Fler som har föräldrar som inte kan sluta pressa en om när man får barn? Det känns lite som att det inte räcker tt vi ska gifta oss! Jag menar, vi försöker så gott vi kan ju... Pressen kanske gör att vi inte kan få barn, blir ju skitstressad. Jag menar, vi är ju inte lastgamla, jag är 20 och M2B 22.
Är jag ensam om detta?
Fast inte när man säger att vi säger till så fort vi vet något, då tycker jag att man borde acceptera det. Det är alltid så att mamma ska luska ut allt, allt, allt. Hon undrade om jag ville ha vin och det ville jag inte, då gick cirkusen igång. Vill inte dricka då jag inte vet om jag är med barn eller inte. Så jag har inte sagt ett ljud förutom att jag inte vet, vi säger till så fort vi vet. Kan jag bli tydligare mot henne?
Usch, vad jobbigt att hon försöker luska...
Min mamma skulle aldrig få för sig att fråga, hon vet att jag talar om sådant om och när jag vill... Samma med svärmor...
Men du, jag tror inte det är så farligt att ta ett glas vin, ens om du är i början av en graviditet. Barnet får inte sin näring direkt från dig än på ett tag, som jag har förstått det.
Men gud! Förklara en gång till, en gång för alla. Efter det tycker jag du ska avstyra alla frågor genom att byta samtalsämne och insiterar de ändå kan du säga "om vi får ett barn kommer ni att märka det" och inte svara på fler frågor.
Säg på skämt en dag.
-Mamma vill du att jag ska berätta för dig när vi praktiserar eller klarar du att vänta på att jag säger till den dagen det visar positivt?
;)
hej..
jag har exat samma problem som du är 21 och min kille även 21. mina föräldrar är även på mig om at jag ska skaffa barn och att jag har en biologisk klocka som tickar iväg, även att jag håller på att bli för gammal för att skaffa barn. men jag studerar och känner inte för det nu att skaffa barn, visst vill ja men studierna först. spec min mor tjatar varje gång ja kommer hem om att e det inte dags snart, e den vanliga kommentaren man får. har sagt till henne att sluta men hon lyssnar inte. det e bara mig hon tjatar på mina andra syskon tjatar hon inte på. har en tvilling men hon får slippa allt tjöt om ena än det andra. hon är så perfekt i alla avseenden. lite favorisering i min närvaro.. vet inte riktigt vad det är med föräldar som tjatar, varför detta behov av det?
den enda lösningen jag har sett i mitt fall är att inte umgås lika mkt med min mor och detta är väl inte ett bra råd men det är något..
Synd när det behöver gå så långt...
Jga blir skitförbannad när jag får sådana frågor (INGEN annan har med min livmoder att göra än jag och min pojkvän) så jag brukar kontra med att säga att vi inte vill ha barn överhuvudtaget. Så. Sluttjatat om det liksom.
Är jag riktigt på krigstigen så brukar jag även säga att vi inte vill ha barn för att de färäldrar vi känner verkar vara så otrligt olyckliga och leva i ett ojämställt förhållande och dte vill inte vi. Hihi
usch va hemskt. Som sagt är ni ju väldigt unga... Säg till på skarpen... 
Mina föräldrar är- tack och lov- inte ett problem för oss, men tjatet eller de okänsliga kommentarerna kan komm från de mest oväntade håll!
Jag har fött en son, som fyller 8 år i vinter. vi har glatt oss åt att få fler barn hela tiden, men det vill sig inte. Jag är så trött på kisstester och passning i almanckan, men försöker inte grubbla, för att inte låsa mig totalt. Vill tänka att vi har ju en underbar, och ger livet oss en till så vore det underbart. Men när folk tom nere på badstranden i området ropar högt att "varför skaffar inte ni ett par söta flickor också då?"
Då... blir man ganska frustrerad! De har väl för det första inte med det att göra? Och hur vet de att jag inte haft 18 missfall eller cancer i livmodern eller vad tusan som helst? 
Idioter...
När de fattar att man börjar närma sig 40 borde de väl kunna dra en del slutsatser själva kan man tycka...
våra föräldrar tjatade sig blåa om att vi skulle skaffa barn, till sist blev det så jobbigt ( speciellt då vi verkligen ville ha barn själva och det inte blev något ) att jag sa ifrån. Sa att nu vill jag inte höra er tjata mer, tänk om vi inte kan få barn, sluta pressa oss!
De la ner tjatet, vi la ner försöken (efter 2 år) och skaffade en katt. Ändrade fokus och började planera för bröllop och två månader senare var vi gravida. 
Nu är vi stolta föräldrar till vår lille son och våra föräldrar glada mor- och farföräldrar och bröllop blir det nu.
Tyvärr kan jag säga att det aldrig tar slut... nu undrar de när det blir ett syskon till lilleman. Men nu kan jag ta det med ro, för den här gången har jag ingen bråska.
säg ifrån, det är inte ok att man blir så pressad... Idag skulle jag aldrig fråga mina barnlösa kompisar om de inte ska skaffa barn för jag vet... jag grät själv inombords varje gång någon frågade mig... ville ju inget hellre. Lycka till!
Nancy Drew skrev 2008-10-28 18:03:09 följande:
Usch det där har jag varit med om i mitt "tidigare liv". Det tog fem år innan min lille gosse (snart femton nu ) kom till och sen tre år till innan lillasyster kom. Det var som ni förstår inte alldeles enkelt att få till dom, och inte blev det bättre av allt tjat. Jag hann bli 29 innan jag fick första barnet.... Nu är barnen "stora", jag är skild och omgift och lycklig... men ryser ändå när jag läser sånt här! Jag tycker ni som är utsatta ska bita ifrån ordentligt, säg att antingen kan vi inte få barn eller så vill vi inte, hursomhelst är det vår ensak.
Vi försöker inte att få barn men vi får gliringar hela tiden från m2b's släkt. Jag är ap-trött på det!! Ingen skulle antagligen ens nämna ordet barn om det inte vore för att min svägerska (som faktiskt är värst) skaffade barn ungt (hann precis fylla 23) för 1,5 år sedan.
Fråga dem hur de tror det känns när de hela tiden frågar om det skulle vara så att ni försöker och det inte blir något?
