Att tvivla men ändå vara säker.. På en och samma gång.. Är det bara jag???
Att emellanåt vilja slänga förlovningsringen åt fanders för att i nästa sekund fundera på hur vi ska göra vårt bröllop till vår dag..!?
Snälla, säg att jag inte är ensam..
Elin
Visst kan det kännas som lite tabu att ha upp o nergångar, speciellt i såna här sammanhang när man ska vara i ständigt lyckorus för att man ska gifta sig!
Men du är inte ensam. Så länge du känner att din sambo/pojkvän älskar dig och respekterar dig och att det positiva överväger det negativa är en rätt bra måttstock tycker jag.
Jag är numer gift och min man o jag var tillsammans många år innan vi slog till på giftermål. Vi kan fortfarande ha det upp o ner. Men om grundtryggheten och kärleken man delar är stark så övervinner man det mesta!
Förutsatt att inte den man älskar behandlar en respektlöst och är dum. Det ska man inte tåla.
jag kämpar själv med detta....ska jag, eller ska jag inte!? jag får panik vissa dagar men ändå mitt i paniken kan jag ändå se oss gifta oss! knäppt...
i vårt fall är det nog mest mig det är "fel" på..han är underbar och försöker och visst har han en del att mogna kvar men det har väl jag med! men jag tror nog mest jag är rädd för att misslyckas.. jag har varit inställd på att aldrig hitta en kärlek för livet och POFF så hände det. man blir rädd och nervös....
om jag får fråga...vad skulle få er som känner tvivel att ställa in bröllopet?
För min del är det många saker tillsammans- avskyr verkligen bråk och tjafs och det uppstår ju hela tiden. Sen kan jag tycka att han är "elak" för att han inte ens försöker förstå mig. Sen känner jag mig inte älskad så som jag önskade, ibland längtar jag efter passionen, det man känner i början, då man inte kan slita blicken från varandra.. Önskar att det vore så ibland i allafall.. Ochjo, visst är det väl så ibland men det känns som om det blir mer och mer sällan.. Känns som vi har varit tillsammans i 40 år ibland...
Sen är det problemet med mina drömmar.. Jag drömmer om så mycket jag skulle vilja göra och uppleva men han vill helst stadga sig och finna en stabil plattform- han är mycket äldre.. Det leder till att jag tänker" tar det slut ska jag göra det och det".. Farliga tankar, men ändå finns dom där...
OT- Vilket crap slut det är på Lilja 4-ever.. SUCK
Visst går livet upp o ner, men inte mina KÄNSLOR för min man, jag har ALDRIG kännt för att kasta några ringar åt skogen. Är tacksam för varje dag jag får vakna brevid honom.. 
Vi gifter oss nästa helg och är helt knäckta på varandra 
Denna bröllopsplanering tog kål på oss. Känns helt absurdt att sitta och skriva om kärlek mm i festbladet, samtidigt som man vill slänga ut både dator och m2b genom fönstret. 
Blir så ledsen eftersom vi älskar varann egentligen. Vart tog de känslorna vägen??? (Vi har varit ett par i 6 år.)
Men va lessamt om det blivit så! Vi blev också jättestressade av planeringen å helt "sönder", men vi stöttade varandra istället för att bli arga på varandra..
Nu snart 2 månader efter bröllopet tycker jag att man inte ännu e "fullt återställd" efter all stress...!!
Ni skulle nog sätta er ner en kväll, strunta i allt vad bröllop heter och göra nåt ni gillar- se på film, laga mat osv.. Och ANDAS!
Tack för ert stöd! Vi kan inte sätta oss ner och göra ngt annat förrän vi är klara med det viktigaste. Tyvärr... Däremot tog vi vår lilla skrutta med på en solig långpromenad nu på fm. Det gjorde gott.
Vill nu skrev 2008-09-20 13:10:05 följande:
Onej du e inte ensam!! Ja kan forfarande slänga ut min gubbe trots bröllopsplaneringen e avklard.... De va därför ja tog så mkt hjälp av mina tärnor, gubben fick liksom flyta med bara, å de e han tacksam över... Jonas tröttnade tillslut på allt tjat om bröllopet, alla killar e inte som vi...
Men tror du inte att era bråk, ni blir osams o sams igen, gör er så starka. De finns dóm som aldrig bråkar, men bär en stor ilska inom sig. Då e de ju mö bättre att få ut det, annars blir det en jätte explosion å sen kan det vara kört... Sen helt klart som nån annan skrev, de får ju inte handla om ned psykisk å fysisk misshandel!
Lycka till du, de kommer säkert att bli jätte bra....
Precis sa ar det... Riktigt heaven and hell...
Forlat, men kunde inte lata bli att fnissa till lite. 
Hoppas du mar battre nu iaf.
Låter som ni behöver kommunicera bättre. Vet han om vad du saknar?
Saknar han kanske passionen lika mycket som du gör även fast han inte sagt något?
Har ni diskuterat framtiden dvs när/om ni vill ha barn, skaffa hus, resa eller flytta till Sudan och hjälpa hivsmittade barn?
Skippa det sista av bröllopsplaneringen och red ut ert förhållande istället, börja prata med varandra och våga säga vad ni vill med varandra och förhållandet. Det är mycket viktigare än några snittar eller blomsterarrangemang!
en sak som jag haft i bakhuvudet länge är att jag såg Dr Phil en gång (haha ja töntigt jag vet men läs vidare!) och han sa till ett par att man borde ha äktenskapsrådgivning FÖRE äktenskapet för att komma fram till saker som Didis pratar om.
men ja...man måste väl ha både råd och orken till det.
ElinPierre, jag känner som du -vill jättemycket med mitt liv och han bryr sig liksom inte så mycket. Men jag har gjort klart och tydligt att jag ska göra 'mitt' ändå, han får gärna följa med på mina äventyr runt om i världen men vill han inte så kan han inte hindra mig..
En sak jag svurit migsjälv är att aldrig hamna i en sits där jag tittar bakåt och skyller på andra för vad jag inte gjort. bara jag har kontroll över vad jag gör och vad jag väljer. Jag vill inte bli bitter på min älskade...
