Hittade min pojkväns psykologpapper....

Jag tror inte att du ska fundera så, är man deprimerad så är allt svart. Det finns inget som är ljust utan allt och jag menar verkligen allt är så svart så svart. Man försöker enbart hålla sig flytande för det är allt man orkar och eftersom man mår som man gör så finns det inget positivt alls. Det är antagligen därför uppbrottet med hans X kom på tal.

Det håller jag med om.

Om jag är inne i en riktigt djup svacka och någon skulle fråga t.ex. hur vårt förhållande är så skulle jag inte svara "Min man är världens underbaraste och jag är så lyckligt lottad" (vilket är sant) utan typ "Han står säkert inte ut med mig längre för jag är en sån hemsk människa och allt kommer gå åt helvete". Man får en helt förvrängd världsbild. Sen när jag mår bättre undrar jag hur sjutton jag kunde vara så negativ.

Jag ser fortfarande uppbrottet med mitt ex som större än bli ihop med min nya. Det för det påverkade mig så mycket mer. Så tycker inte du ska dömma honom.

Kan det vara påverkat honom NEGATIVT han menade? Det akn ju ha varit väldigt jobbigt med uppbrottet. Då kan han ju inte skriva att han träffade dig...

mm nu när jag har läst era inlägg så börjar jag se det ur ett annat perspektiv.. Kommer nog bi vilket fll behöva prata med honom om det och jag vet att han kommer bli arg. påapprena var ju väldigt personliga och det känns som att jag läst någons dagbok, detta var ju verkligen hans innersta tankar. men jag såg inte vad det var förrän jag började läsa.. suck.

det är ju faktiskt sant att man inte tar upp det bästa som hänt en under ett sådant terapisamtal. Jga kan ju vara glad kanske att han inte nämnde npågot som jag gjort mot honom.

att han nämner hunden fösrt beror kanske på att hon alltid är där liksom, ställer inga krav på honom, bara finns. jag vet att han gillar henne massor. kanske att att det känns lite lättare nu..

tack ALLA som har svarat, ni har verkligen hjälpt mig.

Jag skulle inte sagt att jag läst papprena, som du sa det var inte för dig. Han är tydligen med dig och mår förhoppningsvis bättre idag. Om du berättar så finns det risk att det förstör."DET MAN INTE VET TAR MAN INTE SKADA AV" Tänk istället ur olika perspektiv, att han är glad att ni är nu. Man kan inte tänka så mycket på det förflutna. Klart att han knäcktes av han det tog slut, men det inebär inte att han ite är lycklig för att träffa dig. Du är säkert han ljusa punkt.

Hoppas att du hittar din lösning på detta.
kram

Tänk på att han faktiskt är SJUK.
Man är inte logisk när man är deprimerad. Om han läser det där när han är frisk igen så kommer han inte att kunna fatta vad det är för konstiga saker han har skrivit.
Det känns svårt för dig, men ta inte åt dig av det alls. Uppenbarligen så mår han ju väldigt dåligt eftersom du måste se till att allt praktiskt funkar. Bra att han går i terapi.

Tänk dig för både en och två gånger om du ska berätta för honom om att du läst papperen eller om du ska glömma att du någonsin såg dem.
Personligen så skulle jag ta det som ett oerhört svek att du har läst dem och kanske må ännu sämre om jag var i hans situation.

Negativa upplevelser är väl alltid lättare att mala och minnas än positiva!? Saker som sårar biter sig litre hårdare fast, och när du är deprimerad är det ju inte direkt positiva tankar som snurrar i huvudet? Gå inte på honom för hårt. han var/är säker väldigt ömtålig och har lätt för att se svart istället för vitt...Självklart är han glad över att han har dig!! Annars hade han väl inte varit kvar?! Kramar.

Jag tror som de andra. Ett uppbrott ältar man och mår dåligt för, ett bra förhållande får en att sluta tänka och bara fladdra med. Viktiga personer handlar säkert om var han får känslomässigt stöd osv, där tror jag det är som du själv säger att han får en villkorslös kärlek av hunden och i svåra stunder känns det som en större trygghet än relationen till en människa.

när jag är deprimerad så tänker jag inte på att skriva/ säga saker som är viktigast för mig i rätt ordning...

Jag skulle inte ta upp det om det var min kille, eller berätta att jag läst det.

Om jag var den som skrivit det skulle jag känna mig väldigt kränkt och angripen om någon läste något som jag förmodligen skulle uppleva som för privat och intimt för att kunna dela med någon annan, och att tas ifrån det valet hade gjort mig jättearg. Tror inte jag reagerat särskilt konstruktivt om ämnet då kom upp.

Därmed inte sagt att du ska skämmas eller så. Det är säkert inte lätt att hålla tillbaka sin nyfikenhet om man stöter på något sånt och man vill veta och förstå, men tror inte att man nödvändigtvis förstår mer för att man läser det. Privata tankar bygger på massa saker runtomkring som han inte behöver skriva ner för att se i sammanhanget, så risken är ju att du för lösryckta delar som du missförstår.

Jag känner igen mig lite i det du skrivit.. Råkade själv hitta en grej om min sambo som jag inte skulle hittat.. Efteråt var jag förtvivlad.. Mitt råd e att skriv ner vad du känner just nu.. Sen när han kommer hem så sätter ni er och pratar om det.. Förmodligen så är det något som han kände just då. Du betyder säkert världen för honom, och som någon skrivit tidigare så sorgliga händelser tar ofta upp en större plats (även om de inte e viktigare) än glada händelser..

Visst, det var fel av dig att läsa, men du visste inte tidigare vad de var för nåt innan du läst.. Om du inte pratar med honom om de så finns möjligheten att de ligger o gnager mellan er.. Sätt er ner o prata om de så ni kan lägga de bakom er..

Det är mitt råd till dig, men sen måste du givetvis känna efter själv hur du ska göra..

Hej
Min M2B har oxå varit väldigt deprimerad i perioder escalerade till den grad att han spenderade 1 månad på psyk förra hösten,
Jag har sett och läst hans papper där han fått uppgifter att skriva ner sina tankar istället för att gå o få panik över vad som går runt runt i huvudet.
Han har bla skrivit att han är rädd att han kommer få släpp och är rädd att skada sig själv eller mig. Jag vet att detta inget är vad han vill och att han mår dåligt pga att hans pappa begick självmord och 6 månader senare så gjorde hans ex de var förlovade slut, hans depressioner infaller varje år runt tiden hon gjorde slut, men jag vet att han älskar mig och vill dela sitt liv med mig.
Men jag vet även att han älskat förut och detta påverkat honom och den människa han är.
Det att han skrev hunden före dig kan mycket väl bero på att istället för viktiga så kan de vara menat som beroende av honom, han vet att du är självständig hunden är det inte.
Tycker du ska ta upp det med honom då det uppenbarligen är nåt som du går o mår dåligt för.
Försök att säga det så lugnt o sansat utan att attackera vilket kan va svårt.
Hoppas det ordnar sig.
Kram på dig!

Jag har själv varit deprimerad och suttit hos psykolog och fyllt i alla möjliga saker... Sånt där kan inte användas för att definiera ens liv eller relationer, det skulle bli totalt missvisande. Just då är man uppe i någon känsla eller stämning beroende på sitt mående, vad man har pratat om, vad man håller på att bearbeta. Det är ju så grymt och elakt depressionen fungerar dessutom; den förvränger verkligheten och man ser världen genom ett filter som gör att vissa saker (speciellt de negativa) får alldeles för stora proportioner medan man blir blind för det som är värdefullt och fint. Om min man fick se saker jag skrivit i terapin så skulle han säkert bli jätteledsen och jag skulle bli förtvivlad, för de skulle INTE återspegla verkligheten eller ge en rättvisande bild av det vi har tillsammans.

Hoppas att det ska kännas bättre snart! Tänk på att kommunicera mycket, det tror jag är livsviktigt när man lever i en relation där någon har psykiska problem. Och se till att du själv har ett nätverk där du kan lufta dina tankar och känslor så att du inte går och bär på för mycket. Det håller inte i längden att försöka bita ihop och vara "duktig".

Många kramar till er båda! Ni fixar detta.

hur har det gått?? uppgradera oss Tiger Lou!! kram