Olycklig kärlek...
Hej alla glada och underbara energipiller!
För några månader sedan hade jag en tråd om hur mitt ex flyttade ifrån mig. Vi gjorde sedan slut och mycket har hänt sedan dess. Han är en av de två männen jag kunde se mig gifta mig med men den här tråden handlar om den andra mannen i mitt liv. Jag ska försöka dra en lång historia så kort det bara går.
För över sex år sedan träffade jag en man via jobbet. Vi fattade tycke för varandra och blev genast goda vänner. Jag har sedan dess varit lite småförälskad i mannen, men min då unga ålder fick mig tro att det inte var besvarat. Vi har alltid varit mycket goda vänner men jag har försökt hålla mig på avstånd då jag haft pojkvän och han flickvän. Jag har varit rädd för att inse mina egna känslor.
Nu blev jag singel i början på december och vi började umgås mycket intesivt (arbetade på samma arbetsplats igen). Jag insåg att mina känslor fortfarande var mycket tydliga för denna man och öppnade mig helt för honom. Jag sade som det var, men väntade mig inget tillbaka av honom. Han har fortfarande flickvän och ska dessutom flytta utomlands för arbete. Vi har dock alltid varit mycket ärliga mot varandra och jag känner inte att det var fel sak att säga som jag kände. Han mottog min ömhetsförklaring med värme och sade att han kände likadant. Att han alltid varit lite förälskad i mig men inte trott att det var ömsesidigt.
Vi fortsatte umgås på jobbet och även på kvällar tills en dag då vi kysstes hemma hos mig. Vi har alltid varit flörtiga med varandra men nu gick det inte att hantera situationen. Vi kysstes och pratade om det efteråt som att det inte var aktuellt att det skulle ske igen. Det gick en månad eller två och han flyttade utomlands med sin flickvän. Vi tog tillbaka den vänskap vi haft, med den underbara ärliga relation vi haft. Vi kunde fortsätta prata om våra känslor och umgås utan att det kändes skumt.
Men så för ett tag sedan var han hemma på besök över helgen. Vi träffades över en drink och det slutade med att vi hamnade hemma hos mig. Det var helt underbart att få ut sådana känslor som funnits där så länge. Vi träffades hela helgen men efter mycket om och men insåg jag att jag inte kan komma i andrahand! Trots min förälskelse så sa jag att jag inte kunde ses igen som annat än vänner. Jag har redan blivit bränd och vill undvika att bränna mig helt på den här mannen.
Men nu till saken. Jag har i mitt liv träffat två män som jag kan se mig gifta mig med och han är en av de. Han är en av de få personer i livet som jag känner mig helt tillfreds med och kan vara helt ärlig mot. Det blev helt enkelt för mycket känslor från båda hållen. Det hade varit så mycket mer enkelt om det inte vore känslor inblandade! Jag vet att han känner likadant för mig men inser också att han inte kommer göra slut med sin flickvän just nu. Hade det varit en man som inte betytt så mycket för mig hade jag snabbt avfärdat mina känslor. Jag kan helt enkelt inte rå för att jag tycker så mycket om honom!
Jag inser att tråden inte räcker till för att förklara allt som skett och alla känslor men hoppas att den kan få mig att skriva av mig och kanske få lite klarhet i min så röriga vardag för tillfället!
KRAM
