vet ej om jag vågar fråga men....

Oj, hoppas bara att det är tillfälligt. Jag har inte fått några andra tankar än!!! Men jag kanske tänker annorlunda. Jag övervägde de frågorna som du har nu innan vi valde att skaffa barn tillsammans. På något viss känns det större för mig att skaffa barn med någon än att gifta mig. Vid giftemål kan man ju alltid skilja sig (men vi hoppas verkligen inte på det) men med barn är man ju för alltid länkade till varandra vare sig man vill eller inte. Jag hoppas därför för både dig själv och din familj att du valt rätt man, men det har du säkert!!! Det är troligen något du går igenom bara.

Tänkte just säga detsamma, Barn e ju det största du kan göra, vid giftemål går det ju att skilja sig.
Hoppas att det löser sig till slut

Ni har ju många år och ett liv tillsammans redan, så lite sent påtänkt kanske? Skämt åsido, och detta vet du ju redan, kärleken i sig räcker inte för en bra relation, man måste välja varann varje dag på nytt för att det ska bli meningsfullt i längden. Slentrian och vana mår ingen bra av.

Men att såna tankar kommer när man ska ta nya steg i livet är inget konstigt!

Troligen något tillfälligt du går igenom. "Förbjudna tankar". Att verkligen gifta sej blir så definitivt...
Håller med Eksjöbrud 08 om att barn på nåt sätt länkar samman "hårdare" än äktenskapet.
Har själv varit gift i mer än 20 år, o senast igår när vi var på en födelsedagsuppvaktning så fick vi frågan om hur länge vi varit gifta. Jag hade kallat maken för "honey"...
Känns bättre än någonsin o vi tänkte också innan: "oh hjälp!!!" Så här "efteråt" har oron visat sej vara helt obefogad.
Som alltid så finns det ju inga garantier för framtiden, vare sig det gäller hälsa, lycka eller rikedom.
Har inte testat, men jag gissar att gräset är både visset o ruttet på andra sidan. Välj själv om du vill kalla vardagen för trygg eller tråkig.
Om du ändå vill dra dej ur, så gör det. Det har hänt förr att bröllop blvit inställda.
Ett råd bara: Överväg baslutet NOGA. Kanske bättre hänga här o "kräkas" ur dej lite "noja" än att såra någon i verkliga liver?
Lycka till!

Men kära du vad jobbigt när sådana tankar slår till.
Jag tror nog inte det är så ovanligt men väl värt en tankeställare.
Jag tror säkert bara du har en sådan kalla-fötter-fas.
Måste ändå berätta att jag var tillsammans med enman i 12 år och jag fick ont i magen varje gång bröllop kom upp eftersom jag tänkte att jag inte under några som helst omständigheter kunde säga JA till honom. Hemskt av mig men så var det! Vi fick 2 barn jag och han och vi var tillsammans 12 år men jag trivdes inte alls i det förhållandet, trodde dock att det var så alla hade det så jag teg. Tills jag träffade min M2B och allt föll på plats. Hemskt igen men kärleken drabbar en ibland. Nu känns allt så bra och gitemål är något som jag kan se fram emot med glädje och förväntan.
Menar inte att det behöver vara så i ditt fall alls, du har förmodligen bara lite kalla fötter och det kommer att bli toppen skall du se.
Kram

tack alla snälla människor som finns på denna sida.
Jag hoppas verkligen att jag "bara" har fått kalla fötter och att det kommer att gå över. Tack.

Jag kan säga att jag tänkte precis samma tankar. Vi gifte oss när vi varit tillsammans i strax över 7 år men jag började ifrågasätta allt och pratade med mina vänner om detta och de sa att det är helt normalt och att de ställt sig själva samma frågor innan de gifte sig. Så det är normalt men något man gärna inte pratar om. Det kommer gå över och på bröllopsdagen kommer du inte ens förstå hur du kunnat få dessa känslor

Lycka till!

Jag läste nån artikel av en psykolog som beskriver att det är väldigt vanligt med såna tankar när bröllopet närmar sig. Det är helt naturligt, och beror inte på att du börjar tvivla! Det är mycket stress i omlopp!

vad skönt. Sen så fick jag min mens idag.....då förstod jag varför jag varit så deppig. Jag hoppas och tror att allt kommer att bli bra.
Tack