diskutera det med din sambo eller liknande, så att du fått lite betänketid. Spontant känns det ju dessutom orättvist för de andra nya respektives barn, som ju inte är bjudna. Men som sagt, i det här läget får du nog bara acceptera och stå för det du sagt, inte schysst att ta tillbaka det nu, särskilt inte när han berättat för flickorna att de får komma.

Nej vad jag tycker många av er övriga som svarat på detta inlägg är mesiga!!!!
Jag tycker att det var oerhört fräckt av din pappa att bjuda in dina "plastsyskon" på bröllopet. Jag fattar att du blev ställd och ofta är det ju så att man är så "uppfostrad" att man svarar det som förväntas av en.
Det här är din och din blivandes dag och NI bestämmer vem som ska komma på bröllopet. De här två plastsyskonen tar ju uppenbarligen två platser som du kanske hellre hade gett till någon annan. Jag tycker att du ska ringa upp din pappa och säga helt ärligt som det är:
Att du blev ställd över att han bjöd in de här två barnen, att du svarade ja på grund av att du blev ställd, att du inte tycker illa om dem men heller inte känner dem och att du helt enkelt känner att inte inte känns riktigt bra att bjuda personer som du inte känner till ditt bröllop.

Visst ska man respektera sina föräldrar osv, men du är vuxen nu och din pappa har INGEN rätt att bjuda in någon till ert bröllop! Du har all rätt i världen att "ta tillbaka" det du sa till honom över telefon.

Jag blir för övrigt oerhört irriterad på alla som skriver att man ska hålla god min inför sådana här saker och vara alla till lags. Man måste också stå upp för vad som är rätt, rättvist och rimligt! Hoppas verkligen att du står på dig i den här saken och fattar att det är ok att bara berätta för din pappa som det är. Jag har också skilda föräldrar och vet hur det är att vara barn i en splittrad familj.

Du behöver inte känna att du som "barn" måste vara din förälder till lags!!
Många stärkande kramar från mig

Du behöver inte känna att du som "barn" måste vara din förälder till lags!!

Mycket bra skrivet!

Helt sant. Men är man vuxen får man oxå stå för vad man en gång sagt när man bjudit in...

anne på grönkulla skrev 2009-01-25 20:22:22 följande:

Precis vad jag syftade på. Det hade varit helt OK att vid frågan förklara för pappan att de inte tycker det känns rätt att ha plastsyskonen på bröllopet, och därför är de inte bjudna. Men när man nu sagt att de är välkomna tycker jag inte att man bara kan ta tillbaka det, speciellt inte när pappan informerat flickorna om det. I det läget får man stå för vad man sagt. Och det har inget att göra med huruvida det var fräckt eller inte av pappan att fråga, eller huruvida plastsyskonen har något att göra på ert bröllop. Det handlar bara om att själv stå för vad man sagt.

Hur har det gått ts?

Pappa har faktiskt ringt och bett om ursäkt, för att han formulerade frågan så att det i princip inte gick att säga nej.
Han fråge också om jag ville att han skulle säga till tjejerna att de inte fick följa, éfter att jag förklarat att det kändes jättekonstigt, då vi inte ens har träffat dem.
Jag kände då att det är ju inte tjejernas fel att min pappa är en klant, och jag vet även att de redan börjat läsa etikett för bröllop och tittat på klänningar, så jag sa att det var ok. Det är ju inte de som ska straffas!
Känns faktiskt bättre nu när han insett att han gjort fel, och bett om ursäkt. Tänker göra mitt bästa för att de också ska trivas!

Utan att ha läst alla svaren du fick nu så kan du faktikst säga till din pappa att du lovade UTAN att prata med m2b först och att förhastade dig och be om ursäkt för det med men ta tillbaka inbjudan påpeka oxå att din mammas makes barn inte är inbjuda och att det blir mera rättvist så

Lycka till

Vill nu, tycker att det beslut du kom till i ditt senaste inlägg är fantastisk bra och helt rätt, lycka till!

Skönt att höra att det verkar lösa sig!

Jag har tydliga minnen från när jag var i den åldern (ca 14) och var på min fasters bröllop! Det är en stark upplevelse som jag tror har betytt mycket för mig nu när jag planerar mitt eget!

Jag kan förstå dem som inte vill ha med barn (kids under 15?) pga risk för att de stör mm. Men personligen vill jag gärna ha med småkusinerna och syskonbarnen! De allra minsta, som kräver en massa uppmärksamhet från sina föräldrar, får föräldrarna själva välja om de ska med eller inte. Mammorna och papporna tycker kanske själva att de får mer ut av mitt bröllop om "vildingen" lämnas bort.

Hoppas dock att de har barnpriser på kuverten på restaurangen...

Jättebra! Vad skönt att det löst sig. Och vem vet, trots att det inte är ditt önske scenario så kankse det blir en alldeles oförglömlig upplevelse för dessa två unga tjejer och då har du givit någon annan en jättefin sak. Alltid bra för karma

Ja, det är så jag försöker tänka!
Ingen idé att börja bråka nu ju! Har ju fått tala om för pappa hur det kändes, och han har bett om ursäkt, så nu är det bara att gå vidare!