Någon som är ensam
Så sitter man här en fredag kväll ensam. Min blivande man är utomlands och jobbar, kommer hem på onsdag. Tänk att jag aldrig vänjer mig... Det är allt lite tomt, framför allt på kvällen.
Någon som känner likadant?
Så sitter man här en fredag kväll ensam. Min blivande man är utomlands och jobbar, kommer hem på onsdag. Tänk att jag aldrig vänjer mig... Det är allt lite tomt, framför allt på kvällen.
Någon som känner likadant?
Min blivande är iofs inte utomlands men han jobbar och kommer inte hem förrän runt kvart i elva i kväll. Var på personalfest igår kväll och sov över hos en jobbarkompis så han har inte varit hemma sen 13.30 igår. Känns lite ensamt. Har dock tre vilda barn och två hundar att ta hand om så tiden går rätt så snabbt ändå .
BT tar också en del tid
Inte för tillfället,Men min brukar jobba borta må-tors ( eller fredag)Ovanligt att vi sovit ihop under veckorna hela detta året.Jag förstår dej...
Min e inte heller hemma jobbar borta 45 mil bort kommer väl hem lagom till nästa fredag när jag ska jobba natt hela helgen..
Min m2b jobbade borta i 3 år. Han åkte måndag mårgon och kom hem torsdag kväll/fredag morgon. Det var en riktig prövning på vårt förhållande kan jag säga. Snacka om att helgerna var heliga för oss! Nu har han precis startat eget förtag och jobbar sen september förra året på hemmaplan . Men det blev ju oxå en prövning, att ha gått från "helgsambos" till "heltidssambos"
.
Min kommer hem runt 10 ikväll.. Kommer hem på helgen i princip (lumpen)..
Visst är det härligt att ha dom hemma för jämnan?. Men jag måste erkänna att jag saknar ensamkvällarna emellanåt
min man jobbar också mycket, och jag jobbar mycket själv. så det känns inte så ensamt, fast man är ensam hemma.
Min sambo jobbar och här sitter man ja, helt ensam. Slutade ett idag, åkte hem, hämtade barnen, putsade alla fönstren, gjorde mat, tog emot elektrikern till vår tvättstuga, badade barnen, lekte med barnen, städade toaletterna, nattade barnen och vad gör han? Jobbar istället för att mysa med en utsliten w2b.
Hej tjejer!
Jag känner också igen mig! Min m2b jobbar också mycket utomlands och när han är hemma i sverige kommer han sällan hem innan 8.
tack, skönt och höra att det inte bara är jag som känner så. Jag vänjer mig väl så småningom, vet att jag kan vara dramatisk och överreagera..
jag och min blivande bor inte ihop å det räcker för att känna sig ensam.. saknar.. snyft.
Jag bor på västkusten, min m2b i Stockholm, så det är ca 45 mil. Har turen med mitt jobb att jag kan åka till honom 2-3 veckor åt gången, sen vara hemma på väst ungefär lika länge.. o.s.v Det är ett pusslade ibland med helger, lov och likande för att det ska passa.
Vi pratas ju vid tre-fyra gånger om dagen, men det är klart att man saknar honom..
Så här har jag åkt fram och tillbaka dom senaste 5 åren...