• Frugan2b

    Systern-glädjedödare

    Jag berättade för min syster häromdagen att jag ska gifta mig, att hon är välkommen at fira med oss och att vi har hyrt upp en gård vid havet där bröllopet kommer att äga rum idagarna tre.

    Det första hon sa var "Jaha - inte för det, men jag har varit vid den där gården och det luktade mögel där". Vilken rolig respons! Hade kanske varit kul med ett grattis - jag är glad för din skull?

    och vad tror hon, ett hundraårigt gammalt stenhus vid havet kanske inte luktar ajax och doftljus?

    Sedan fortsatte hon att fälla negativa kommentarer om vår planering/tankar runt vårt bröllop.

    Blev så bitter - och känner mig rädd att hon kommer att förstöra mitt bröllop med hennes negitiva attityd.

    GGGGGrrrrrrr....

    Måste bara skriva av mig. Någon annan som har erfarenhet av hur man ska hantera missunsamma systrar? Känner att hela min glädje bara rann av mig.

  • Svar på tråden Systern-glädjedödare
  • IdaÄlskarLennart

    håll humöret uppe, gör de till din dag, inte hennes. du ska vara nöjd, inte hon!! har samma proelm som du =/

  • 2008-08-09

    Fast jag har åsikten att vad det ÄN må bero på, är man en jäkligt dålig syster om man inte ens kan glädjas över att ens lillasyster ska gifta sig!

  • MissieA

    2008-08-09 skrev 2008-02-20 21:51:47 följande:


    Fast jag har åsikten att vad det ÄN må bero på, är man en jäkligt dålig syster om man inte ens kan glädjas över att ens lillasyster ska gifta sig!
    Håller med.
  • Frugan2b

    Lady o Lufsen skrev 2008-02-20 21:40:45 följande:


    Har någon funderat på om det kanske inte alls rör sig om AVUND så fort man fäller en negativ eller annan "märklig" kommentar. Varför är vi så snabba att dra slutsatser...KAN det bero på annat än just avundsjuka??KAN det bero på att man känner sig besviken, rädd, chockad, överrumplad, misstänksam eller kanske helt enkelt sorgsen..?Det kan ju bero på vad som helst egentligen, beroende på vilken relation man själv tycker sig befinna sig i gentemot den som ska gifta sig, vad man själv bär med sig i ryggsäcken och vad man själv tror ska hända när äktenskapet väl blir av...
    Du har rätt det du säger att det inte alls behöver handla om avundsjuka. Jag kan undra om det handlar om hon bara är allmänt plump i det sättet hon uttrycker sig på...

    Eller kanske hon känner besvikelser över sitt eget liv (utan att hon för den skull är avundsjuk på mitt) och har svårt att känna glädje med andra.

    Eller kanske hon helt enkelt oroar sig över att det inte kommer att bli bra eller tror att vi har tagit oss vatten över huvudet på något vis.

    Eller så säger jag bara detta för att jag inte vill tro att min syster (som för övrigt är 37 år och borde veta bättre än att bete sig som en avundsjuk 16-åring) skulle vara så egoistisk att hon inte kan glädjas med hennes syster...

    Pust...Jag håller med er övriga i era kommentarer, jag borde antingen konfrontera henne eller helt enkelt inte ta till mig vad hon säger men det är SVÅRT!!!
  • Frugan2b

    Min andra syster har för övrigt inte ens hört av sig sedan hon fick sin inbjudan...jättekul!

    Usch förlåt, nu känns det som jag börjar förvandlas till en bitter människa själv!

  • MissieA
    Frugan2b skrev 2008-02-20 21:58:43 följande:
    Min andra syster har för övrigt inte ens hört av sig sedan hon fick sin inbjudan...jättekul!Usch förlåt, nu känns det som jag börjar förvandlas till en bitter människa själv!
    Hon kanske inte har fått inbjudan än?

    Jag förstår hur du känner men tycker att du istället ska dela med dig din glädje med någon annan som är intresserad av ditt bröllop. Mamma/kompis/Pappa/blivande..??
  • Sibbis

    OJ. har du samma syster som jag? nog för att det är min lillasyster, men mycket av det du beskriver låter väldigt likt...

    2008-08-09 skrev 2008-02-20 21:51:47 följande:


    Fast jag har åsikten att vad det ÄN må bero på, är man en jäkligt dålig syster om man inte ens kan glädjas över att ens lillasyster ska gifta sig!
  • Vidalila

    Lady

    Hej lady! ja visst kan det ligga annat bakom också. hon kanske har lite åldersnoja och är lite nervös att systern (gissar att du är yngre) ska gifta sig före henne. Eller nåt sånt.

  • Zozo

    Hmmm; jag tânkte säga att det kanske har med aldern att göra (Jag var extremt negativ som tonaring: "Äh ga ut? Varför det, det börjar säkert bara regna") men sadant bör ju ha vâxt bort vid 37....

  • Vidalila

    det var den anledningen jag kom på.

  • Miisen

    Nu känner jag ju inte din syster, men det kan vara lätt att fastna i det där negativa tänkandet utan att ens vara medveten om det. Jag kommer ibland på mig själv (och får veta av andra) att jag är väldigt kritiskt till allt, hittar fel i allt folk säger osv. Det händer ibland och är inte alls meningen, det bara blir så. Jättedumt. Så hur det nu än är med din syster så borde du nog göra henne uppmärksam på hur negativ hon är och berätta att det gör dig ledsen. Då har hon åtminstone en chans att ändra på det.

  • bara jag

    Hej Frugan2b. Känner igen ditt problem. Men det gällde min M2B:s bror. Han blev negativt inställd. Senare visade det sig att det inte alls handlade om att han inte var glad för våran skull utan en form av avundsjuka, eftersom han visste att hans sambo ville gifta sig och han inte hade friat till henne. Kanske det ligger någon liknande undangrävd känsla hos din syster? Hoppas att allt löser sig iallafall!
    Kram på dig

  • PennyJenny

    Har inte läst inläggen, men tänkte bara ge en annan sida av en liknande situation.

    Min syster är 3 år yngre än mig. Hon bor i London och när det här hände hade hon bott där i 10 år. Hon hade då en kille som jag hade träffat som hastigast en gång och som det hade varit lite struligt med en period (hon gjorde slut för att han prioriterade allt annat framför henne och sedan fick han jobba hårt för att få henne tillbaka). När hon var 29 och jag 32. Hon har då varit ihop med killen igen i kanske ett halvår eller något sådant tror jag det var. Jag låg inne på sjukhus när det här hände på grund av en operation som gått fel och hon ringde mycket och pratade med mig om allt möjligt. Hon ringer då en kväll och så hör jag på henne att det är något. Hon säger att hon har något viktigt att berätta som jag absolut inte får säga till mamma. Och så berättar hon att de tänker försöka bli med barn. Och min spontana reaktion var (vilket jag tyvärr också sa): Neeej! Varför då?!

    Ja, det var såklart inte så klokt av mig, helt klart. Som tur var slängde hon inte på luren och jag fick en chans att förklara mig. Jag var mest beskyddande, för jag visste ju att han tidigare hade haft fel prioriteringar, de hade inte varit ihop så länge och hur väl kände hon eg honom. Jag hade träffat honom som hastigast en gång förut. Men vi pratade om det och jag kunde se hennes perspektiv och hon kunde förstå mitt och när vi la på hade jag önskat henne lycka till flera gånger om.

    Vad jag vill säga är att ens första reaktion inte alltid speglar vad man tycker. Och att man som mottagare av den reaktionen inte ska dra sig för att fråga hur vederbörande menar. Tänk om syrran hade lagt på utan att sagt något och sedan bara varit jätteledsen (med all rätt) över hur jag reagerade. Nu var hon klok som reagerade direkt och vi redde ut det och det blev ingen grej av det mer än under samtalet. Vi har snarare skojat om det efteåt. Det är ju inte alltid helt lätt att direkt reagera utan det är ofta någon dag senare eller så som man kommer på vad man ville säga. Men vänta då inte. Prata om det. Säg hur du uppfattade det hela och låt henne ge sin bild av det.

    Tycker du har allt att vinna och inget att förlora.

  • Fröken Figo

    Jag har en relativt nära vän som fällt massor av negativa kommentarer också. Det har gått så långt att jag allvarligt överväger att inte bjuda honom.

    Kommentarer som: "fan vad vuxet och stelt att gifta sig... ska du bli stiff nu?" till andra kommentarer om mitt yrke (är utbildad till ett prestigefullt yrke) och hur trist det är att jag kommer börja klä mig propert nu när jag börjar jobba osv osv.

    Ussch... vänner som är såååå avundsjuka är inte vänner. Men tyvärr väljer man inte familjen. Din syster verkar också avundssjuk men du kan inte "välja bort henne". Bästa är kanske att bara undvika henne i största möjliga mån? Bjud henne med umgås med andra under bröllopet. Efter det är det väl lättare att undvika henne... skippa middagar med bara henne osv. Träffa bara henne under större tillställningar.

Svar på tråden Systern-glädjedödare