Efterbröllopetdepression...

Jag har inte upplevt det själv men jag tycker inte att det är märkligt att du känner som du gör! Klart att det kan kännas lite tomt när det är över, den STORA dagen som du planerat och sett fram emot.

Men du, vad härligt att det blev så lyckat!

Och jag tror att det kommer att kännas bra om en vecka eller två när du landat lite. Jag hoppas i alla fall att du snart bara känner dig jätteglad för att ni gjorde det och för det fina minne ni har att se tillbaka på om ett år och varje år framöver!

Grattis till er båda!

Tack. Fick nästan en liten tår i ögat..

Jag kan oxå känna en viss saknad,samtidigt som en oerhörd lättnad.Jag skulle gärna uppleva vår bröllopsdag en gång till..känns lite vemodigt att inte ha det att se fram emot..o klänningen är på kemtvätt och ska hämtas på tisdag..min älskade klänning..

Skickar lite ömkliga styrkekramar till dig..vi är säkert fler i samma eller iaf liknande sist..

Hej! När jag läste ditt inlägg. Tänkte jag verkligen på vad bra det är att vi redan nu är inne på att verkligen föreviga vårt bröllop. Men film, foton, etc, etc. Skriva en liten "bok" under det sista året innan. Så att vi alltid, alltid kan gå tillbaka och njuta av alltihop. Jag förstår verkligen hur du känner det, o fick oxå en tår i ögat.

Grattis till ett fantastiskt bröllop, o många vackra minnen.

Massor av kramar till dig. Lycka till i fortsättningen!

Jag tror jag förstår Dig. I alla fall delvis.
Det Du beskriver är typiskt för hur det kan bli när man lagt stor energi på något och det sen är över - spelar ingen roll om det är en OS-insats, ett bröllop, en prästvigning eller ett gigantiskt scoutläger; Under lång tid har man satsat, planerat, tänkt, drömt och arbetat för något. Och så är det över.
Och man känner sig mest trött och tom.

Blev det bra är det enklare att ta sig igenom tomheten, men den finns där hur som helst, eftersom planeringen och drömmarna var en så stor del av tillvaron "före".

Min enda tröst till Dig är att livet kommer erbjuda många fler stora viktiga dagar, och de små viktiga dagarna är inte så dumma de heller. Att VARA gift och förbli gift är ett större åtagande och engagemang än att genomföra ett bröllop.

Men när det känns som det gör....Jag tror det är mänskligt. Klart det känns tomt och konstigt att inte längre ha det stora målet att se fram mot, att klänningen inte ska användas igen - att den stora dagen VARIT och inte kommer tillbaka.

(Har i o f hört vackra historier om par som på brölllopsdagen klätt upp sig i sina fina kläder igen, men det håller nog inte så många år, för få brudar har kvar samma storlek några år senare....)

Det är inte farligt. Men det är bra att erkänna att det är så man mår.

Du är inte ensam - man bygger upp alla förväntingar, planerar i evigheter och vips är det över...
Klart det känns lite tomt.

du är absolut inte ensam, känner igen mig själv. har sett filmen och fått en massa bilder på cd.skivor som lagt in på datorn som jag kan sitta och titta på men det känns ändå som det saknas något. för min del tror jag att det blir bättre när man får bilderna framkallade och när fotografens bilder kommer, får då har man något som man kan hålla i handen och titta på. vill sätta in bilderna i album och ta fram och titta på när man känner för det. men ibland känns det verkligen ja ha det var det, vad kommer nu.
för er som blir ledsna av att ni inte kommer att använda klänningen så kommer här ett tips. Rama in den. det har jag tänkt göra, fast jag vet inte hur det funkar praktiskt. hade tänkt ta kontakt med en glasmästare för att se vad han säger. min klänning hade dock inte släp och var ganska rak
kramisar till era alla med hopp om bättre tider

Grattis du nyblivna fru!

Jag blev också fru i lördags och allt var tusen gånger bättre än vad jag någonsin vågat förvänta mig och hoppas på.

Jag känner inte som du, men jag förstår känslan. Vi har planerat för denna dag under så pass lång tid och vår speciella och efterlängtade bröllopsdag är faktiskt inte mer än en dag..
Det blir som en våg som rusar fram och sedan drar sig tillbaka. Och vi står kvar med minnena.

Vi vigdes hemma på altanen, och festen var i vårt garage. Musiken var våra favoritlåtar osv. Detta gör att vi blir påminda om vår magiska dag, varje dag & och det var så vi ville ha det.

Jag skickar en kram och hoppas att det löser sig!

Min brudklänning ska jag göras om så att det blir en kortare klänning.

Har oxå hamnat i en låg period.
Efter 2 underbara veckors bröllopsresa utan barn kom vi hem till våra 3 barn +2 bonusbarn och blev inslängda i vardagen igen. Det var precis som om jag inte visste hur det kommer gå liksom och vacklade med känslorna hit och dit ! Jag kände inget drag efter min make heller faktiskt.....men nu har det vänt och det är som innan dvs TOPPEN ! Namnbytet har gått igenom och vi väljer ut bilder till album och livet rullar på......Fast det har känts konstigt ! Inget jag sagt till maken, han kanske har känt likadant.
Det där med att rama in klänningen är helkläppt men en toppenidé!

Efter bröllop och bröllopsresa känns det faktiskt rätt så tomt. Man saknar planerandet och pysslandet.

Men det finns fortfarande lite bröllopspyssel kvar trots att vi valt bilder till album och tidning av fotografen. Har sedan länge planerat min scrapbook och ska sätta igång med det så fort vi framkallat allas bilder. Sen ska vi göra ett stort album med bilder från hela dagen. Känns bra att inte allt är slut riktigt än.

Rama in klänningen lät som en kul ide. Men vart ska man ha en sådan stor ram?

Att vara gift är såklart målet med bröllopet som var. Jag tycker mycket om att vara fru och hoppas på många andra roliga saker och händelser att planera ihop med min älskade man. Bland annat har han lovat mig att vi en dag ska klä oss fint och förnya våra löften. Sen har vi barn, nytt boende med mera att se fram emot. Att vara gift är och kommmer bli great