Ni som inte bor ihop me er blivnade man/fru...
Känns de inte lite osäkert att gifta sig me någon som man aldrig fått testa "vardagslivet" me på de sätt som de blir då man bor ihop...? Ett förhållande förändras ju en hel del efter att man flyttat ihop å testas på andra sätt...?
Bara en tanke från mig som bott ihop me min sambo i ca 5 år å gifter oss om nästan 1 år.
Jag och min m2b har bott ihop men vi bor nu isär eftersom vi har jobb i olika delar av landet. Vi kommer nog att fortsätta vara särbos ett bra tag efter att vi gifter oss i september. Men eftersom vi redan bott ihop en gång i tiden är vi ganska säkra på att det kommer att funka bra den dagen vi flyttar ihop igen. Fast vi har nog vant oss vid att få göra lite som vi vill i våra respektive hem...
Jag tycker att det är tur att vi människor är olika och att alla kan stå för sina val i livet och att vi har möjligheten här i Sverige att själva välja vem man vill leva med och om/när man vill bo tillsammans.
Vissa dagar ångrar jag inte att jag är ännu mera traditionel av mig... fortfarande bo hemma gos föräldrarna och varit deras snälla rara lilla flicka. Som det känns vid just dessa tillfällen så har jag varit väldigt klantig... "Varför köpa kon om man kan få mjölka gratis..."
Men de flesra dagarna så trivs jag till 100% att bo tillsammans med min älskade sambo. 
Orkade inte läsa hela tråden men vi är inte sambos...
Alla håller inte med vilket jag är medveten om. Men jag känner verkligen min m2b och det här beslutet känns stort men inte förhastat. Jag skulle inte "våga" eller vilja bo ihop med någon som inte var beredd att verkligen dela hela livet med mig. Varför skulle jag ge min tid, mina pengar, min kropp och min själ till någon som inte var så överlåten till mig att han ens ville gifta sig med mig? Ursäkta om det låter lite hårt.. Inte alls min mening men det blir lätt så när man skriver
Jag tycker som MissieA, det är bra att alla får välja själva.
Men för oss hade det blivit katastrofalt. Så mycket prövningar vi gått igenom sen vi flyttade in tillsammans, och då blev vi tillsammans samtidigt. Så vi har aldrig fått vara sådär mysigt nykära dirket.
Born to be my baby kanske?
Snacka om att skriva i helt fel tråd, sorry girls.
Alla gör givetvis som dom själva vill!
Bara som jag sa i TS å som många andra sgat, förhållandet förändras väldigt tydligt efter att man flyttat ihop och har delat ansvar om allt. Även om man "bott" hos sin partner innan, alltså varit där så mycke att de blivit som att man nästan bott där som någon skrev... Det blir ändå inte det samma, vardagen tillsammans är inte det samma, å då handlar det inte om mer eller indre kärlek, de e bara annat som kommer in i bilden som är viktigt...
Så, jag e iaf glad att vi bor ihop sen länge, å att första barnet redan kommit! Det förändrar så mycket mer än man någonsin kan ana och det känns väldigt bra iaf för mig att VETA och inte bara tro mig veta att vi tar oss igenom så stora prövningar tillsammans!
Håller med dig så mycket, verkligen. Att bo ihop och samtidigt ha barn är bland det största man kan gå igenom tillsammans. Allt förändras så mycket så det är inte klokt. Jag är glad att vi har de prövningarna bakom oss när vi gifter oss :)
Visst är det så. Det är ju en hel del som separerar under barnets första år, just för att det ÄR väldigt jobbigt, svårt, påfrestande. Jag tycker som sagt att man bör ha bott ihop ett tag för att se att man klarar vardagslivet tillsammans, innan man gifter sig. Barn kan man ju skaffa efter man gift sig, självklart, men att inte ens ha bott tillsammans känns lite som en risktagning. Det är ju när man bor tillsammans man märker hur man verkligen fungerar ihop.
Jag förstår verkligen vad ni menar och jag tycker att desamma som ni att det är bättre att bo tillsammans innan, men alla har inte den möjligheten och då tycker jag att det kan vara värt att ta den risken.
Jag skulle mer än gärna velat bo med min m2b men påg av arbete och studier så är inte det möjligt just nu, men vi jobbar på det 
Däremot tycker jag inte att man ska flytta ihop med en person heller förens man har lärt känna den. Jag skulle ALDRIG kunna flytta ihop med en kille jag känt i en vecka.
Sambolivet är lika "heligt" för mig som äktenskap, helst 1 gång i livet hehe
