OT..Min dotter har sorg!

så ledsamt men skönt för henne att hon hade möjlighet att tillbringa den dagen tillsammans med honom, Jag hade hälsat på min farmor dagen innan hon dog vilket betydde väldigt mycket för mig efteråt att vi hade kunnat träffas så nära slutet.

kram till er...

ledsen SKA man vara! Om man har den känslan,så ska den ju fram.Sen om man gråter,skriver dagbok eller pratar...eller bara tänker-spela roll.
Det tar ett tag,sorgen blir ju lättare,men man ska alltid minnas.
Hur gammal är dottern?
farfarn var ju sjuk o kanske gammal-då är det ju så att alla dör...nån gång! Döden är en del av livet.Han hade kanske ont o var orkeslös? Inte vill man ligga så heller!!
DU kan bara finnas där o låta dotter sörja!!

Tack! Jag tror hon tycker det är skönt att hon var där!

Min dotter är nitton år, hennes farfar alldeles för ung för att gå bort (67), men han led av cancer och det fanns inget att göra. Självklart ska hon få sörja, men mamman i mig vill ju inte att ens barn ska lida, man kan ju hugga av sig armen om det hjälper sitt barn..

stinakina-ja okej.......men även om du hugger av armen blir inte hennes sorg mindre.Sorg är en del av livet-jättejobbig!!
O ja,visst var han för ung att dö,men sjuk...
Det var ju jättebra att hon var där innan!! Mycket skönt för henne säkert.
Lidandet kan man inte direkt lindra,annat än att finnas där,prata om det om hon känner att hon vill.DÅ hjälper du henne.
Sorg o död är jobbigt för många,men det är dessvärre så naturligt.Alla ska dö....O alla rint om saknar o blir lessna.

StinaKina
Jag kan mycket väl tänka mig att din dotter sörjer rejällt för sin farfar. Det är alltid hemskt när de dör tidigt och i en sådan hemsk sjukdom som cancer.
Men jag håller med grabbarna att det var bra att hon fick träffa honom samma dag som han gick bort. På så sätt så kan det hjälpa henne med sorgearbetet på det sättet att hon vet att det var bäst för honom.

När min farfar dog så hade jga inte träffat honom på 2 veckor och klandra mig själv väääldigt mkt på det sättet för jag inte träffa honom. Men samtidigt så idagens läge så var jag 1 för ung för att klara av det 2 så hade jag ändå klandrat mig.

Det du som mamma kan göra för att hjälpa din dotter är att finnas där för henne när hon behöver prata och stötta henne. Jag kan tänka mig att man vill tabort allt det "onda" på sina barn.. De är ju trots allt det finaste man har och man vill ju inte något ska hända dem. Men i detta fallet är det väldigt svårt Men som sagt stötta henne och finns där för henne.. När hon väl känner sig redo för att prata om det

*ger dig och din dotter flera styrkekramar*

avil:
Jag tycker nästan ditt första inlägg var väldigt hårt

??????VA??
"för hårt"??
jisses...VAD var så hemskt??

Att man ÄR lessen då nån dör o att man ska tillåtas vara det? Är det fel?
alla dör...är det fel?
Sen att alla sörjer på olika sätt-en del vill prata en del gråta,en del kanske skrika-är det fel??

ja,döden är kanske inte så hemsk o farlig för mig,i min värld dör alla,o det ÄR en tråkig del av livet.

kan tillägga att mitt 1a inlägg absolut var menat som en "tröst"!
Att dottern ju ska få vara lessen-hon sörjer ju en älskad morfar! o att TS ska finnas där o visa sitt stöd...liksom.Det enda jag anser att man kan göra.

Du avil......det var farfar inte morfar.......
O sen precis som du skriver.....folk hanterar sorg på sitt eget sätt.....tycker därför inte att du ska "såga" någon när de visar sitt stöd för Stinakina. Jag respekterar din åsikt och håller med dig till viss del.
Visst, life is life men när det gäller ens barn som sörjer så är det en annan sak. Det gör ont i själen på en förälder när de ser sina barn lida eller ha ont.

Stinakina....beklagar sorgen o hoppas att ni får en bra midsommar ändå!!!

vet att det var farfar,skrev det först..blev fel i det andra inlägget bara. OM det spelar så stor roll-skulle man sörja mindre för att det hade varit morfar?

Jag menar ju bara att TS ska finnas där för sin dotter i sorgen-då arbetar man genom det tillsammans!
Har inte "sågat" nåns åsikter?

Oj!!! Var inte min avsikt att skapa debatt...ville bara skriva av mig...Jag försöker absolut inte få min dotter att hålla inne med sina känslor, men det som nån skrev, man vill som förälder "ta bort det onda"...Jag ville väl bara få lite styrka att kunna vidarebefodra denna till min dotter som jag SJÄLVKLART stöttar nu när hon är ledsen....

tack i allafall ni som vill ge MIG stöd....

jag ville verkligen det,ge dig stöd!
Med att påminna om att döden är naturlig o att sorg är naturligt!

jag känner mig väldigt engagerad kring döden.Är själv inte alls rädd för döden.
Vilket så många är,man får inte säja död-ska säja "gå bort" tex.Får inte prata om död,man ska inte visa barn att man är lessen,eller arg.osv.Finns så många såna åsikter,som jag är HELT emot.
Just för att döden är ett måste.
Det ÄR oundvikligt.....
För MIG är det o har alltid varit naturligt att prata om att alla känslor är viktiga.
Därför har jag skrivit som jag har gjort.Jag är "rätt fram" då det handlar om liv o död-o många kan "stötas av det"!
För att många är så försiktiga o rädda..på nåt vis.För det vi inte känner till.
Däremot har jag inte många som dött i min egen närhet,bara mormor/morfar typ...(farmor o farfar träffade jag aldrig de hade redan dött)
O jag tror på liv efter detta också-kan ha en del i saken !! Är inte troende,men tror att andra lever kvar....
Kanske därför jag lät "hård" om nu vissa stöttes av det.
Då har jag kanske förklarat..

Äsch...debatt?....

Något som jag själv uppskattade väldigt mycket när min mormor gick bort, var när mamma började berätta om hur mormor var när hon var liten o om min mormors uppväxt o bakgrund......mycket kände man igen....men det blev lite "minnenas television" o det kändes lite lättare för man insåg att hon hade haft ett långt o rikt liv med många barn o många år.....hon hade gjort allt som hon velat göra!

Skickar MASSOR av styrka till dig!!!!

Jag förstår hur du menar! Man vill finnas där för sina barn. Man vill ta deras del av sorg och svåra känlor. Allt för att bespara dem det jobbiga som man vet att det innebär att sörja.
Man vill omsluta dem i trygghet och säga att allt blir bra och på något sätt "överföra" känslor så att de känner sig lite lättare i hjärtat. Man kan ju inte skydda dem mot livets svåra stunder men man kan som förälder finnas där och ge tröst och trygghet. Det kanske räcker med att man håller om dem, ord kan ibland vara överflödiga.
Måsnga kramar till dig och din dotter i er sorg!

Jag tyckte inte att Avils inlägg var hårt. Och tycker det är onödigt att börja "bråka" om det i en tråd där någon ber om stöd i en jobbig situation.

Om det är någon tröst för dig så kan du ju tänka på hur det skulle kunna varit om din dotter inte visat att hon var ledsen. Min storebror hade inte träffat farfar på länge när han dog och blev liksom aldrig ledsen heller. Han var konstig jättelänge och det var inte förrän ett bra tag efter begravningen som alla skuldkänslor och tårar kom ut. Visst måste det vara hemskt att se sitt barn lida, men försök se det som så att ju mer ledsen hon är nu, desto snabbare går det över...

?Stå inte bredvid min grav och gråt.
För jag är inte där. Jag sover inte där.

Tänk dig istället att jag är de 1000 vindarna som blåser.
Jag är diamanterna som glimmar i snön.
Jag är solskenet på det mognande kornet.
Jag är det ljumma vårregnet.
När du vaknar i morgonens brådska,
så är jag lugnet som snabbt stillar din stress.
Jag är de tysta fåglarna som cirklar omkring.
Jag är det mjuka skenet från stjärnorna i natten.

Stå inte bredvid min grav och gråt.
För jag är inte där. Jag sover inte där.
Stå inte bredvid min grav och gråt.
För jag är inte där. För i ditt minne är jag inte död.?

(fri översättning efter Mary E. Frye)

ni har min varma tanke!

?Stå inte bredvid min grav och gråt.
För jag är inte där. Jag sover inte där.

Tänk dig istället att jag är de 1000 vindarna som blåser.
Jag är diamanterna som glimmar i snön.
Jag är solskenet på det mognande kornet.
Jag är det ljumma vårregnet.
När du vaknar i morgonens brådska,
så är jag lugnet som snabbt stillar din stress.
Jag är de tysta fåglarna som cirklar omkring.
Jag är det mjuka skenet från stjärnorna i natten.

Stå inte bredvid min grav och gråt.
För jag är inte där. Jag sover inte där.
Stå inte bredvid min grav och gråt.
För jag är inte där. För i ditt minne är jag inte död.?

(fri översättning efter Mary E. Frye)

ni har min varma tanke!