Hur reagerade er killar när ni friade??

Mitt halvspontana fråga fick jag fråga två gånger på raken då jag blev ombedd att fråga en gång. Han nog inte hade förväntat sig att få frågan just då. Men när jag upprepat frågan så fick jag ett Ja och ett jättestort leende och massa pussar. Blir glad bara jag tänker på hur glad han såg ut. Så nu planeras det för nästa år.
Lycka till

Jag hade i smyg fixat ringar och vi var på ett mysigt hotell utanför svergies gränser. Min såg förvånad men glad ut och svarade Ja med en gång! :)Bröllopet äger rum 1 år och 8 månader senare.

Jag hade gett honom chansen själv genom att "hota" med att gjorde han inget så var/e det skottår 2008!!!
När han inte gjort slag i saken fick jag helt enkelt stå för mina ord, vilket han aldrig hade trott och friade den 20maj-08. Han svarade såklart JA och vi firade med champange och jordgubbar som jag ställt fram med massa levande ljus omkring oss - helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv (än så länge - bröllopet är ju kvar!!

Jag hade ju pratat om giftermål ett tag och hoppats att han skulle fria. Visste att han egentligen inte har så mycket till övers för att gifta sig men han hade också redan sagt att han skulle kunna tänka sig att göra det om jag verkligen ville.

Hade planerat att göra det på midsommarafton men vågade inte. Larvigt men sant! Jag var så rädd att han skulle sucka och säga "jaha om det nu ska va så nödvändigt" eller nåt. Det blev några veckor senare helt spontant istället när vi gått och lagt oss. Jag sa att jag ville gifta mig med honom och då log han och sa att då gör vi väl det då! Kändes bra om än ganska odramatiskt och oromantiskt.

Till saken hör kanske att vi bott ihop i fem år och har villa och två barn! Han tycker liksom redan att vi gjort vårt commitement!!

Min blivande sa ja direkt och så såg han överlycklig ut och jag undrar om det inte kom en liten tår också. Själv storgrät jag för jag var så lycklig, allt var liksom så himla perfekt :)

Jag frågade tre ggr.... han tycker sånt´ inte är så viktigt eftersom det inte förändrar något. (vi är 50+ har ingar gemensamma lån, inga gemensamma barn o dyl) Han älskar ju mig inte mer för att vi gifter oss, anser han. Så när jag friade sista gången svarade han "ja" i alla fall till förlovning. Så det blir av nu i midsommar! Men jag anar att bara han vänjer sig vid tanken om giftemål, tror jag han säger ja till det också. jag har ju t o m föreslagit en person han varit bekant med som vigselförrättare, och då sa´ han att hon kunde han tänka sig. Så kan det bli ...

Han blev så glad och rörd, såg en tår i ögonvrån faktiskt. Bröllopet äger rum 15 månader senare

Tårarna formligen sputade och stakade fram ett lyckligt JA!

Jag/vi är ganska traditionellt oromantiska så ett jätteromantiskt frieri hade kännts fel. Jag lade en lapp där det stod "ska vi gifta oss?", farfars ring o en bild på oss två i ett kuvert o lade i tvättkorgen. Han gick ned till tvättstugan o kom upp igen med kuvertet oöppnat. Det var världens åskväder ute, vilket jag älskar så stämningen var perfekt. Så öppnade han tittade på och så frågade jag vad han tyckte o då sa han ja det tycker jag. Sedan pussades vi och kramades o var lyckliga. Vi håller förlovningen hemlig än så länge. Nu väntar jag bara på att han ska fria till mig, för han sa att han också ville fria! Mitt frieri var helt spontant även om jag tänkt tanken såklart. Men jag kände att jag ville göra det oplanerat o när det känndes i magen. Är glad att hans frieri inte blir en överraskning, jag är inte så bra på att hantera sånt. Men allt känns jätteromantiskt our style!

Han log, tittade mig i ögonen, var tyst ett tag och sedan sa han: Självklart vill jag det gumman!
Då kom tårarna...

Fr Larsson skrev 2008-07-14 00:48:39 följande:

Min pojkvän sa jag direkt. Sedan började vi båda gråta.

Jaha Ni, jag har inte frågat min blivande ännu, han blir nog snopen på fredag 18 juli(firar 10 år tillsammans då, kan inte bli bättre)när han får våran egna Bröllopsinbjudan i brevlådan:)
Kram kram till Er alla;)