OT Attans unge!

ja jösses......förr eller senare kommer första fyllan det är ofrånkomligt och man får vara glad om den inte kommer för tidigt. viktigt är att du poängterar att du är glad och stolt över att han själv berättade det , det värsta som finns (nåja kanske inte det värsta) är barn som inte vågar ringa sina föräldrar om saker och ting går överstyr längre fram..han kommer att dricka igen och det bästa är då om han törs ringa hem om han känner att han behöver hjälp...hade en kompis som inte vågade ringa hem utan krälade omkring på marken full som jag vet inte vad när hon var 17 *inte bra*.....

prata med de andra föräldrarna om kom överrens om vad nästa steg blir, att själv berätta för pappan är väl en bra grej....

Jag har några år kvar tills de blir tonåringar men det verkar inte lätt.
Vad bra att ni har en sådan relation att han berättade! Det kan du vara glad för i alla fall.
Jättebra att du ringer de andra föräldrarna! Det är inte så många föräldrar som har den ryggraden tyvärr.
Och ÄNNU bättre att du anmäler den som har försett dem med sprit. Bry dig inte om att det kanske blir bråk. Den här personen fattar uppenbarligen inte vad som kan hända. Tänk på att du förhoppningsvis förhindrar att det händer något tråkigt i framtiden för någon annan tonåring om den personen åker fast (misshandel, våldtäkt, fyllekörning).

Det jag försöker göra är alltså att peppa dig och säga: Vilken bra förälder!

och glöm inte att faktiskt berömma honom för att han var ärlig, jag berättade inget för mina föräldrar, för jag visste hur de skulle reagera...

Jag tycker vâl snarast ocksa att det är ett gott tecken att han berättar. Mina föräldrar visste visst att jag drack alkohol när jag var 14/15 och de var bra pa det viset att de lärde oss ha respekt för det hela och att vi kände att vi utan problem kunde ringa hem om det var nagot. Jag visste alltid att jag nâr som helst kunde ringa mina föräldrar och be dem hâmta mig. Att aka med nagon som hade druckit var otänkbart! (Fyllekörning, valdtâkt och misshandel var otänkbart i vart gäng iaf, trots att tonaringar i olika alder drack alkohol vid vissa tillfällen)

Att hindra är nog svart.. Vill ungdomarna fa tag i sprit sa far de de pa nagot sätt. Allra bâst är nog den vâgen som ni tycks ha tagit hittills; prata och förklara och försöka styra in pa rätt beteende sa gott det gar.

Tack för era inlägg tjejer! Toppen att ha er! Min första tanke var att ge honom konsekvenser och straff, men tror att samvetet är straff nog...Att få berätta för pappa kan vara nog så svårt. Ska tala om att jag är glad att han känner att han kan vara ärlig och att jag alltid finns till hands även när man gör dumma saker. Jag har en väninna som har anmält två langare och det är en förälders skyldighet anser jag. Det är mer känslomässigt som det är jobbigt just nu och att det kom så chockartat...
Tack Aleta! Det värmer! Kan vara bra att få höra ibland;) Kan känna mig urusel ibland...

jag tycker att du verkar vara en riktigt bra förälder, var stolt över att du reagerar som du gör..!

Tack! Kram

Jag har själv två tonåringar och det är verkligen inte alltid lätt att veta hur man ska göra. Visst är det bra att de berättar om sina dumheter, men samtidigt måste man ju visa att man inte accepterar handlingen, så jag tycker du gör helt rätt som anmäler (om han nu berättar). Sen är det iofs inte säkert att någon köpt ut. Allt för många föräldrar har sprit lättåtkomligt hemma - och det märks ju kanske inte om det försvinner lite här och där.

Jag är ju en tjej som varit i tonåren lite mer nyss än många andra av er kanske ;)
Jag tycker oxå att du ska berömma honom för att han berättade, om han vet att även om du blir besviken så ställer du upp för honom om han behöver, och det kommer göra det öppnare emellan er i framtiden tror jag. Förklara VARFÖR du inte vill att han ska dricka när han är så ung! (och kanske blev han avskräckt oxå när han blev så dålig)
Jag visste mycket väl att mamma skulle bli besviken om jag kom hem full, men jag visste att jag alltid kunde ringa henne om det var nåt. Vi hade en bra kontakt och hon kände sig trygg med att jag tog ansvar för mig själv. Frihet under ansvar gjorde att jag själv tog kloka beslut och inte undvek saker "bara för att mamma sagt det".

Utegångsförbud och liknande har jag aldrig fått, tror inte på det heller, det är samvetet som var det värsta straffet för mig, om jag gjorde mamma besviken.

Så - jag tycker du verkar vara en förstående mamma som din son kan vara stolt och tacksam över!

Som sagt, beröm honom för hans ärlighet, det ska du absolut vara glad för! :)

Själv är jag också tonåring (räknas som det ett tag till), och har aldrig druckit då jag varit med om dåliga saker under min uppväxt relaterat till alkohol, jag finner bara inget intresse i det.
Förklara för honom hur du känner ang. att han dricker alkohol, och berätta även allt om grupptryck osv, att man kan faktiskt ha kul utan alkohol ett bra tag till!

Du verkar vara en mycket förstående mamma, lycka till!

Du verkar vara en mkt bra mamma! Du gör helt rätt som anmäler!

15 år? Jag började supa när jag var 12. Hårt och rejält. Det är ju inte bra, men var glad ändå att det inte var tidigare.

BRA att du anmäler!! Försök få tag på langaren, det var ju mycket alkohol som de fick tag i också! Hoppas allting löser sig och fortsätt gärna meddela hur det går för dig. Förstår din irritation på ditt barns pappa, så ta ett ordentligt snack med honom!

LYCKA TILL!

Första fyllan måste man väl bara gå igenom, både som tonåring och som förälder.

Jag vet att dottern testat alkohol, hon är 16, så det var utandningsprov som gällde ett tag i början på sommaren. Mest förbannat var jag över att hon varit med en kompis som blev så full att hon kräktes och hennes mamma fick hjälpa henne hem. Dottern var då påverkad men inte full. Men kompisens mamman hörde aldrig av sig till oss!! Är inte det konstigt?

Inför sommarlovet gick jag till skolan och fick ut klasslistor över alla 9:or så jag hade telefonnummer hem om det skulle behövas. Jag kontaktade också föräldrarna till en del kompisar och kom överens om att vi skulle hålla ett öga på varandras ungar.

Jag tror också att du måste vara en bra mamma - jisses, jag skulle aaaldrig ha berättat för mina föräldrar om att jag hade blivit full i den åldern. Fint att ha sånt förtroende för sin mamma.

Personligen tror jag att det är viktigt som förälder att inte dölja att man är ledsen och orolig, men också att, som många sagt, förtydliga att det var jättebra att han trots allt kom till dig och berättade. Jag tror det är viktigt att förklara att tonåringar kan komma till sina föräldrar och berätta saker utan att vara rädda för att föräldrarna ska balla ur och bli helt hysteriska - för om det nu skulle hända igen att tonåringen blir full (tonåren är ju en riktig testarperiod) så vill man ju att ens barn ska våga ringa hem och berätta ex. "Jag är jättefull och mår så dåligt, snälla kom och hämta mig". Om man är rädd för föräldrarnas reaktion så kanske man väljer att försöka ta itu med saken själv, och då kan man som bekant råka illa ut.

Vilken tur ni har som föräldrar att ni blir kontaktade av andra föräldrar när allt inte är som det skall sedan kanske pappan skulle ringt dig också men sonen måste ju också ta sitt ansvar vilket han gjorde med sitt sms.(min personliga åsikt är att sms är för fegisar).Det är ju bra att ni tänker anmäla langaren men ungdomarna har ju faktiskt gjort det största felet,de bestämde sig för att dricka,de tog kontakt med en langare,de drack och nu måste de förstå konsekvensen av sitt handlande.Om det sen är utegångsförbud eller något helt annat det är inte jag rätt människa att bestämma.