Nu stryper jag människan snart!!!!(långt)
Min granne driver mig till vansinne! För ett år sedan lånade min grannes sambo min mb2:s kostym. De skulle på dop och grannens sambo äger ingen kostym. Min sambo lånar ut både skor och kostym. Vi fick be dem lämna tillbaka kostymen när vi själva skulle på dop ett par månader senare. Min sambo sätter på sig skjorta, slips och kostymen och jag bara skriker rakt ut och frågar vad som har hänt med byxorna! Byxorna är skrynkliga, sladdriga, grå i stället för svarta och för korta! Tror ni inte att människan har tvättat dem i tvättmaskinen! Jag blev skogstokig! Min sambo pratade med grannen(mannen) och de kom överens om att byxorna skulle ersättas. Inget har hänt och min sambo har dragit sig för att ta upp frågan eftersom han anser att grannarna borde ersätta honom- ett år har ju gått. För två veckor sedan bestämde sig min sambo för att ta tag i det eftersom det närmar sig vårt bröllop. Killarna pratar och kommer överens om att pengar ska sättas in på min sambos konto. Frid och fröjd troddee vi! Nä då börjar grannen(kvinnan och ansvarig för byxornas tvätt)och gorma och ha sig att hon har minsann inte råd att köpa byxor för 1500 kr till min sambo. Faktum är att kavajen och byxorna inte längre passar i hop färgmässigt och att byxorna är förstörda. Hon säger att hon har pratat med en kemtvätt och att de har sagt att byxorna kan återställas. Jag betvivlande detta och ringde runt till fyra olika kemtvättar och alla säger samma sak: "det går att återställa byxorna till viss del genom att kemtvätta dem och pressa dem, men de kommer aldrig att återfå färg eller få samma struktur i tyget som tidigare..." Hon hävdar fortfarande att det går efter att jag pratat med henne och berättat vad kemtvätten sa. Hon säger att de i alla fall ska testa och ber att hon ska få byxorna. Eftersom vi känner henne och vet att hon inte alltid talar sanning och att vi helt enkelt inte litar på henne sa min sambo nej till att hon skulle få byxorna. Min sambo ringer och pratar med grannens sambo och de kommer överens om att de ska gå tillsammans till kemtvätten. Under tiden de pratar står hon och skriker i bakgrunden och undrar varför min sambo måste följa med till kemtvätten! Dagen efter killarna har kommit överens åker jag och mina döttrar iväg på förmiddagen. Efter ett tag får jag ett sms där det står att min sambo sagt att jag skulle vara hemma och att hon skulle hämta byxorna...Jag svarar inte på smset och inte heller de två gånger hon ringer. Jag orkar inte diskutera med henne mer. Då får jag ytterligare ett sms där det står: "Hallå kunder jag få byxorna, eller!" Då ringer jag min sambo och berättar om smsen och han säger att han har fått fem sms som inte var särskilt trevliga och att hon hade en väldigt hotfull ton. Vi ignorerar henne båda två. Men när jag kommer hem ringer telefonen. Jag ser på displayen att det är hon och väljer att inte svara. Då dröjer det inte en minut så står hon utanför dörren. Jag öppnar och genast börjar hon skrika om byxorna. Då meddelar jag henne att min sambo har byxorna på jobbet och att killarna ska åka till kemtvätten med dem. Då börjar hon röja ännu mer om att hon minsann ska åka ner till stan och titta efter nya byxor. Lungt säger jag till henne att hon inte kan leta nya byxor utan kavajen(ska ju passa i färgen, vilket är svårt pga olika färgbad) dessutom är det ju lämpligt att min sambo får prova byxorna så att de passar både i midja och längd. Hon börjar hetsa upp sig och är irriterad när jag påpekar detta och hon säger att hon tycker att vi är löjliga som inte ger henne byxorna. Då blir jag arg och säger att det är ju min sambos kostym hon har förstört och att han vill vara med och se så att byxorna passar och att de passar med kavajen. Hon nämner också att hon bara skulle titta och att kemtvätten nog kan återställa byxorna(kovändning) Då säger jag att eftersom byxorna har tappat form och färg kan de aldrig bli som innan och kommer inte att passa med kavajen eftersom de är nästan grå. Då skriker hon till mig att då måste vi ha gjort något med byxorna!!! Då blir jag ordentligt arg och säger irriterat att nu få hon lägga av och att det är hon som gjort ett misstag och vägrar stå för det! Då slår det över för människan och hon säger att vi är löjliga och att jag är "totalt bombad i huvudet"!!! Då stängde jag dörren! Jag orkar verkligen inte med småbarnsfasoner hos en 41 årig kvinna! Killarna hade ju kommit överens och hon kunde inte låta bli att bråka. Hon som gjort fel och inte ens kan erkänna eller be om ursäkt! Kan ju tillägga att jag hövligt hälsade i går kväll när hon var ute och hon bara vände bort huvudet!
Var bara tvungen att ösa ur mig lite...