Jag har en far som jag inte har sån jättebra kontakt med. Vi pratar med varandra bara ibland. Problemet är att han är alkoholist, och han känner inte en kotte av de andra som vi ska bjuda.
Jag vet att han skulle bli otroligt besviken om han inte får komma på sin enda dotters bröllop.. men hur ska jag göra?? Jag är skitnervös över att han ska förstöra festen, och dels att han inte känner nån, och han har förakt från min släkt.
Ska jag bjuda eller vad?
Håller med Alyx.
Har en släkting som är "periodare" som hade lovat vara nykter på ett bröllop men det klarar inte en alkoholist om det finns sprit med i bilden och alla runt omkring dricker...
Hur stolt far han än är och hur mycket han än vill , en alkoholist är en alkoholist och klarar inte av att stå emot...
PS Hoppas allt ordnar sig och att ni får en härlig dag!!!
...ALLA, till och med alkoholister, har ett val- faktiskt!
Man kan som alkoholist ta sitt ansvar genom att säga
"Nej tack, jag kommer inte, för jag kan inte lova att jag kan hålla mig nykter"
"Jag vill bli placerad bland andra gäster som av olika skäl dricker alkoholfritt"
...alternativen är många till och med för människor som lider av alkoholism, mattmissbruk eller annat som kan komma att ställa ens missbruk på sin spets!
Har en liknande situation med en äldre men nära släkting.
Vi förklarade varför vi tagit vårat beslut och sedan fick denne ta att inte bli bjuden. Jag vägrar gå på tå och knappt kunna sova natten innan för att jag är livrädd för att denne person ska bli onykter, ställa till med konflikt(konfliktbenägen) osv.
Nej tack!
Det är inte lätt och sedan får man väga, i ditt fall utan en far och inte behöva oroa sig. Eller med en far och ångest fram till bröllop och under bröllopsdagen. Annars måste man verkligen ha någon som sitter fast vid höften med en sådan person så att denne inte dricker och inte ens det är säkert..
Styrkeklapp på axeln..
Lady och Lufsen:
Självklart är det så!!
Det jag menar är att som alkoholist är det svårt att låta bli när man väl är där , även om man som du säger har valt att placeras bland nyktra gäster...
Man kanske oxå väldigt gärna vill komma och tror att man fixar att hålla sig nykter men inte klarar det sen...
Har varit med om det vid flera tillfällen vad gäller alkoholiserade bekanta.
Det kan ju gå bra men man (som brudpar i detta fallet)ska vara medveten om att det kan bli så och kanske ha en backup-plan utifallatt!!
Jag tror iallafall på mänskligheten! Under sjukdomen finns nog en pappa som skulle bli stolt av att se sin dotter gifta sig.
Min mammas pappa är alkoholist men han var nykter hela bröllopet och hela festen efteråt.
Hoppas det funkar så för SweetSun oxå , för det är klart att man vill ha med sin pappa och inte behöva oroa sig...
Jo, jag skrev i mitt tidigare inlägg just att man som brudpar bör ha en back-up plan 
ALLA som lider av någon form av missbruk riskerar ju att trilla dit igen i olika sammanhang trots att ens intentioner säkert har varit goda från början!
Man kan ju faktiskt som alkoholist även välja att åka hem efter middagen om suget blir för starkt...
SwwetSun, det låter jobbigt och inte lättlöst. Om du inte bjuder din pappa så kommer han säkert att bli jätteledsen, och du också, och det kommer att påverka ditt humör på din dag. Om du bjuder honom, så kommer du kanske vara orolig för hur han ska bete sig på ert bröllop.
Jag har haft liknande på problem (inte alkoholism, men psykisk sjukdom) men en nära släkting. Det har varit väldigt svårt att veta hur jag ska göra vid stora och viktiga händelser i livet. Första stora händelsen/högtiden i mitt liv valde jag att inte bjuda familjemedlemen, vilket var jättesvårt och sorgligt. Andra gången - på mitt bröllop i somras- valde jag att bjuda släktingen, mycket p g a att jag verkligen sörjde att jag inte bjöd släktingen första gången. Sorgen som jag och min familjemedlem (trots att vi p g a sjukdomen inte har så mycket kontakt) kände var värre än rädslan för att familjemedlemen skulle "ställa till något" på bröllopet. Fast det betyder inte att det var lätt, jag var väldigt orolig. Och valde en lösning som flera föreslagit: att dela upp vigsel, mottagning och fest och välja att bara bjuda släktingen till vigsel och mottagning.
Min erfarenhet är att det är jobbigare och sorgligare än man tror att inte dela de stora högtiderna och händelserna med en nära familjemedlem. Därför ger jag samma råd som "bara jag", "Efter 11 år är det min tur" och andra här på forumet: prata med din pappa, berätta att du verkligen vill att han ska komma på ditt bröllop men är orolig för att han ska dricka. Säga att det enda du önskar är att han kommer och hålller sig nykter. Men jag förstår att det är svårt, men kanske kommer det att vara ännu svårare om din pappa inte är där på bröllopet. Jag försökte säga något liknande till min familjemedlem första gången, men familjemedlemen hade då ingen sjukdomsinsikt och blev bara arg på mig. Men andra gången gick det bättre, också tack vara andra snälla släktingar som tog på sig rollen att hålla lite extra koll så att inget hände. Så, som "Lady och Lufsen" skriver: hitta på en backup-plan med din blivande man. Kanske har ni någon släkting eller vän som ni kan förklara situationen med och be hålla extra koll på din pappa? För det ansvaret ska ni inte behöva ta på er stora dag. Lycka till, hoppas att det ordnar sig till det bästa och att ni får en underbar bröllopsdag!
Jag klargör mitt tidigare inlägg...Med back-up plan menar jag INTE att det ska bli någon annan gästs´ ansvar att under hela kvällen "passa, sitta barnvakt" åt någon med alkoholproblem...utan mer att ni kommit överens om ett tecken när någon utvald vet att det är dags att den gästen bör lämna festen...
Lady o Lufsen skrev 2008-03-03 13:13:05 följande:
Tack alla ni för tips, och jag ska verkligen ta mod till mig och prata med honom. Problemet är att jag tror inte han blir stökig, men jag tänker på talet.. jag antar att han komemr vilja säga nåt, och vad det blir. Eftersom hans närminne är askort och jag är rädd att han säger nåt helt galet.
Men jag ska testa att snacka med honom, kanske förstår han mig.
Men jag har sagt 2ggr att vi ska gifta oss.. nu andra gången så vart han jätteförvånad och tyckte det var jätteskoj, och frågade om det skulle bli fest, och om det fanns öl (på ett skämtsamt vis, men jag vet ju hur han är så det blev inget roligt skämt. Minnet inge vidare med andra ord.. jag berättade 7ggr tror jag att jag flyttat å varje gång var han lika förvånad. Han pratade med min sambo i telefon 4 ggr å 5e gången sa han att han skulle vilja prata medmin sambo, för och veta vem han var...
Problemet att dela upp vigsel och fest är att all min släkt kommer långt ifrån, och det går inte att dela upp, allt måste bli samtidigt!
