Sa först ja och nu nej?

Har inte hunnit prata om det än. Tar det senare..

trist men du kan ju tala om för sambon att ett testamente inte gör det lättare när man får överförmyndare över barnen ifall den ena partnern skulle avlida, trist att tänka på men ganska viktigt. dör den ena föräldern och man inte är gifta får barnen en överförmyndare på sig och då får man inte själv ta ngr avgörande beslut som tex moped, konfirmation, flytt pga av skolgång etc utan att ha disskuterat det med överförmyndaren

Vad tråkigt för dig Han har ju valt att skaffa barn tillsammans med dig och vad är egentligen större än det?

Steget till att gifta sig är ju inte så stort mot det faktum att man väljer att skaffa barn ihop tycker jag.

Ni lever ju som gifta redan så vad kan han vara rädd för tro?

Vi har förrvisso väntat länge men det var vi överens om för att vi har prioriterat andra saker under årens lopp som känts viktigare än ett giftemål. Kan det vara något sånt? Att han vill lägga ev. sparpengar på något som han anser viktigare?

Kram

Har inte men pengarna att göra då vi ska ha ett litet bröllop..¨

grabbarna -Du har skrivit samma sak tidigare i ett inlägg har jag noterat, men det du skriver stämmer inte riktigt. En överförmyndare har inget med konfirmation och moppe att göra. Det finns ett bra svar på det du skriver i förra tråden du skrev det.
Den handlar också om tryggheten i att vara gifta istället för sambos, så det kan ju vara av intresse för TS med.
brollopstorget.se/Forum-1-75/m2698343-2.html

fast det var en jusrist som sa detta till mig så sent som bara för ngr veckor sedan, att det spelar ingen roll om man har gemensamvårdnad barnen får ändå en överförmyndare

Överförmyndare gäller barnens ekonomi. Om man är sambos med gemensamma barn och den ena föräldern dör ärver barnen föräldern. Är man däremot gifta ärver makarna varandra och först när båda föräldrarna dör ärver barnen. Som sambos kan man till viss del skydda sig ekonomiskt genom att testamentera egendom till varandra, men barnen ska ändå få ut sin laglott först (laglotten utgörs av halva arvet). Överförmyndaren träder in och skyddar barnens arv. Som förälder kan du då inte ta ut pengar från barnens bankkonto utan överförmyndarens medgivande.

Så även om man skriver ett testamente som skulle vara exakt som att vara gifta så går det inte?
Barnet får halva arvet ändå?
Hur skyulle det bli nu när vi bor i hus då?
Då kan man ju omöjligt bo kvar te.x

Antar att ni äger halva huset var. Om en av er dör så äger fortfarande den efterlevande halva huset. Den andra delen kan genom testamente skyddas så att den efterlevande ärver hälften och barnen hälften. M.a.o. så äger den efterlevande 75 % och barnen äger tillsammans resterande 25 %. När barnen sedan blir myndiga kan de kräva att föräldern köper ut dem, annars kan man tvingas sälja.

Jag tycker att du ska sätta dig ner med din sambo och ge honom ett förslag, säg att ni kan mötas halvvägs.
Han vill vänta och du vill att ni gifter er nu, säg att ni bokar ett datum om 3 eller t om 5 år. Det är lång tid dit men att då har du ett datum att se fram emot och han hinner vänja sig vid tanken.
Det är faktiskt så att bara för att han inte vill gifta sig nu så betyder det inte att han inte älskar dig !!!
Det finns både killar och tjejer som tycker att det är läskigt, bara grejen med äktenskap liksom....
Förstår du vad jag menar ?

Jag hoppas att det löser sig, du kan höra av dig om du vill prata.

Kram

fast det är väl också så att banken inte godkänner barn som medlåntagare, så om huset är högt belånat kan man behöva köpa ut dem direkt, för att fortsätta kunna ha lån. Så har i alla fall jag förstått det och att det kan bli problem..

grabbarna: Det är dessutom inte en överförmyndare, utan en god man, som barnet får. Överförmyndaren är den som tillsätter gode män och kontrollerar att de sköter sitt uppdrag (min svärfar är överförmyndare sedan trettio år, en av de få i Sverige som inte är politiskt tillsatta).

ook bra att du styr mig rätt. jag tog för givet att kvinnan som pratade med mig visste vad hon pratade om men tydligen var hon lite fel ute..
konichiwa girl skrev 2008-03-10 07:38:16 följande:

om man vill sälja och flytta så blir det väl krångel då också då iom att barnen äger halva?vi hyrde ett hus där ett gäng barn ägde halva huset och dom ville sälja det till oss men förmyndaren för barnens del krävde att dom sålde det för mycket mer än vad någon ville köpa det för så det slutade med att dom fick ha kvar huset i jättemånga år innan dom äntligen fick det sålt.

Been there - done that. På julen 2005 friade jag till min sambo och han sa ja. Efter det var det omöjligt att få honom att sätta ett datum. När jag sen konfronterade honom ca 10 månader senare så sa han att inte var säker på när/om vi skulle gifta oss. Ett (tydligt) ja blev till ett nej.

Känns fortfarande jättejobbigt. Vi hade berättat för ALLA och jag hade köpt färdigt klänning m.m. Känns riktigt surt nu och även om vi fortfarande är tillsammans så har jag problem med det.

Så jag lider med dig. Jag vet hur jobbigt det är. Jag önskar han bara hade sagt NEJ från början. Det hade varit lättare att ta - ni vet, "nej, jag är inte redo just nu". Istället för "ja, självklart!" och sen tio månader senare "nej"... :(