Vill hoppa av allt
Har precis grälat med m2b och har nu inte alls lust med bröllop längre. Det är inte kalla fötter eftersom vi redan avklarat själva giftas-delen (borgerlig vigsel) för ett år sen.
Känns som enda gången han verkligen engagerar sig i något är när han vill såra mig.
Grälet började med att jag blev sur för att han, i sedvanlig ordning, "glömmer" att berätta viktiga saker för mig. Jag känner hela tiden det som att han fortfarande efter flera år inte ställt om från att bara tänka på sig själv till att även inkludera sin respektive i sina tankar. Sen utvecklades grälet till att även inkludera allt gammalt groll som vi ännu inte lämnat bakom oss. Han säger att han känner att jag tävlar mot honom och han vill att jag ska sluta med det. Visst, jag är en oerhört tävlingsinriktad människa, ibland lite mer än vad jag skulle önska. Samtidigt så har den tävlingsinstinkten tagit mig dit jag är idag, inklusive att bli tillsammans med honom. Även om jag inte alltid tycker denna instinkt alltid är så kul så är jag samtidigt stolt över den därför att den gör att när jag ger mig in i något så gör jag det helhjärtat. Men grejen är att jag inte alls känner det som att jag tävlar mot honom. Tvärtom känner jag det som att han inte verkligen engagerar sig i något, har inga ambitioner i livet (vill bli tv-spelande hemmaman medans jag drar in stålarna, säger han alltid) vilket gör mig oerhört frustrerad. Jag försöker göra uppmuntra honom att engagera sig i det han tycker om men han har inget intresse. När vi diskuterar saker så är jag från min uppväxt och mitt jobb van vid att man argumenterar för sin sak innan man når konsensus, men då tycker han att jag bråkar och eftersom han anser sig vara konflikträdd så backar han vilket gör mig frustrerad och försöker få fram hans åsikter och .... ja, vi krockar hela tiden. Grälet slutar iaf med att jag säger åt honom att jag är den jag är och det har han vetat om från början, och då - som sagt enda gången han verkligen säger något som om han verkligen menade det - så skäller han ut mig och säger en massa sårande saker om min person.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är den första att erkänna att jag inte är perfekt men han vägrar kommunicera förutom när han han vill såra mig känns det som. Jag kan inte ta en diskussion med honom om något överhuvudtaget för då slår han bakåt. Och nu har han sårat mig något helt otroligt och jag har inte alls lust att ge ytterliggare svett och tårar för det här förbannade bröllopet.
Personligen tror jag familjerådgivningen är bra (även om jag själv tyvärr aldrig kommer att kunna gå dit med min m2b för vi har ruggigt dåliga erfarenheter därifrån så han skulle tvärvägra).