Ni som är gifta, vad oroade ni er för?

Jag oroade mig för att alla gästerna skulle ha det jättetråkigt på festen och att de skulle gå hem jättetidigt. Märkte ganska snart att så inte var fallet.

Oroade mig också över hur vädret skulle bli. Inget man kan råda över men ändå något som jag tänkte mycket på. Nu hade vi tur och fick strålande sol.

TS: Lycka till på din dag.

Jag är inte gift, men jag oroar mig nåt så förfärligt mycket över om någon mer än jag kommer att dansa.
Så jag hinner inte oroa mig för nåt annat.

Men jag har ju 3½månad kvar.

Jag oroade mig inget alls den dagen utan släppte det helt och njöt! VAd gjorde det att sminkning och har kanske inte blev EXAKT som det var tänkt - jag kände mig vacker ända, att jag knappt hade sovit pa tva nätter - man haller fart och da gar det ända, att jag fick byta skor i sista minuten da det behövdes högre klackar, att fotografen aldrig dök upp - svärfar som har hand med kamera tog jättevackra kort...

Just ja - att det ösregnade hela förmiddagen - solen dök ju upp lagom till vart utomhusbröllop pa tidiga kvâllen

Min mamma är perfekt enligt sig själv så hon förstår inte att hon gjort fel. Hon förstörde min dag redan flera dagar innan. Hon började dagar innan men kulmen kom på bröllopsdagen.
Det är ingen ide att ens försöka prata med henne för som sagt hon förstår inte. Hon tycker att det är ok att kasta mina kameror och med dom försvann alla bilder på dukningen för det fanns bara i dom kamerorna,

bara jag skrev 2008-03-31 16:38:43 följande:

Till en början, ALLT! sen när det närmade sig så var jag orolig/nervös för vigseln. Att man skulle svimma av nervositet. Att man inte skulle vara närvarande eller inte höra vad prästen sa. Det var inga problem. Fick mycket stöd från min tärna kvällen innan och under dagen. Nervositeten släpper så fort man sagt JA. Sen är det bara kul. När man har kommit så långt så spelar det ingen roll om burdbuketten vissnar eller att vinet är för varmt eller om någon håller ett mindre bra tal. Man har inte tid att gå och småstöra sig på lull-lull småsaker. Se till att ha en bra toastmaster. Vår gjorde ett fantastiskt jobb.
Njut säger jag bara, det är en fantastisk dag.

Alla oroar sig nog för något!! det med att gästerna inte ska
ha roligt känner jag igen. Men vi gör så gott vi kan! Eftersom det inte är något vi kan påverka så behöver vi inte lägga energi på att oroa oss.
Det som jag kan känna är, att man lägger så otroligt mycket pengar, för En dag... och då vore det tråkigt om den inte blev bra, av någon anledning... Jag är mest orolig för att jag ska vakna med huvudvärk, som jag kan göra rätt som det är. En molande tryck över pannan som sitter i hela dagen, oavsett massa vatten och tabletter... MEN! Det går ju inte tänka på det!
Lycka till allihopa!

Jag ska gifta mig i augusti och oroar mig för följande;
Vigseln- hur ska det gå?
Vädret- ösregn?
Maten- nu har vi provätit men tänk om någon blir matförgiftad?
Dans- tänk om ingen dansar...
osv osv

Jag var mest orolig för att jag skulle vara så nervös att jag inte skulle komma ihåg något av dagen...men faktiskt så var jag inte det, ganska lugn mesta delen av dagen.

Faktiskt så var jag lite orolig över att jag inte var stressad innan...när man hade läst om alla brudar som stressar ihjäl sig dagarna innan, och själv är man bara en liten aning hispig. Trots att saker körde ihop sig...men det fanns ju lösningar. Vägrade på nåt sätt att låta mig stressas. Men det kändes som att jag glömt nåt viktigt eller att jag missat något som inte var nervös...

Det enda mer externa jag var lite orolig för var DJ'en. Efter att vi anlitat honom fick jag höra en historia om ett bröllop där han varit best man och lyckats förstöra hela bröllopet genom att bli packad redan innan vigseln, sen då han även skulle vara toastmaster hade han lyckats förolämpa alla gästerna och till slut blivit utkastad.
Samtidigt visste jag ju att han var en riktigt etablerad DJ som spelat på alla stora nattklubbar i stan, och bröllopet inträffade för 10-15 år sen...så jag försökte tänka att han lär ju ha växt upp sen dess, och dessutom jobbar han ju och är proffs på detta. Och det gick såklart jättebra!

Jag var orolig för att min mans föräldrar skulle förstöra dagen för oss (min svärfar höll ett deprimerande tal), och jag var nervös för om jag skulle börja grina i kyrkan, vilket jag höll på att börja göra. Men i det stora hela gick allt bra. Det var bara så otroligt skönt när dagen var över och man fick komma hem och slappna av.

Jag var, som flera andra här, orolig för att jag skulle svimma i kyrkan. Och att jag skulle gråta så många lyckotårar att sminket skulle "sitta på halsen" efter ett tag...

Men på bröllopsdagen var jag hur lugn som helst, hela dagen. Så närvarande att det nästan kändes overkligt. Fjärilar i magen hade jag ända tills vi klev in i kyrkan, fast sköna sådana tack o lov. Och till o med de försvann så fort ceremonin började. Kände bara obeskrivlig, överväldigande lycka

Oops, hälften av mitt inlägg försvann nånstans på vägen, vilse i cyberrymden

Många tårar blev det i kyrkan, men sminket höll otroligt bra hela dagen. Däremot är jag övertygad om att om jag hade sminkat mig själv hade hela ansiktet varit svart efter 5 minuter i kyrkan...

Så oroa er inte i onödan! Dagen kommer, ni står där i kyrkan och blir gifta. Känslan är oslagbar. Och ingenting annat spelar nån roll. NJUT. NJUT. NJUT. Både innan, under tiden, och efteråt.

Trevlig helg!