Hej,
är en tjej på 28 år som har lidit av ätstörningar i många år, de senaste åren av bulimi. Har precis påbörjar en behandling och känner att jag har ett stort behov av att prata med andra med samma problem. Är det någon annan här som lider av ätstörninga eller som har blivit friska och kan leva ett "normalt" liv?
Kram
storstadssbulimiker.se
Har inte haft de problemen men tröstäter mycket och försöker bryta det... förstår att det är ett mindre problem, men...
Önskar dig lycka till!
Jag tycker absolut inte att det är ett mindre problem! Många börjar ju i den ändan...jag tycker att du ska ta tag i det medan du kan...
Kram på dig.
Jag har lidit/lider av BED.... Men det har blivit bättre
Jag har tidigare haft problem med ätstörningar. Inte bara med det förresten, jag har även lidit av depression och panikångest.
För några år sedan fick jag diagnosen asperger och i och med det fick jag större förståelse för hur jag fungerar och hur jag kan ordna mitt liv så det blir lättare för mig (och dessutom adekvat hjälp). Det har lett till att det blev lättare för mig att ta tag i mina andra problem och jag har i stort sett inga problem med mat och ätande.
Jag får dock vara extra noga med att hela tiden äta regelbundet och nyttigt för annars känner jag hur de gamla impulserna börjar komma tillbaks igen. Och jag har alldeles för lätt för att kräkas, mina kräkreflexer är inte vad de borde vara och kommer antagligen aldrig att bli igen. Så fort jag hostar, något luktar illa, eller jag är täpp i näsan av någon anledning, kräks jag.
Men på det hela och stora mår jag faktiskt riktigt bra idag. Kämpa på! Massa styrkekramar.
Här är en till även om jag mår "bra" nu... :) Tycker inte om mina former men börjar vänja mig.. Lite nojjig när jag äter fel mat.. Julafton brukar kännas tungt att hålla fingrarna i styr... :/
Ja jag är också vad man kan kalla frisk nu. Kan få återfall i korta perioder (någon/några dagar) om jag är inne i riktigt stressiga perioder eller om jag är deppig, men över lag så mår jag jättebra och kan äta vad som helst. Bäst mår jag dock om jag ser till att ha rutiner för ätandet - jag äter numera bara godis, kakor etc en eller kanske två dagar under helgen. Då vet jag vad som gäller, jag har bestämt själv att det är helt ok att vara onyttig de dagarna och jag slipper noja, ångest och dåligt samvete. 
Har ingen ätstörning, men ville bara säga att jag tycker du är stark som står för dina problem och jobbar med dem. Det hjälper säkert många andra här förutom dig! Kram på dig!
Tack! Det värmer verkligen. Det ligger så mycket skam i denna typen av sjukdomar, därför tycker jag att det är extra viktigt att prata om dem...
kram på er
storstadsbulimiker.blogg.se
Tack! spread the word... ;) jag blir jätteglad att du säger det...tröttnade på att läsa om en massa perfekta kvinnor så jag startade en egen blogg..pretentiöst kanske men vafan... ;)
Hej,
Jag lider inte av någon ätstörning utan vill bara ge mitt stöd till er som gör det. Jag hoppas innerligt att ni får hjälp och jag imponeras av att ni vågar tala öppet om det!
Varma hälsningar T
Har aldrig sett det här som någon hysch-hysch grej, varför kan man inte tala om sånt här liksom om migrän tex. ????
Jag har lidit av bulimi en väldigt lång tid. Men nu försöker jag hela tiden lyfta fram min egen vilja, att gå ner massor i vikt då jag blivit väldigt överviktig av "sjukdomen". Men det är inte lätt och jag har fått massor med hjälp på vägen av behandlingar. Först nu så bad jag min m2b om hjälp iaf när han är hemma så han kan stoppa mig och mina utfall. Sen är jag inte medveten om mig själv ibland men det är en annan diagnos som vi inte behöver ta upp här
